Häromdagen hittade jag dessa visdomsord skrivna på en affisch med fotot på mannen som röker pipa. Jag blev nyfiken på ursprunget till visdomsorden, eller budorden som de kallades. Efter en stunds letande inser jag att de i alla fall inte är från någon uråldrig visdomskälla, utan av osäkert ursprung. De används på affischer av olika slag och finns på en mängd websidor. Till viss del påminner de om kristendomens tio budord, fast jag gillar dessa bättre och väljer därför att dela med mig av dem.

Treat the Earth and all that dwell therein with respect
Remain close to the Great Spirit
Show great respect for your fellow beings
Work together for the benefit of all Mankind
Give assistance and kindness wherever needed
Do what you know to be right
Look after the well-being of Mind and Body
Dedicate a share of your efforts to the greater Good
Be truthful and honest at all times
Take full responsibility for your actions

Mellanmänsklig kommunikation är ett delikat system, där en slarvig mening kan lämna spår i mottagaren länge efteråt. Även om jag läst om och lärt ut modeller för hur vi kan undvika missförstånd och att anklaga den andre när vi uttrycker oss, misslyckas jag ibland utan att ens märka det.

Lika viktigt som att kunna uttrycka oss, är att ta ansvar för våra känslor när vi får höra något som väcker ilska eller ledsenhet eller något annat. Om vi tar ansvar för att det är vår egen tolkning av det sagda som skapar känslan, och inte orden i sig, kan vi också berätta för den andre hur meddelandet vi fick togs emot. Även här utan anklagelse eller fördömande.

Det kluriga är att ibland får vi inte kontakt med underliggande känslan, inte jag i alla fall, förrän långt senare. Vi tror att vi förstår, vi lyssnar så bra och bekräftar den andre, men under ytan bubblar en okänd vulkan av frustration som rätt som det är sprutar ut känslofyllda ord.

Att under samtal stanna upp ett slag för att vända fokus inåt, för att kontakta känslorna och lyssna på vad de har att berätta, kan förhindra att förflugna ord lagras och irriterar undermedvetet, tills lavaströmmen rinner över en dag långt senare. Om den ändå gör det behöver man skärskåda sig själv, bättre sent än aldrig, leta sig tillbaka till ursprunget till lavaströmmen och berätta om den. Självklart utan anklagelse, en konst att utveckla under resten av livet!

De flesta, inklusive mig själv, vet att vi firar första maj utifrån att det är arbetarnas dag. Men jag visste inte exakt hur firandet startades och när, vilket gjorde mig nyfiken. På Svt-sidan fick jag svar  samt hittade fotot från Wikimedia Commons: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/varfor-firar-vi-forsta-maj

I Chicago den 1 maj 1886 startade traditionen. Över 350 000 arbetare gick ut i generalstrejk för 8 timmars arbetsdag i USA och bättre arbetssituation. Två dagar senare sköts sex obeväpnade demonstranter av polis och många skadades. Dagen därpå skedde massakern vid Haymarket i Chicago med blodiga följder. Några år senare, 1890, demonstrerade arbetare på många platser för att hedra offren från massakern och fortsätta kampen för arbetarnas rättigheter. Så också i Sverige, där ca 20 000 demonstranter gick mot Gärdet i Stockholm. Sedan dess har arbetarnas dag fortsatt att uppmärksammas världen över.

Först 1939 blev 1 maj allmän helgdag i Sverige. De röda flaggorna symboliserar allt arbetarblod som spillts.

I mitt yrke och min klasstillhörighet kan jag inte kalla mig för arbetare, men i mitt hjärta är det fullt möjligt. Född av arbetarföräldrar och uppvuxen med mycket knappa ekonomiska resurser, tänker jag en dag som denna på alla i världen som inte har det lika bra förspänt som jag och mina närmaste.

Ibland känns det obehagligt med den sårbarhet jag utsätter mig för genom att vara aktiv på sociala medier, såsom mitt favoritställe Facebook.

