Det känns så fantastiskt att en av mina läsare, Ingrid Johansson, dyker upp för att speciellt få träffa mig. Första gången vi stötte på varandra var på bokmässan förra året då Ingrid köpte mina två första böcker. När sedan trean släpptes i oktober ville hon köp den också, så då skickade jag boken per post.

Och nu ville hon säga hej och prata en stund … Utan läsare inget författarskap förstås. Jag är enormt tacksam över alla som läser, lyssnar och hör av sig på olika sätt.

Klart att jag också ska ha bokrea! ???Under en vecka kan du köpa hela trilogin om Mia, hård pärm och signerad enligt önskemål, för bara 300kr inklusive porto. Läs mer om böckerna under fliken Bokserien om Mia. Där finns även många fina recensioner som exempelvis denna från Boklusen: ”Jag kan bara säga att jag sörjer att serien är slut. För er som inte läst denna serie GÖR DET.”
Skriv en kommentar eller skicka ett mejl till sylvia@sylvialidennordlund.se om du också vill läsa … ????

Vilken härlig blandning av stort och smått helgen har bjudit på. Jag är väldigt glad över att ha en egen bokklubb, som träffas ungefär en gång per månad. Vi har börjat föra protokoll över vad vi läser, och turas sedan första gången om att vara hos varandra. Värdinnan bjuder på en lättare lunch, som exempelvis spenatsoppa som jag valde. Och lite extra kalorier från en smaskig efterrätt ingår förstås. Utvald bok denna gång var ”Den enda historien” av Julian Barnes. Två av oss rekommenderar den och två var mer tveksamma. Det vi var överens om var att språkliga grepp och metaforiska beskrivningar av livets olika påfrestningar var lysande. Det är väl därför som Julian Barnes är en stor brittisk författare …

På lördag kväll, efter att ha firat min svägerska som fyllde år, gav jag mig med glatt hjärta i väg till Vågmästarplatsen för att dansa till levande musik. Det var min finska dansklubb Saanko Luvan som bjöd upp till dans (som namnet betyder; Får jag lov). Svettig och lycklig kom jag hem strax efter midnatt och hade fått snurra runt i härlig tango och stilla vals och andra roliga danser. Glad även för denna klubb, som jag hittade av en händelse efter tips från danspartner på en danskurs för runt fem år sedan. Så ofta jag hinner på måndagarna är jag på plats för att lära mig mer. En gång i månaden är det Finsk tango på svenska, annars sker all undervisning på finska. Inte för att jag kan finska, men är ganska bra på att hänga med den som för i dansen!

Bokbloggare gör ett stort och väldigt värdefullt arbete med att sprida våra böcker och rekommendera sina favoriter. Ett stort tack för det!

Johanna Ekstedt bloggar på Bokhyllan och har även en instagramprofil Johannasbokhylla. I gårdagens blogginlägg recenserar hon min tredje och sista bok i serien om Mia. Jag tar tacksamt emot betyget 4+ och gläds åt intervjun som Johanna ville göra som avslutning på trilogin om Mia.

”Nu var det ett par månader sedan den sista delen i trilogin om Mia gavs ut, men vad är känslan och tankarna kring att trilogin faktiskt är slut? Att resan som du gjort tillsammans med Mia nu inte längre ska utvecklas framöver?

-Jag känner mig otroligt stolt över vad jag har åstadkommit och förundrad över att jag faktiskt genomförde det stora projekt som jag drömde om. I morse hade jag kontakt med en vän som jag lärde känna för drygt fem år sedan. På den tiden hade jag bara vaga funderingar att börja skriva på allvar, efter några skrivkurser. Sedan dess har jag medverkat i sex antologier och skrivit trilogin om Mia. Trots att jag levt med Mia så länge, skrattat och till och med gråtit med henne, känner jag ingen saknad eller lust att skriva fler böcker om hennes inre och yttre resa. Berättelsen är klar, så långt som läsaren får följa med, och jag själv är också väldigt nöjd och samtidigt färdig med Mias historia.

Vad gör du när du inte skriver böcker?

-Jag har en egen verksamhet där jag får arbeta med relationer som alltid varit mitt stora intresse, vilket förstås syns i mina böcker. Jag har exempelvis samtal i olika former, handledning och föreläsningar om bland annat kommunikation.

I vår när jag unnar mig en skrivpaus för att ladda författarbatterierna läser jag återigen skönlitterära böcker. Det är svårt för mig att läsa när jag är mitt inne i skrivandet så nu frossar jag i böcker av författare som Julia Quinn, Sheila O´Flanagan, Lucinda Riley och gamla favoriten Nora Roberts.

Sedan är jag med i en dansklubb och älskar finsk tango. Och så umgås jag förstås med familj och vänner så ofta jag har möjlighet till det.

Hur ser framtiden ut? Håller du på med något nytt bokprojekt?

-Nu i vår går jag en kurs för att bli mindfulness-instruktör och hoppas att kunna hålla egna kurser så småningom. Jag reser runt en del på olika bokevent, bland annat en sommarvecka i Härjedalen, och längtar redan till årets bokhöjdpunkt i september, Bokmässan i Göteborg. Eftersom jag bor mitt emot mässan blir min lägenhet full av övernattande författarvänner. I augusti ska jag gå en skrivkurs och tänker då kick-starta mitt nya bokprojekt, en klassisk Feelgood med allt vad den innehåller av utmaningar, personligt växande och inte minst kärlek.”

Under fliken Bokserien om Mia på denna sida hittar du information om alla böcker i trilogin samt kan läsa utdrag ur recensioner samt följa länkar till bloggarna.

