Det blev en väldigt lyckad kväll på Qoola Qvinnors vårmässa på Restaurang Ullevigatan.

Jag har deltagit i många mässor, alltid för någon annans räkning. Denna gången var det premiär för mig som egen utställare. Jag frossade i lila och rosa färger, som fick de tre novellantologierna att framträda i all sin vårlika färgprakt.

Jag fick till min glädje sålt en del böcker men framförallt träffade jag en massa härliga människor. En ny författarväninna som bor bara fem minuters gångväg från mig och en kvinna som bjöd in mig att visa mina böcker och läsa högt vid en samling hon brukar ha varje månad.

Först ska debutromanen ges ut så vi pratade om september. Jag är väldigt nära att skriva avtal med förlag nu. Författarbild och foto till omslag finns redan. Och idag skickade jag en förfrågan om att hyra lokal till releasemingel i augusti. Ja, ligger väl litet väl mycket i framkant kanske. Men litar på att attraktionslagen gör sitt …

Trodde väl aldrig att jag skulle komma med i Aritons sommarfika också!? Jag minns hur stolt jag var över mitt hattrick i novellskrivande och tänkte att jag haft tur som kommit med.

Nu medverkar jag i ytterligare två novellantologier som kommer att publiceras nära varandra i tid. Ordberoende förlags Älskanoveller – 30 nyanser av Frihet kommer i mitten av maj och Över en sommarfika om meningen med livet kommer i mitten av juni.

Det får bli ett dubbelt firande någon gång före midsommar:)

Idag fick jag veta att en fin man gått bort i tysthet och ensamhet. Han förgyllde många av mina danskvällar på den dansklubb där jag är medlem.

Jag visste inte så mycket om hans liv mer än att han älskade att dansa och tyckte om sol och värme. Just dessa saker definierade, om nu saker kan det, hans personlighet.

Alltid vänlig, alltid på gott humör och väldigt mån om att alla skulle må bra. Om någon kvinna blev sittandes utan att dansa en längre stund var han alltid där och bjöd upp. Hans finurliga leende kommer att finnas kvar i mitt minne väldigt länge …

Tredje gången som jag ser mig själv på ett författarfoto, och inte sista gången heller.

Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle bli en sådan fart på mitt novellskrivande. Tre noveller på ett år, och den fjärde kommer i maj.

Det var ju en roman som var mitt mål. Egentligen tre om jag ska vara korrekt. Beträffande min första roman pågår fortvarande diskussioner med förlag, som jag hoppas snart kunna meddela resultatet av.

En väninna sedan många år sa när vi möttes senast: ”Du har alltid en massa planer!”, och först tänkte jag protestera. Men insåg snabbt att det var verkligen sant, i alla delar av livet. Planering, en egenskap till stor nytta för en författare på många sätt.

Just nu har jag  funderingar på marknadsföring inför min debutroman. Än så länge mest planer, men några steg är redan tagna. Alldeles nyligen kom reklampennor i min favoritfärg och jag har blivit medlem i nätverksklubbar. Qoola Qvinnor är den senaste; http://www.qoolaqvinnor.se/index.php/foerfattare-boecker/529-sylvia-liden-nordlund-foerfattare

Här går det undan! Knappt har mailet att jag blivit antagen till en fjärde novellantologi landat i mailens inkorg innan omslagsförslag presenteras i novellisternas facebookgrupp.

Slutresultatet inbjuder till läsning och speglar temat alldeles utmärkt tycker jag. Och jag är absolut inte det minsta partisk …

Boken kommer i maj och release blir i juni.

Nu börjar det närma sig för min tredje novell att möta sina läsare. Så länge, tills det är dags för vårfika i Göteborg med boksläpp pågår förberedelsearbetet. En del i marknadsföringen av novellantologin är Aritons webtidning Allt om skrivande som publicerar intervjuer med  deltagande novellister, precis som inför Över en vinterfika.

Läs intervjun med mig här: http://www.alltomskrivande.se/en-varfika-med-sylvia-liden-nordlund/

Hurra för min fjärde antagna novell! Den kommer att publiceras i Ordberoende förlags fjärde årgång av ”Älskanoveller”.