Igår fick jag ett  meddelande från en av mina vänner på messenger, med en länk att öppna. Hon (som jag trodde) hade skickat ett gruppmeddelande med en länk. Jag blev, som jag brukar när tekniken bråkar med mig, irriterad när jag inte lyckades öppna den på min dator. Testade på mobilen, och fick fram ett foto av en massa okända, och förstod ingenting. Och tänkte inte vidare på det, utan konstaterade för mig själv att jag väl hamnat i gruppen av misstag.

Idag hade det varit aktivitet i gruppen, och jag insåg att min väns konto var kapat. Och att jag borde byta lösenord. Ville inte riktigt tro på detta, men fick svar av en av de andra i gruppen att om jag öppnat länken var mitt messinger också kapat. Nu har jag bytt lösenord, irriterande för jag gillade mitt gamla, och det verkar inte som om mitt konto påverkats. Men helt säker känner jag mig inte, och det är en obehaglig känsla.

Om jag skulle berätta detta för en del motståndare till att delta i liknande medier, skulle de få vatten på sin kvarn, att det är riskfyllt att finnas med. Men samtidigt tycker jag att fördelarna är väldigt många, med givande kontakter i olika grupper och kontakt med vänner från olika platser i världen.

Jag hoppas verkligen att ingen av mina vänner drabbas, och är tacksam för att min datakunnige man sett till att vi har ett gott virusskydd i datorerna, så att jag inte kunde öppna den smittade länken i min dator. Man lär så länge man lever, och ändå visste jag att man inte ska öppna osäkra länkar. Det är det försåtligaste av allt, att länken kommer från en god vän. Som en trojansk förrädisk häst, som lurar många. Nästa gång ska jag vara förberedd. Nu vill jag behålla mitt nya, ännu mer finurliga lösenord.

Fotot på denna gula ros som är dagens bild tog jag för många år sedan i trädgården som vi då hade. Att fotografera alla vackra blommor var ett stort nöje, och kreativiteten blommade.

Några år senare behövde jag modernisera min hemsida, och då kom rosen till användning. Jag satt i timmar tillsammans med en god väns son, och testade olika varianter för att skapa en tilltalande hemsida. Ett trevligt och fruktbart samarbete, där rosen prydde sidan om coaching.

Nu är den sidan utbytt mot ytterligare modernare variant, men finns fortvarande i cyberrymden under namnet www.amadora.se ifall någon blir nyfiken. Min första är borta, och tur är väl det.

Rosen har fått ny färg med hjälp av min bonusson och pryder nu bannern på denna hemsida, som kom till under kreativt samarbete. Den kreativa energi som ungdomar har smittar av sig på mig och gör att jag i diskussioner kommer på idéer som inte dykt upp annars.

Idag hjälper min man mig med layout till visitkort, där rosen i sin nya form ska finnas med. Jag gillar förnyelse men samtidigt vill jag känna igen mig och ha förankring i historien .

Kreativitet är förnyandets energi och förutsägbarheten ger stabilitet och trygghet, en perfekt kombination för mig.

I morse när jag gjorde morgontitten på Facebook, för att se vilka intressanta händelser jag missat under natten, hade en av mina vänner delat en länk från ”Njut av livet”.

• Korta och koncisa råd runt utbrändhet. Och gulliga bilder från Nalle Puh och hans vänner.
• Först fem saker som ökar risken att bli utbränd:
• Du har höga krav på dig själv
• Du är väldigt omtänksam
• Du har svårt att säga nej
• Du blir ofta besviken på dig själv
• Du tänker mer på andra än dig själv

Bästa knepen för att slippa bli utbränd, också befriande fåordiga:

Slappna av! Be om hjälp! Sätt gränser! Sov mycket! Gör ingenting! Lyssna på musik! Var ute i naturen! Träffa personer som ger dig energi!