Jag älskar gamla talesätt, vilket märks om inte annat i mina tre romaner. Där är det Mias mormor som berättat om dem från början och Mia som minns dem lite då och då. Till min glädje är det även läsare som har uppmärksammat och gillat just detta.

I dag tänker jag på ordstävet ”Små sår och gamla vänner ska man inte förakta”. Fast sedan kom jag på att det heter ”Små sår och fattiga vänner …”, när jag googlade för säkerhets skull. (Vad gjorde jag innan Google fanns?!) Men strunt samma, tyckte min variant passade bättre!

I går träffade jag min fina vän sedan 45 år. Anita och jag möttes på Lärarhögskolan och har varit vänner sedan dess. I lördags var vi på en enorm secondhand, Reningsborg i Frölunda, och fyndade en massa saker som vi inte visste att vi behövde, och avslutade med asiatisk buffélunch. Mina nallar fick exempelvis en ny liten glasögonprydd kompis. En guldstund att hinna ses i många timmar, med småprat om allt som ingår i livets utmaning.

Att omge mig med vänner som sprider glädje och positiv energi är väldigt viktigt för mitt välmående. Självklart är glaset inte alltid halvfullt, utan ibland avhandlas jobbiga saker, men inte utifrån offerposition utan medvetet. Det sägs att i Sverige finns många ensamma människor, en riktig hälsofara. Jag hopps att jag kommer att fortsätta umgås med gamla vänner samtidigt som jag hittar nya, allt eftersom jag hittar på olika projekt. Genom mitt författande har jag mött så många härliga personer, och även fått en del riktigt nära vänner som jag ofta har kontakt med, inte bara runt skrivandets vedermödor.

Det var nu ganska många år sedan jag första gången stötte på Alva Sannemark. Alva är en pseudonym för en av mina författarvänner, som annars skriver mest thrillers.

Alva vill skriva erotiska berättelser, med både kvalité och sensualitet. Hennes första bok  ”Hettan i december” fångades upp av Bonnier Bookery och släpptes som ljudbok alldeles innan Alla Hjärtans Dag.

På den nya hemsidan som Alva administrerar, erotisklitteratur.se , har jag fått nöjet att bidra med ett avsnitt som handlar om sköna stunder på egen hand. Förutom författarskapet arbetar jag med relationer i andra former som exempelvis handledning av arbetslag i kommunikation men även som sexolog med diverse uppdrag inom genren. Att här kombinera skrivande och sexologi var ett trevligt uppdrag. Läs mitt bidrag här.

Det är en helt overklig känsla att få feedback på mina böcker på detta sätt! Jag har ju fått många fina ord på både Facebook och Instagram, men nu kommer det dessutom mejl!

”Hej! När jag gick i pension i slutet av november fick jag tre böcker som handlade om Mia. Ville bara tacka för en fantastisk berättelse. Jag tyckte väldigt mycket om böckerna. De är fint skrivna och handlade om vardagsnära ting. Hoppas att det kommer ut fler! Hjärtliga hälsningar …”

Och häromdagen kom detta:

”Nu har jag läst trilogin om Mia.Du har ett sätt att skriva som lockar fram känslor. För jag har varit riktigt irriterad på Torbjörn, frustrerad på Mia och Olas relation och faktiskt fällde jag några tårar när Mias mamma gick bort.Dessutom har du ett driv i de lagom långa kapitlen som gör att jag tänker att jag bara ska läsa ett kapitel till, som sen blir ett till… Och bokomslagen är jättefina! Men det finns en mening i sista boken som jag läste ut idag som fastnade extra hos mig. ”För att vårt vi gör oss båda större som människor än vad vi är var för sig.” Det är stort och fint. Kanske är jag extra känslig för jag är hemma och är sjuk? Sen slog det mig att just idag är det 35 år sedan jag träffade min man. Vad hade Serena sagt om det sammanträffandet?! Lycka till med kommande böcker! Kramar från …”

Den 9 februari döptes Benjamin Elliot Franzon i Billdals kyrka, son till min bonusdotter Lina och hennes man Björn, en väldigt mysig tillställning. Efter kyrkan bjöds vi på goda soppor, ett fantastiskt fruktfat och smarrig tårta. De gästande småbarnen fick pyssla, leka med ballonger och förstås fiska i fiskdammen. Ett riktigt kalas!

Några dagar före döptes Emma Lova Nordlund, dotter till Maria Nordlund och Göran Agnetun, i Carl Johans kyrka. Skillnaden var att Lova snart fyller sexton år. Men hon har blivit tillfrågad om att vara Benjamins Gudmor, och för att fullgöra det ärofyllda uppdraget på bästa sätt ville Lova döpas nu. Denna tillställning var vi dock inte närvarande på.

Min man Stefan kom hem från sin utlandsvistelse precis i tid för Benjamins dop som varit planerat sedan länge. Lovas kom lite hastigare på. På fotot syns en stolt morfar med sina två älskade barnbarn.

Det känns fantastiskt och samtidigt helt främmande att jag verkligen har en storebror som fyller 80 år i dag. När min mamma fyllde 80 för sexton år sedan, kändes det som om hon var gammal. Men känslan med kalle är en helt annan. kan det bero på att det är min bror, eller att han är en yngre generation än min mamma? Även om det bra skiljde sexton år emellan dem. Mamma är borta sedan ett antal år och jag hoppas innerligt att få behålla min bror i många, många år till.

Han är just nu på kryssning i Karibien med sin fru, och på fotot gör han sig klar för line-dance som är en av hans alla aktiviteter. Att promenera med sin hund Lady är ett annat nöje som håller kroppen i trim.

Jag hurrar för kalle via Facebook tills jag får göra det i verkligheten. Ja må du leva i hundrade år, älskade storebror!