Det enda du behöver

Det känns fantastiskt att Förlagshuset Siljans Måsar för tredje gången vill arbeta med och ge ut min sista roman om Mia, Det enda du behöver. Att jag återigen har knuffat mig själv igenom den långa processen av att skapa innehåll till en hel roman känns också alldeles fantastiskt. I juni 2019 landade manuset hos min förläggare och även hos samma redaktör/lektör som läste Allt det du måste, Frida Eriksson. Hennes omdöme: ”Precis som med de två tidigare böckerna är det ju mycket välskrivet och har ett bra tempo och flyt.”, fick mig att sträcka på ryggen innan jag satte igång med med att omarbeta manuset med hjälp av hennes förslag.

Kriss på Spyglass Text har korrekturläst och mer därtill. Hennes allmänna omdöme gladde mig väldigt: ”Välskriven, intim berättelse om nära familjerelationer och modet att våga följa sitt hjärta – och sin hjärna 🙂 Tyckte mycket om boken.”

Ann-Sofie på Lilla Blå Tornet  har gjort ett fantastiskt arbete med omslag och inlaga.

I första delen, Allt det du måste, möter läsaren en tilltufsad Mia, som blir mobbad och utfryst  av kollegorna på förskolan som är hennes arbetsplats. Under vägen tillbaka från utmattning tvingas hon skärskåda andra delar i sitt liv och vad det är hon egentligen måste göra.

I andra delen, Om du bara vågar, får Mia tag tag i rädslan för att klara sig på egen hand och utmana sig själv genom att pröva nya vägar, både i yrkesliv och privat. Och kanske kan livet bli bättre om hon bara vågar.

I denna tredje och avslutande del, Det enda du behöver, tampas Mia med mor och dotter-relation i flera generationer. Mia behöver finnas vid sin mors sida i livets slutskede. Hur ska hon klara av det, inte minst med tanke på deras hopplösa relation? Dottern Frida tyr sig dessutom mer och mer till exmannens nya. Innerst inne är Mia avundsjuk på deras nära kontakt, samtidigt som hon behöver hantera en nyhet som utmanar hennes innersta önskan … Kommer Mia kunna stå ut med att den stora kärleken och Frida är på kollisionskurs? Eller måste hon välja …

Det enda du behöver är en bitterljuv feelgood om nystart, acceptans och försoning.

Min förläggare Yvonne peppade med denna kommentar på ett tidigt stadium i redigeringsprocessen: ”Oj,vilket manus du avslutar trilogin med. Åter fängslas jag av din detaljrikedom som gör att läsaren direkt lyfts in i handlingen, är med i alla steg och känslor samt delar ALLT. Du är ju en sådan underbar författare. Jag har inte läst hela än, men jag njuter till fullo …” Och i juli skriver hon: ”Nu har jag gått igenom hela din bok, och det är en helt annorlunda atmosfär, en mer omfamnande ton som berikar denna, din tredje bok, och ändå precis perfekt fängslande – och jag älskar det! Du avslutar varje kapitel så bra att man bara måste läsa vidare. Ditt språk är lättläst och man hänger med, utan problem … Du är magnifik!”

När de sista darrande minuterna före tryck äntligen var passerade mejlade Yvonne detta; och då rann mina tårar av glädje och tacksamhet över att all anspänning äntligen hade släppt: ”Vilken fantastiskt fullfjädrad författare du är, Sylvia! Din detaljrikedom är enastående, ditt sätt att beskriva så levande och igenkännande helt oslagbart och din förmåga att behålla läsaren, … Men det jag är mest imponerad av är nog att det inte är dina ord man läser, utan rent och klart Mias! Jag säger då det, WOW!”

Vilken underbar tur jag har att ha fått en sån fin förläggare som Yvonne! Och med så kompetenta medarbetare!

Min hemliga blurbare är nu förstås avslöjad: Feelgoodförfattaren Annika Estassy! På framsidan av min bok är hon citerad: ”En berättelse som vardagsnära,  med lätt handlag och fin fingertoppskänsla skildrar ett sårigt mor-dotter förhållande.” Hurra!

Nu hoppas jag på ett lika fint mottagande hos bokbloggare och läsare som för tidigare böcker …

(fotot av mig är taget av Rebecca Selin)