Jag sitter just på ett café i Calahonda, nära Malaga. I lägenheten en bit bort sitter mina författarvänner Camilla och Monica och skriver för fullt. Camilla på sin sjätte bok och Monica på sin tredje. Jag håller på att producera text till ett webbradioavsnitt om kommunikation, som ska komma i anslutning till den antologi som Ariton håller på med. Och som jag har blivit uttagen att skriva ett kapitel till!

Jag ligger lite efter med bara två färdiga böcker. Skämt åsido så är det otroligt hur produktiva vi har varit sedan vi möttes på en skrivarkurs 2013.

Vi ses på bokmässan varje år och på en och annan release. Kanske det blir en ny tradition med skrivretrat i Monicas fina trädgård. Hoppas, hoppas!

Jag träffade recensenten Lotta Mattson Fröjd på en release för ett tag sedan och passade på att överlämna en bok. Under en hektisk tid efteråt hann jag helt glömma bort att vänta på omdömet.

Så när jag i går morse hittade ett inlägg på Instsgram och i dag kunde läsa recensionen på Bokbesatts blogg kändes det som att få en oväntad present!

Lotta ger boken betyget 4 av 5 och avslutar sin recension med dessa meningar:

”Jag tyckte att boken var otroligt lättläst, med många korta kapitel och framförallt välskriven. Sylvia beskriver utbrändhet och psykisk ohälsa på ett lättförståeligt sätt och jag ser fram emot att läsa mer om Mia då jag har hört att det ska bli en trilogi. Vi får hoppas att hon växer mer som person och inte låter sig bli överkörd mer.

Man vet att det är en bra bok när man blir mordisk av två av karaktärerna och hoppas att boken ska förvandlas till en kriminalroman där en äldre förskolelärare och en gift man försvinner spårlöst… Tack Sylvia för boken och en väldigt känslosam läsupplevelse!”

Läs hela recensionen här!

Det känns som om en sten fallit från mitt hjärta, eller kanske snarare som att en bok lämnat mina tankar! Åtminstone för ett tag.

Förra sommaren började jag på allvar skriva uppföljaren till ”Allt det du måste”.

Oförtrutet producerade jag tre kapitel per vecka och skickade till min författarväninna Annika. Dealen var att hon skulle ge feedback på att hon fått dem men behövde inte läsa.

I mitten av december var första utkastet klart och skickades till mina testläsare, som alla kom med sina kloka förbättringsförslag, och hjälpte  mig att undvika en hel del pinsamheter.

Jag har kommit på att utan deadline kan jag förhala ett projekt hur länge som helst och jag ville ha en uppföljare utgiven under 2018. Först tänkte jag mig till sommaren, men insåg när jag planerat att starta redigeringen i januari att jag behövde en paus. Förutom skrivandet har jag mitt andra arbete och behövde lite ledigt på kvällstid.

I slutet av februari kunde jag inte vänta längre med redigeringen, för min förläggare Yvonne på Förlagshuset Siljans Måsar behövde få besked inför sin höstplanering.

Och nu är manuset till ”Om du bara vågar” i hennes kompetenta händer. Håller tummarna för att hon är lika positiv denna gång. Titeln har jag redan fått fin feedback på. Nu väntar en härlig semester tätt följd av en skrivretreat med fina författarvänner som jag mötte på skrivarkurs 2013, innan någon av oss var utgivna. Och nu är vi publicerade alla fyra!

Och efter semestern kommer allt roligt med omslag, utformning och allt annat som en bokutgivning för med sig. Till exempel ytterligare redigering efter att redaktören sagt sitt, och korrekturläsning. Men det vill jag inte tänka på än!