Naturligtvis vet jag att omständigheterna runt utbrändhet och utmattningssyndrom är oerhört komplexa. Jag tror ändå att dessa enkla steg kan vara till stor hjälp för att förebygga problemet som drabbar de flesta av oss någon gång i livet. Eller åtminstone göra livet lättare och mer behagligt att leva. Hade Mia, min huvudperson, följt dessa råd redan från början hade hennes livsresa varit en annan!

Vissa dagar räcker inte tiden till, och andra dagar flyter allt precis som det ska. Kanske inte en dag fylld med paus och vila, men en tillräckligt tillfredsställande dag trots allt.

Jag hade en plan för vad jag ville hinna med, precis som jag haft de dagar tiden evaporerat på något mystiskt sätt utan att räcka till, och nu är allt utfört. Denna härliga känsla, att pricka av punkt för punkt på min lista strax innan förberedelserna inför natten tar vid.

Är det månne Luther som ler från det ställe han numera vistas, över att jag plikttroget gått från A till B och vidare nerför punktlistan. Eller är det mitt alldeles egna sinne för ordning och reda som gläds med mig?

Oavsett vilket, kan lärdomen vara att planera in lagom många göromål för att kunna klappa sig själv på axeln och vara nöjd.

Att vara här och nu – ett ganska slitet uttryck vid det här laget. Jag försöker undvika att använda det, men kom ändå att fundera över innebörden idag. Jag har skrivit tidigare, exempelvis igår,  om svårigheten att få till allt jag vill. När jag trots att det inte är det minsta funktionellt envisas med att göra för mycket, behöver jag stänga av kontakten med min inre vägvisare som annars skulle stoppa mig från det jag planerar.

Det gör jag och anser vid dessa tillfällen ändå att jag är här och nu. Det vill säga att jag är fokuserad på det jag gör eller upplever. Fokuserad både med kroppen, hjärnan och oftast känslorna. Det som saknas är den mer existentiella närvaron, den som ger och får energi av kontakten på djupet, både med mig själv och andra. Alltså är det inte gott nog med här och nu i största allmänhet, utan det ska till ett komplett här och nu för både kropp och själ.

Idag har jag haft en supertrevlig dag med min man, syster och svåger. Vi gjorde en utflykt, åt lunch och pratade länge, länge.

Utan att egentligen hinna landa hemma, var det dags för spanskakurs. Kroppen försökte övertala mig att stanna hemma och ta det lugnt, läsa en bok eller bara slappa. Men jag tycker spanskakursen är mycket givande, och dessutom lär jag mig nya ord och uttryck. Så jag ignorerade min gnälliga kropp och gav mig iväg. Fast om jag lyssnat hade jag valt att vila. Där är mitt ständiga dilemma, att jag vill göra allt, hela tiden. Och skriva, det vill jag också, så här sitter jag i sen timme och författar. För bloggutmaningen ville jag också vara med i…

Det finns dagar för många olika ändamål, för att uppmärksamma viktiga saker, allt mellan himmel och jord. Ibland blir det fånigt, tycker jag, men inte idag.

Små barn och djur är de som är mest sårbara, som inte kan tala för sina rättigheter eller försvara sig mot våld. Fast du kan väl inte jämföra djur och människor, säger många. Nej, djur är djur och människor är människor, men båda kategorierna av levande varelser förtjänar att bli behandlade med respekt och i enlighet med vad som är passande för vars och ens unika egenskaper. Såklart en kanin ska behandlas annorlunda än en bebis, men den förtjänar inte att utsättas för tortyrliknande experiment. Jag är medlem i Djurens rätt, och en del bilder som finns med i deras medlemstidning är så plågsamma att titta på, att jag snabbt bläddrar förbi. Att vara medlem där är det minsta jag kan göra. Att köpa smink och annat som inte är testat på djur likaså. Att vissa försök behövs för att hitta botemedel på svåra sjukdomar må möjligtvis eventuellt vara hänt i undantagsfall. Dock är frågan, från en lekman, om det verkligen är nödvändigt med dagens utvecklade teknik?