Så himla härligt när mina böcker uppskattas! När recensenter skriver positivt är härligt men extra glädje blir det när en läsare hör av sig direkt med vad boken gett för upplevelse. Extra fint i dessa tider när det inte händer så mycket annars på bokfronten.

Att ljudböckerna fortsätter att lyssnas på är också en källa till glädje. Min första bok ”Allt det du måste” har snart 1000 betyg på Storytel, fattas bara tre ynka stycken!

Tänk att min första bok om Mia läses och recenseras ännu. Jag upphör aldrig att ödmjukt glädjas över att få beröra läsare och få feedback på hur de uppfattar min bok och Mias värld! Så här skriver boktokdelux på instagram: ”Skönt att läsa en bok som är som tagen ur riktiga livet med ren skär ångest, vardagliga problem och livsavgörande beslut. Jag känner med Mia varenda gång ångesten kommer smygandes, när maken är en besserwisser och när dottern smäller i dörrarna. Sylvia lyckas verkligen förmedla känslor och rädslor i sin bok. Dem smittar av sig på mig omedelbart. En välskriven, lättläst roman som känns väldigt ”utbildande” och informativ. Man rycks snabbt med i boken och vill veta allt om problemen Mia har. Jag börjat spåna på lösningar och hur hon ska handla näst för att allt ska ordna sig. Ett rejält cliffhanger slut- så se till att, som jag, ha bok nummer två- Om du bara vågar, väntades på tur! Satte igång med den andra boken i samma stund jag slog ihop pärmarna på den första- och det får vi väl ändå se som ett gott betyg?”

Och här beskriver hon vad boken handlar om på ett mycket bättre sätt än baksidestexten gör: ”Första boken i trilogin om Mia.?Mia lever ett vanligt svenssonliv med en man som mest bryr sig om sig själv, en tonårsdotter med tonårsbekymmer och ett jobb på förskolan Pysslingen. På arbetet är hon ambitiös och vill förnya och förbättra, vilket resulterar i att hon blir ett irritationsmoment för en äldre kollega som börjar frysa ut henne ur gruppen.
Ångesten och panikattackerna avlöser varandra. En förändring måste till för att Mia ska må bra igen. Någonting måste ske. Vad måste hon och vad måste hon inte?
Ljuspunkterna i livet har hon i väninnan Serena, en bok med visdomsord och fristaden som matlagningskursen ger henne. ??‍♀️??‍???‍??”

Som jag har längtat efter en ny längre skrivarkurs, och denna gången kom jag in på en perfekt sådan: Distanskurs i kreativt skrivande Luleå Universitet. Heltidsstudier i skrivande under hösten samtidigt som jag ska få till ett första utkast på min nya Feelgoodbok, perfekt kombo hoppas jag. Har ju alltid svårt att komma igång med nya projekt och drabbas av en massa tvivel under hela projektet fram till färdig bok. Behöver ha någon att bolla texten med och diskutera brister och fördelar.

Elisabeth George beskriver vändan av skrivandet så träffande i sin handbok Skriv på! ”Jag närmar mig slutet av det andra utkastet så jag är rädd. Juli tycks närma sig med stormsteg. Jag har så mycket arbete kvar att göra. Jag känner mig rädd. Det känns inte som om jag har något riktigt grepp om historien. Gud ska veta att det är sant, det har jag inte. Men nu ska jag göra så här: jag ska föra romanen fem sidor framåt varje dag.” Så klokt, bara att sätta fart och ta en sida i taget. precis som att ta en dag i taget och vara nöjd, något som jag försökt tillämpa i många år.