Dagen har bjudit på kontakter av varierande slag. Jag har haft några klienter i samtal. Alltid lika givande att möta människor som vill utvecklas och lära känna sig själva, samtidigt som jag får förmånen att bidra med mina tankar. Kontakt när den är som mest utvecklande! Kvällen har jag tillbringat i telefon med olika familjemedlemmar. Kontakt när den är närmast mitt hjärta! Kvar under kvällen är kontakt via sociala medier. Kontakt när den är som enklast!

Skriver, skriver och skriver. Det verkar som jag behöver ha piskan över mig för att få fart på skrivandet. I kväll ska jag skicka in text till skrivarkursen. Önskar mig självdisciplinen att skriva även utan piska. Inte för att jag inte blir nöjd med det jag åstadkommer under press, utan för att det vore trevligare med en paus då och då. Nacken framförallt skulle välkomna kortare arbetspass!

Sol och blå himmel – vill gå ut och samtidigt producera text. Den senaste tiden har jag redigerat det hittills skrivna, för att skicka till skrivarkursen. Ny text behöver fantiseras fram. Packar en liten matsäck bestående av två päron och en flaska vatten. Tar med skrivbok och schema för bokens scener och går ut för att leta upp ett bra skrivställe. Jag behövde inte gå långt, bara några hundra meter, för att hitta denna fantastiska plats. Skrev koncentrerat i 45 minuter, utan att tänka på grammatik och form. Befriande efter redigeringspetande!

Första riktigt varma vårdagen! Våren väcker många känslor och funderingar hos mig. Egentligen borde året börja med vår och inte med vinter. När ljuset kommer börjar livet på nytt, men året har redan pågått i flera månader. Våren sägs vara hoppets årstid. Jag blundar i vårsolen och hoppas och önskar att mina närmaste ska vara friska och må bra. Att de ska känna meningsfullhet och vara nöjda med sina liv. Att de ska känna tacksamhet för allt de har och inte glömma dem som är mindre lyckligt lottade. Tyvärr inser vi inte hur bra vi har det förrän något eller någon tas bort från oss.  Jag tänker försöka vara i det som är just nu och passa på att njuta av det som bjuds!

Att skiljas är att dö en smula, brukar det sägas. Vet inte om hela jag dör, men en liten bit av hjärtat försvinner säkert. När kära bort långt bort, blir det många avsked. Vi ska ses igen, men vet inte alltid när. Vem vet egentligen hur framtiden ser ut? En god vän till min man somnade häromdagen och vaknade aldrig igen, inte i denna världen i alla fall. Varje avsked känns som ett farväl. Sorgligt, så sorgligt. En lång tågresa passar bra för att återfå balansen och se fördelarna med att vara ensam hemma. Skrivarfördel hoppas jag!

Funderar över handlingen i min bok och undrar om den är för tunn. Fick rådet att ha med mer filosofiskt tänkande hos huvudpersonen. Livets mening är den djupaste jag kommer på. Frågan är om jag kan få min huvudperson att fundera över livets mening på ett trovärdigt sätt. Nästa fråga behöver jag i så fall ställa till mig själv – vad tänker jag själv på ett djupare filosofiskt plan?