Godmorgon kära feelgoodvänner!

Jag kallar er vänner för det är så det känns! Så fint att finnas med här hos alla er, som delar samma intresse för läsning som jag. Tack Sofia Ymén för gruppen och tänk att det har blivit nästan 10 000 medlemmar! Det kunde jag inte ana när jag kom med för sju år sedan, samma vår som min första bok blev till. Att min femte bok skulle ges ut traditionellt hösten 2024 på Lava förlag, det kunde jag definitivt inte föreställa mig.

Men så är det, och nu är det min tur att bjuda in till min dag här i gruppen. Hoppas ni vill hänga med och att ni har lust att dela med er av tankar och synpunkter i kommentarerna.

Jag kommer att berätta om hur det hände sig att jag blev författare, hur en bok blir till och om allt positivt som skrivandet har gett under åren. I dagens sista inlägg, nummer fem, lottar jag ut min senaste bok Sensommarserenader, som jag förstås kommer att berätta mer om under dagen.

Men först kan det vara på sin plats med en presentation:

Sylvia Lidén Nordlund heter jag, född och uppvuxen i Göteborg där jag fortfarande bor. Mina böcker utspelar sig i Göteborgsmiljö. Eftersom jag har uselt lokalsinne är det säkrast så …

Som liten var jag ett ensamt och eftertänksamt barn. Jag levde mycket i min fantasi, hade låtsasvänner och hittade på långa berättelser i mitt huvud. I första klass fick de som redan kunde läsa sitta vid ett eget bord, där de läste små böcker och fick guldstjärnor. Med stor längtan till böckernas värld (och guldglitter) blandat med stor envishet lärde jag mig snabbt läsandets konst. Sedan dess har böckernas värld varit min tillflykt och mitt stora intresse. Under mellanstadieåren var biblioteket en guldgruva där jag lånade travar av böcker varje vecka. Att många år senare få se sina egna böcker på biblioteket var en speciell känsla!

Som lågstadielärare fick jag chansen att förmedla läsglädjen till eleverna, en ynnest! Sedan dess har jag bytt yrke några gånger, mer och mer inriktat på relationer av olika slag, som föreläsare, handledare och samtalspartner. Jag älskar att få höra livsberättelser, att läsa om dem och på senare år även skriva om dem.

Med barn och bonusbarn som är vuxna och lever sina liv och med min man Stefan som bor i värmen av hälsoskäl under den kallare årstiden, har jag som tur är gott om tid att grotta ner mig i mina berättelser och allt som hör bokskrivande till …

I nästa inlägg berättar jag om hur jag blev författare, något som jag faktiskt inte hade en aning om att jag skulle bli. Vad ville du bli när du växte upp? Det enda jag ville var att bli fröken, och utsatte ständigt mina stackars syskon för att leka skola …

Bilder: Sylvia som fyraåring, Sylvia med en bukett syrener, Sylvia med boken Sensommarserenader.

PS Jo, förutom böcker älskar jag blommor!

Hur gick det då till när jag blev författare?

Kanske var det slumpen som hjälpte till eller ödet? Av olika skäl var mitt liv lite trist under 2012, så jag behövde något roligt att fokusera på. Kanske gå en kurs? Jag gillar att utmana mig själv och lära nytt. Att sjunga eller spela instrument är talanger jag tyvärr saknar, och inte kan jag sy heller. Tråden trasslar sig i symaskinen bara jag tittar på den … Men skriva då?

Det blev en kortare skrivkurs för Ann Westermark och redan första tillfället var jag fast! Jag tyckte ju om att skriva uppsatser i skolan och på universitetet. Men jag hade glömt hur kul det faktiskt var! Att låta orden flöda medan pennan gled över pappret i anteckningsboken. Redan då såddes fröet till min första huvudkaraktär Mia, i en skrivövning.

Året därpå gick jag en folkhögskolekurs i kreativt skrivande och i november dök kursen upp som var den knuff jag behövde. Och det är nu jag tror på ödet: Av en slump hittade jag en liten annons i tidningen Skriva. Ann Ljungberg skulle hålla kurs i Las Palmas, just den veckan jag var där för att hälsa på min man Stefan.