Temat är Frihet. Ett stort och mäktigt tema som jag funderade länge över, innan jag kom på vad min novell skulle handla om. Ett tag var jag nära att ge upp och försökte intala mig att tre utgivna var nog. Men novellen pockade hela tiden på min uppmärksamhet tills idén hade vuxit klart.  Den skulle beröra hur kvinnors frihet i Sverige utvecklats under några generationer. Nu när ämnet var klart kom istället problemet med att begränsa sig till det antal tecken som var tillåtet att använda.

Så min glädje är stor över att återigen ha lyckats bli antagen!

Jag har flera gånger förundrats över vilket flyt jag haft med mina noveller. Samtidigt har jag med viss förtret varit tvungen att konstatera att det bitvis flutit på bra med romanen, men utan att den riktigt hittat sin väg ut till de presumtiva läsarna.

Jag har fått omvärdera min idé om hur bokutgivningen skulle gå till. När jag väl accepterat att det inte blir som jag tänkt, att jag inte heller vet hur det ska g till men ändå med tillförskansad tillförsikt tänker att det kommer att visa sig en lösning, så börjar det hända saker.

Först får jag ett erbjudande av att köpa reklampennor med anledning av att mitt företag Amadora firar tjugoårsjubileum i år. Jättesnygga pennor och texten ändrade jag till SYLVIA LIDÈN NORDLUND FÖRFATTARE. Lite övermaga kanske, men jag känner mig verkligen som en författare. Någon skrev att efter tre utgivna verk kan man kalla sig författare. Och jag har varit med i tre novellantologier, så då var saken klar.

Nästa steg var ett foto som min man hittade på internet när vi letade efter omslagsidéer tillsammans över nätet. Tur att Viber finns annars hade vi blivit ruinerade på mobilräkningar. Fotot föreställer den väntande sjömanshustrun. Så otroligt passande för min romankaraktär Mia, som bor i Majorna i Göteborg och som utan att egentligen förstå det själv väntar på en livsförändring. Men stjäla bild till ett bokomslag är naturligtvis inte en möjlighet. Min man tänker att den nog är dyr, flygfoto och allt. Men fotografen svarar samma dag på mitt mail och skänker bilden till mig eftersom han sett på min hemsida att jag jobbar för bra saker!

Och så del tre i detta fantastiska flyt; en av medlemmarna i Västförfattare har kontakt med en fotograf som sökte frivilliga modeller för headshot som han behövde till en fotouppgift. Som tack för hjälpen fick alla ett mycket proffsigt foto av sig själv. Dessutom hade några turen att bli sminkade av en make-upartist. Jag skulle egentligen inte få möjligheten, men gick förbi den lånade studion och då, just då, fanns en lucka i sminkningsschemat. Dessutom låg den lånade studion ungefär hundra meter från mitt hem. Så nu har jag ett superproffsigt författarfoto tack vara att Terese tänkte på mig och delade informationen!

Och efter allt detta har jag fått svar från två olika typer av förlag, där det ena är intresserat av att ge ut och det andra av att läsa manuset. Ja ni fattar, det måste ju bara bli något av detta!

En gång i månaden ska vi ses och låta ordförandeskapet vandra runt ibland oss. Den som stod på tur blev hastigt sjuk och jag hoppade in med kort varsel.

Innan en grupp har formerat sig får man treva sig fram för att hitta rätt former och innehåll för träffarna. Att ses och diskutera med likasinnade räcker gott som början.

Vi pratade en del om inspiration i skrivandet och vad göra när den är plötsligt försvunnen och skrivandet helt gått i stå. Att inspiration är en alldeles egen energi är en sak, men för att få tillgång till den energin behöver även kroppens eget energiförråd vara påfyllt såsom sömn, motion och kraft över till annat än det som får vardagen att fungera. En promenad i skogen eller en löpartur för dem som sysslar med sådant (inte jag som ni förstår) kan ge nya idéer och nytt driv.

Skrivarövningar och feedback brukar vara mycket givande och det ser jag framemot vid nästa möte i april.