Ibland känns det obehagligt med den sårbarhet jag utsätter mig för genom att vara aktiv på sociala medier, såsom mitt favoritställe Facebook.

Igår fick jag ett  meddelande från en av mina vänner på messenger, med en länk att öppna. Hon (som jag trodde) hade skickat ett gruppmeddelande med en länk. Jag blev, som jag brukar när tekniken bråkar med mig, irriterad när jag inte lyckades öppna den på min dator. Testade på mobilen, och fick fram ett foto av en massa okända, och förstod ingenting. Och tänkte inte vidare på det, utan konstaterade för mig själv att jag väl hamnat i gruppen av misstag.

Idag hade det varit aktivitet i gruppen, och jag insåg att min väns konto var kapat. Och att jag borde byta lösenord. Ville inte riktigt tro på detta, men fick svar av en av de andra i gruppen att om jag öppnat länken var mitt messinger också kapat. Nu har jag bytt lösenord, irriterande för jag gillade mitt gamla, och det verkar inte som om mitt konto påverkats. Men helt säker känner jag mig inte, och det är en obehaglig känsla.

Om jag skulle berätta detta för en del motståndare till att delta i liknande medier, skulle de få vatten på sin kvarn, att det är riskfyllt att finnas med. Men samtidigt tycker jag att fördelarna är väldigt många, med givande kontakter i olika grupper och kontakt med vänner från olika platser i världen.

Jag hoppas verkligen att ingen av mina vänner drabbas, och är tacksam för att min datakunnige man sett till att vi har ett gott virusskydd i datorerna, så att jag inte kunde öppna den smittade länken i min dator. Man lär så länge man lever, och ändå visste jag att man inte ska öppna osäkra länkar. Det är det försåtligaste av allt, att länken kommer från en god vän. Som en trojansk förrädisk häst, som lurar många. Nästa gång ska jag vara förberedd. Nu vill jag behålla mitt nya, ännu mer finurliga lösenord.

Fotot på denna gula ros som är dagens bild tog jag för många år sedan i trädgården som vi då hade. Att fotografera alla vackra blommor var ett stort nöje, och kreativiteten blommade.

Några år senare behövde jag modernisera min hemsida, och då kom rosen till användning. Jag satt i timmar tillsammans med en god väns son, och testade olika varianter för att skapa en tilltalande hemsida. Ett trevligt och fruktbart samarbete, där rosen prydde sidan om coaching.

Nu är den sidan utbytt mot ytterligare modernare variant, men finns fortvarande i cyberrymden under namnet www.amadora.se ifall någon blir nyfiken. Min första är borta, och tur är väl det.

Rosen har fått ny färg med hjälp av min bonusson och pryder nu bannern på denna hemsida, som kom till under kreativt samarbete. Den kreativa energi som ungdomar har smittar av sig på mig och gör att jag i diskussioner kommer på idéer som inte dykt upp annars.

Idag hjälper min man mig med layout till visitkort, där rosen i sin nya form ska finnas med. Jag gillar förnyelse men samtidigt vill jag känna igen mig och ha förankring i historien .

Kreativitet är förnyandets energi och förutsägbarheten ger stabilitet och trygghet, en perfekt kombination för mig.

I morse när jag gjorde morgontitten på Facebook, för att se vilka intressanta händelser jag missat under natten, hade en av mina vänner delat en länk från ”Njut av livet”.

• Korta och koncisa råd runt utbrändhet. Och gulliga bilder från Nalle Puh och hans vänner.
• Först fem saker som ökar risken att bli utbränd:
• Du har höga krav på dig själv
• Du är väldigt omtänksam
• Du har svårt att säga nej
• Du blir ofta besviken på dig själv
• Du tänker mer på andra än dig själv

Bästa knepen för att slippa bli utbränd, också befriande fåordiga:

Slappna av! Be om hjälp! Sätt gränser! Sov mycket! Gör ingenting! Lyssna på musik! Var ute i naturen! Träffa personer som ger dig energi!

Naturligtvis vet jag att omständigheterna runt utbrändhet och utmattningssyndrom är oerhört komplexa. Jag tror ändå att dessa enkla steg kan vara till stor hjälp för att förebygga problemet som drabbar de flesta av oss någon gång i livet. Eller åtminstone göra livet lättare och mer behagligt att leva. Hade Mia, min huvudperson, följt dessa råd redan från början hade hennes livsresa varit en annan!

Vissa dagar räcker inte tiden till, och andra dagar flyter allt precis som det ska. Kanske inte en dag fylld med paus och vila, men en tillräckligt tillfredsställande dag trots allt.

Jag hade en plan för vad jag ville hinna med, precis som jag haft de dagar tiden evaporerat på något mystiskt sätt utan att räcka till, och nu är allt utfört. Denna härliga känsla, att pricka av punkt för punkt på min lista strax innan förberedelserna inför natten tar vid.

Är det månne Luther som ler från det ställe han numera vistas, över att jag plikttroget gått från A till B och vidare nerför punktlistan. Eller är det mitt alldeles egna sinne för ordning och reda som gläds med mig?

Oavsett vilket, kan lärdomen vara att planera in lagom många göromål för att kunna klappa sig själv på axeln och vara nöjd.

Att vara här och nu – ett ganska slitet uttryck vid det här laget. Jag försöker undvika att använda det, men kom ändå att fundera över innebörden idag. Jag har skrivit tidigare, exempelvis igår,  om svårigheten att få till allt jag vill. När jag trots att det inte är det minsta funktionellt envisas med att göra för mycket, behöver jag stänga av kontakten med min inre vägvisare som annars skulle stoppa mig från det jag planerar.