Tror du på slumpen/ödet? Berätta gärna, som vanligt är jag nyfiken!

På kursen mötte jag ett gäng taggade kvinnor, som var mer eller mindre målinriktade i att skriva en bok. Tja, tänkte jag. Om de kan, så kan väl jag? (Ungefär som när jag lärde mig läsa – som jag berättade om i första inlägget.) Hur svårt kan det vara?

Hm, bara så himla mycket mer jobb än jag kunde ana. Och många timmar av vånda och tvivel och … Och samtidigt så fantastiskt inspirerande att bygga en egen värld, befolka den med karaktärer och låta ”spelet” börja. Att relationer skulle vara huvudfokus var självklart, både kärleksrelation och den till barn och föräldrar. De mest komplicerade alltså … Min envishet kämpade med otåligheten, men 2017 var äntligen min första bok klar: ”Allt det du måste”.

Kärntruppen av kvinnorna jag mötte då, har jag fortfarande kontakt med. Vi fyra har en chatgrupp på Facebook som heter Las Palmas Girls; Camilla Davidsson, Carina Drätting, Monica Österdahl och jag. Vi skriver i olika genrer, men finns alltid där för pepp. Eftersom jag bor nära Bokmässan, så erbjöd jag sovplats när vi skildes åt första gången. Och sedan dess syns de av oss som kan på mässan och på olika event.

På första fotot är vi på Bokmässan 2017 med Ann Ljungberg och det andra är från januari i år när vi firade försenat tioårsjubileum.

Och fler kurser har det blivit, under Kreativt Skrivande 1 kom råmanuset till min senaste bok till. Mer om det i nästa inlägg som ska handla om hur en bok blir till.

Förutom kurser så har skrivhandböcker varit en enorm hjälp. Jag lånade på mitt kära bibliotek, bland annat Stephen Kings klassiker ”Att skriva”. Men jag köpte förstås en del också. På bilden syns: ”Skrivandets energi” av Ann Westermark, ”Skriv på” av Elisabeth George, ”Becoming a Writer” av Dorothea Brande, ”Tre enkla regler finns inte” av Elisabet Norin, ”Fängsla dina läsare” av Catrine Tollström, ”Story Engineering” av Larry Brooks, ”Överraska dina läsare” av Catrine Tollström och ”På andra sidan boken” av Tina Danielsson. Alla böckerna har gett mig olika pusselbitar i skrivhantverket och rekommenderas.

Oj, oj, det blev ett långt inlägg! Hoppas ni orkade läsa? Måste bara berätta en sak till, i november förra året kom det efterlängtade kvittot på mitt författarskap – att bli invald som medlem i Sveriges Författarförbund!

Vi hörs igen om några timmar, ska bara hinna äta lunch och handla också …

Har du författardrömmar? Kanske du rentav har kommit i gång?

Hur en bok blir till – och hur det var för mig med min första handlar detta inlägg om:

Parallellt med mitt bokskrivande höll jag även på med noveller. En av författarna i Las Palmas Girls, som jag skrev om tidigare, Carina Drätting, bjöd mig på release av novellantologin där hon medverkade. Då bestämde jag mig för att försöka komma med i Ordberoende förlags ”#Älskanoveller” nästa gång. Envishet igen! Många noveller kom in, en nervös väntan, och hurra! Min novell ”Aldrig mer” blev publicerad året därpå, 2016. Vi deltagare som bodde hyfsat nära Göteborg slog oss ihop och hade release, som syns på bild 1. Ett härligt första steg på författarbanan.

Alla som skriver kan vittna om den långa process som det faktiskt är, innan du får hålla din färdiga bok i handen. Jag ska försöka ta det steg för steg, och förstås går det inte alltid till på samma sätt, men på ett ungefär …

Steg 1

Du behöver ha en idé. En del är riktiga idésprutor, medan jag ofta får värka fram idéerna. Med första boken kom den till mig på en kurs, som jag skrev om i inlägg 2.

