Therese Winterfjord som har jag träffat flera gånger när gruppen Skrivhäng har samlats hade i dag release av  Övervintra, sin diktsamling.  Skrivgruppen som ses med jämna mellanrum i Göteborg (!) hittade jag till tack vara Annika Klemming. (Annika som skrivit spänningsromanen ”Stungen” syns på mittersta bilden.)

Härligt att äntligen vara på en release i riktiga livet, i Majornas böcker och Kaffe, på Allmänna Vägen 22. Intressant och gripande att höra den självupplevda historien bakom dikterna, en historia om utmattning och förtvivlan men även om havets läkande kraft.

Härligt också att möta duktiga Kriss (Kristina Agnell från Spyglass text) som redaktörsläste min tredje bok, och som gärna läser fler för hon ”tyckte mycket om den”. Första gången man ses live måste det ju bli en selfie, eller hur?

Det är verkligen trist med situationen som är just nu, av många orsaker. Värst är det förstås för de som blir allvarligt sjuka och deras närstående, de som mister sin försörjning och de som får leva helt isolerade. Så jag ska verkligen vara tacksam för jag har hälsan och jobb. Men all författarverksamhet har helt avstannat sedan i januari när jag var på bokmässa i Strömstad.

Ibland är det lite aktivitet runt böckerna exempelvis på Instagram som idag när Boktokdelux firar 3500 följare, med en utlottning! Och gissa vems bok som är med där?

I januari var jag på Susannes release av sin debutroman Det som ingen ser. Vi har följts åt i våra författarkarriärer sedan 2017 då vi båda var med i novellantologin Över en vårfika från Ariton förlag. Vi hade en härlig gemensam release på Susannes kontor ihop med Johanna Hildebrand. Susanne är en av mina största påhejare, och mycket glädjande är det nu min tur.

Boken släpptes som ljudbok denna månaden bland annat på Storytel. Det fick mig återigen att skamset konstatera att jag har påbörjat den, men sedan kom en massa annat emellan hela tiden. Så jag bestämde mig för att läsa den som ett av de fria val av litteratur till min kurs i Kreativt skrivande. Första modulen handlar om självbiografiskt skrivande så Susannes bok passar perfekt eftersom den är en självbiografi, även om namnen på karaktärerna är fiktiva.

Boken beskriver ett äktenskaps uppgång med familjelivet och de två döttrarna, den långsamma och försåtliga nedbrytningen av hennes kärlek och tillit fram till den fullständiga kollapsen av både äktenskap och tillvaro. Det är författarens eget liv som skildras in i minsta solkiga detalj, berättad med en trovärdighet som gör att jag ibland vrider mig av obehag.

Syftet med berättelsen är att vara ett varnande exempel till de kvinnor som befinner sig i samma situation som Susanne/Anne gjorde, de som liksom hon hittar på förklaringar och ursäkter och anpassar sig, ibland till döds. Syftet är även att visa på stegen i förtrycket, hur det psykologiska våldet trappas upp i samma takt som kvinnans självkänsla krymper, och att stärka kvinnor i samma situation för att kunna reagera och agera på ett mycket tidigare stadium än författaren själv gjorde.

Och detta gör Susanne så skickligt att jag ibland glömmer att andas under läsningen. Denna bok borde finnas med som faktalitteratur i de sammanhang där temat är aktuellt, både för personal och utsatta kvinnor!

Det har förstås varit svårt att umgås som vanligt med vänner, så jag är extra glad över att min bokklubb fick till en sommarträff, enligt traditionen denna gång tillsammans med våra respektive.

Vi samlades alla hos Anita och Janne. Som traditionen bjuder på alla våra träffar bjöd värdinnan på lunch. Så var det dags att prata om Siri Hustvedts bok som vi hade som utvald bok. Till nästa träff blir det Silvervägen av Stina Jackson. Den boken tilltalar mig mycket mer!

På kvällen var vi på spansk restaurang och åt tapas innan det var sängdags i tre olika stugor. och självklart höll vi avstånd och var utomhus, tur att vädret var underbart! Ett bad hade vi också hunnit med på eftermiddagen.