Det gör jag och anser vid dessa tillfällen ändå att jag är här och nu. Det vill säga att jag är fokuserad på det jag gör eller upplever. Fokuserad både med kroppen, hjärnan och oftast känslorna. Det som saknas är den mer existentiella närvaron, den som ger och får energi av kontakten på djupet, både med mig själv och andra. Alltså är det inte gott nog med här och nu i största allmänhet, utan det ska till ett komplett här och nu för både kropp och själ.

Idag har jag haft en supertrevlig dag med min man, syster och svåger. Vi gjorde en utflykt, åt lunch och pratade länge, länge.

Utan att egentligen hinna landa hemma, var det dags för spanskakurs. Kroppen försökte övertala mig att stanna hemma och ta det lugnt, läsa en bok eller bara slappa. Men jag tycker spanskakursen är mycket givande, och dessutom lär jag mig nya ord och uttryck. Så jag ignorerade min gnälliga kropp och gav mig iväg. Fast om jag lyssnat hade jag valt att vila. Där är mitt ständiga dilemma, att jag vill göra allt, hela tiden. Och skriva, det vill jag också, så här sitter jag i sen timme och författar. För bloggutmaningen ville jag också vara med i…

Det finns dagar för många olika ändamål, för att uppmärksamma viktiga saker, allt mellan himmel och jord. Ibland blir det fånigt, tycker jag, men inte idag.

Små barn och djur är de som är mest sårbara, som inte kan tala för sina rättigheter eller försvara sig mot våld. Fast du kan väl inte jämföra djur och människor, säger många. Nej, djur är djur och människor är människor, men båda kategorierna av levande varelser förtjänar att bli behandlade med respekt och i enlighet med vad som är passande för vars och ens unika egenskaper. Såklart en kanin ska behandlas annorlunda än en bebis, men den förtjänar inte att utsättas för tortyrliknande experiment. Jag är medlem i Djurens rätt, och en del bilder som finns med i deras medlemstidning är så plågsamma att titta på, att jag snabbt bläddrar förbi. Att vara medlem där är det minsta jag kan göra. Att köpa smink och annat som inte är testat på djur likaså. Att vissa försök behövs för att hitta botemedel på svåra sjukdomar må möjligtvis eventuellt vara hänt i undantagsfall. Dock är frågan, från en lekman, om det verkligen är nödvändigt med dagens utvecklade teknik?

Hur svårt ska det vara att behålla kontakten inåt, till egna tankar och känslor att vila sig i en stund, mitt bland andra människor?

Jag älskar att ha människor runt mig som tillför glädje och inspiration. Om jag inte har det blir livet oftast tomt och på gränsen till meningslöst.

Trots detta, försvinner min energi efter ett tag, tydligen behöver jag vara för mig själv helt och hållet för att tanka på ny energi. Undrar hur lång tid som kan behövas? Det måste utforskas, för att uppnå bästa möjliga balans. Balans är ett favorittillstånd!

Svaret på hur ofta mina tankar befinner sig i nuet är en smula pinsamt. Alldeles för sällan, milt uttryckt. Jag har alltid haft en tendens att gå igenom vad jag sagt och gjort, för att oftast hitta något som kunde gjorts bättre. Precis som i schablonbilden ser jag av tio saker jag varit delaktig i, den enda saken som blev fel istället för alla de nio som blev bra. Trots att jag vet hur vanan, grundtankesättet, uppstått i barndomen, är det svårt att lära om. Trots många kurser och böcker, och därmed vetskapen om hur jag vill göra, verkar den gamla uppkörda tankevägen vara lättast att vandra. Den nyupptrampade smala stigen är alltför svår att hitta och om jag ändå går där, alltför lätt att gå vilse ifrån.

Jag tror att ett bra sätt är att återföra sig själv till nuet, inte backa till händelser som varit, och därmed kringgå problemet. Att jag på köpet inte kan oroa mig framåt, över saker som mest troligt ändå utvecklar sig på ett helt annat sätt, är en extra bonus.

Underbart att forskningen kommer ikapp det vi egentligen vetat väldigt länge. Egentligen ända sedan skapelseberättelsen i bibeln, där skaparen vilade på den sjunde dagen.

Hjärnforskaren Agneta Sandström säger att vi måste återhämta oss, fylla på energiförråden och läka skador, efter en ansträngning. Det finns gamla undersökningar som visar att stresskurvan under dagen sänks för männen vid hemkomst från jobbet, medan den i stället höjs för kvinnor. Som sagt en gammal undersökning. Om dagens föräldrar fördelar hemarbete och omsorg om barnen lika mycket, kan man misstänka att även männens kurvor nu liknar kvinnornas. Oavsett vilket, är stressrelaterade sjukdomar den vanligaste orsaken till sjukskrivning nuförtiden. Risken för stroke och hjärt/kärlsjukdomar ökar dessutom vid långvarig stress och psykisk ohälsa.

Agneta Sandströms forskning visar vad som händer i kroppen med kortisolet vid utmattning. Hennes recept är att koppla av ordentligt, dvs att verkligen göra ingenting, inte ens slötitta på en teveserie. Hon betonar också vikten av att få ordentlig djupsömn. För dålig sömn är ett viktigt varningstecken på att kroppen inte varvar ner ordentligt. Sömnen är vår största källa till återhämtning. Tur att jag alltid gillat att sova!

Jag har mött många utmattade eller väldigt nära gränsen. Ämnet förtjänar att vändas och vridas på ordentligt. Min huvudperson Mia kommer väldigt nära gränsen där tiden som behövs för återhämtning blir långdragen.