Jag ville skriva om en vanlig kvinna, långt ifrån många hjältinnor med flashiga liv. Min Mia är förskollärare, är gift med en man som inte ser henne och har en trotsig tonårsdotter. Dessutom fungerar det dåligt på jobbet, med kollegorna. Jag flödesskrev första kapitlet. Hittade på namn till karaktärerna och bikaraktärerna och skapade miljöerna i huvudet, på samma sätt som jag gjort som barn (mer om det i inlägg 1) När idéerna äntligen fick fart, insåg jag att det blev för spretigt att få med allt i en bok. Vilket leder till nästa steg:

Steg 2

Planera vad du vill ha med i din bok och tänk på den dramaturgiska kurvan, som hjälper till att strukturera berättandet så att läsaren vill veta mer. (Det finns mycket att läsa på nätet och i skrivhandböcker om dramaturgi. Tips på böcker i inlägg 2) När jag hade avgränsat mig, flödesskrev jag sista kapitlet. Det var viktig för mig att veta ”målet” och att slutet var hoppfullt. Jag hade ingen specifik genre i tankarna, men Mia-serien räknas som feelgood. Med tanke på vad Sofia Ymén skrev i sitt senaste inlägg om att förtydliga vilken sorts feelgood det handlar om, kanske böckerna också ska beskrivas som relationsromaner och feel-real!

Steg 3

Skriv! Jag är expert på att skjuta upp saker, men när jag väl kommer i gång är det svårt att sluta. Startsträckan är lång och trög, men kanske det är för att idéerna ska hinna sätta sig och för att jag behöver mentalt förbereda mig för att försvinna till en annan påhittad värld. Det som har hjälpt mig är att skapa deadlines och delmål. Mina första böcker skickade jag text varje vecka till en författarkollega, Annika Klemming, som strängt efterlyste mitt mejl om jag försökte fuska. På andra bilden ser du när Annika intervjuar mig på releasen av Sensommarserenader, som kom till med hjälp av annan deadline. Mer om det i nästa inlägg. Nu har du förhoppningsvis ett råmanus, och tänker kanske att din bok är klar. Fel, fel och fel igen. Om du har tur kanske halva jobbet är gjort. Så till nästa steg:

Steg 4

Du behöver testa om texten håller. Min allra första läsare är Stefan, min man, som läser första kapitlet och talar om ifall han blir intresserad. Men sedan slipper han … Nästa testläsare är min bror Manne som kollar logiska luckor. Efter flera redigeringsvändor skickar jag sedan till andra testläsare och ber om feedback. Ny redigeringsomgång … Sedan anlitar jag en lektör för en professionell genomgång och så är det dags att redigera igen, och igen … Under redigeringen tittar jag på: *karaktärsutveckling *fixar till dialoger så de blir trovärdiga, men inte så utförliga som i verkliga livet *ser till att jag har lagom med miljöbeskrivningar, fördjupar mig annars gärna i inredningsdetaljer med mycket blommor *ser till att ålder och liknande fakta är konsekvent *hyfsar till slarvigt språk och rensar bort onödiga småord *och mycket mer, som korrekturfel fast jag alltid missar något … När jag kommer på mig med att flytta kommatecken är det dags att gå vidare.

Steg 5

Att leta förlag eller besluta sig för att ge ut själv, det är frågan. Med mitt dåliga tålamod blev det en mellanvariant för min första trilogi; Förlagshuset Siljans Måsar, ett hybridförlag som tog hand om hela utgivningsprocessen, där jag bidrog ekonomiskt och fick en stor del av vinsten och samtidigt ägde alla rättigheter. Detta innebar också att jag hade möjlighet att teckna ljudboksavtal med Word Audio Publishing när de mejlade och ville göra ljudbok av Allt det du måste. Först trodde jag inte att det var sant, men efter att ha forskat lite insåg jag att det faktiskt var sant! På tredje fotot syns min trilogi om Mia.

Att skicka till ett traditionellt förlag innebär ofta en lång väntan och du behöver både tur och skicklighet för att passera nålsögat, att bli antagen som okänd debutant. Hur det gick till med min fjärde bok Sensommarserenader, det kommer i nästa inlägg.

Vi syns väl då?

På sista fotot sitter jag vid mitt skrivbord.