I januari för tjugo år sedan registrerades Amadora Hb, av min man Stefan och mig.
Jag är den som har arbetat i företaget nästan alla år. I april 1998 var min man med om en cykelolycka med efterföljande komplikationer, och drömmen om att arbeta tillsammans som ett par med parsamtal blev aldrig av. Vi hann dock att gå en samtalspedagogutbildning tillsammans, som betytt mycket för oss genom åren.
Ibland blir det inte som jag tänkt, men i slutändan går det att se fördelar med händelser som i början verkar vara katastrofer. En lärdom att ta vara på, men svår.
Många tyckte att jag var dumdristig som lämnade ett jobb där en karriär började ta form, för ett osäkert arbete som konsult i kommunikation och konflikthantering. Men det hade gått runt tio år, precis lika lång tid som när jag längtade till något annat än lärarjobbet, och jag kände inte samma glöd för det jag gjorde. Att arbeta med människor utan rätt glöd går kanske alldeles utmärkt ett tag, men i längden känns det otillfredsställande att inte brinna för sitt ämne.
Fler utbildningar, en del stress blev det med att kombinera studier med lärarjobb som jag gick tillbaka till på deltid, liksom att få till livet för övrigt . Jag har aldrig ångrat mig, och kan nu se tillbaka på väldigt givande och innehållsrika år med föreläsningar, handledning och samtal.
Jag hade inte tänkt byta inriktning fler gånger, men så gick jag en skrivarkurs 2013 och blev fångad av hur roligt det är att författa. För att inte tala om hur inspirerande det varit med ännu fler kurser och en massa fantastiska möten med nya vänner och bekanta.
Dock har jag fortsatt med Amadora, så denna gång har jag två inriktningar tack vare att de låter sig kombineras på ett fungerande sätt.
Härligt att fira tjugoårsjubileum för en dröm som gick att uppfylla. Nästa dröm har hittills manifesterat sig i tre novellantologier och drömmen är inte slut än …