Monthly Archives: oktober 2017

Ny milstolpe i författarskapet – så varför är jag inte nöjd?

Sedan ”Allt det du måste” släpptes den 19/6 har en massa bra saker hänt. Fastän jag som rubriken anger inte är nöjd måste jag när jag verkligen tänker efter ändå erkänna att det varit ett fantastiskt flyt.

I dag fick jag exempelvis garantihonorar från Word Audio Publishing insatt på mitt konto för avtal om ljudbok och E-bok. Jessica Rudin som skrev under avtalet fick jag flera trevliga pratstunder med under Bokmässan. Att vara där med min första egna roman var en spektakulär upplevelse.

Dessutom träffade jag Janesh Vaidya på mässan, författaren till den fantastiska bok ”I det sista regnet” som min huvudkaraktär Mia får i present av sin väninna, och som jag fått lov att citera ur.

Träffade också författaren Eva Swedenmark som så välvilligt tog sig tid att läsa min bok innan den gick till tryck och skrev så fina ord på framsidan.

Denna vecka finns en tvåsidig artikel med foton av både mig och boken  i Allas veckotidning.

Positiva läsaromdömen kommer titt som tätt via mail, sms, Facebook och vid personliga möten. Kort citat ur ett jag fick häromveckan:

”Tekniken imponerar med cliffhangers i många kapitel, författarens egna
funderingar korta och planerat utspridda, personbeskrivningar och skeenden
kapas innan de blir långtråkiga.
Överhuvudtaget är romanen nästan ”för perfekt” för att vara ett debutverk.”
Totalt har elva bokbloggare läst och gett goda recensioner, 5 av 5 och 4 av 5.
Två bokcirklar har valt att läsa och en tredje är på gång.
Så frågan jag behöver ställa till mig själv är varför jag ändå inte är nöjd. Så fort en milstolpe är passerad tar jag sikte på nästa steg och bortglömt är det jag uppnått. Ger mig knappt tid att fira utan tänker i stället på vad mer som finns att göra för att boken ska nå ut och hitta sina läsare. Ett mål som jag inte gett upp ännu är att hitta ett förlag som vill ge ut boken i pocket. En av de största intressenterna på området kommer att avvecklas så den vägen är stängd. Genast flåsar känslan av misslyckande mig i nacken.
Det är svårt att vara misslyckad och nöjd samtidigt. Ett annat mål är att nå ut till många med Mias historia som många sagt skapar funderingar över hur det egna livet fungerar. Funderingar om alla måsten vi upplever oss ha, kontra hur vi tar hand om oss och våra behov. Och även om boken säljs går det enligt min otåliga person alldeles för långsamt.
Att inför mig själv och nu även inför dig som läser punkta upp det som hänt på fyra månader är ett sätt att visa för mig själv att det faktiskt hänt en hel massa bra saker. Andra aspekter som förtjänar att kommas ihåg är att det faktiskt till slut blev en färdig bok, att jag hittade ett förlag och att jag är otroligt stolt över omslaget som blev precis så som jag önskat.
Under tiden som jag skriver detta passerar klockan midnatt och den nya dagens datum är 18 oktober, min födelsedag och sextioårsdag. Att starta en ny väg i livet några år före den milstolpe som att fylla sextio år innebär och dessutom kunna fira både bokrelease och födelsedag samma år är stort. Så kontentan av detta inlägg är att fortsättningsvis tänker jag vara tacksam för allt som gått min väg och nöjd med det jag åstadkommit som författare så här långt. Och fortsätta att skriva på del två i trilogin om Mia!

Den elfte bloggaren

Så här skriver Annas fotnoter:

Jag tycker:
Detta är en väldigt lovande debut med hög igenkänningsfaktor och som väckte många känslor. När man själv delvis befinner sig på samma plats i livet slår den an många strängar.

Huvudpersonen Mia är en sådan som alltid ställer upp och gör det som man tror förväntas av en och så kallade ”duktiga flickor” finns det gott om i vår ålder! Det finns också gott om män som liknar Mias man Torbjörn, men honom blev jag stundtals så irriterad på att jag höll på att smälla av!

Jag tyckte först att det var lite jobbigt att boken är skriven i jag-form men när jag vant mig så gjorde det boken än mer nära och realistisk.

Mitt betyg blir ☕ ☕ ☕ ☕  av 5 möjliga!

Tre anledningar till att jag gillar boken:
1. Att man känner igen sig.
2. Att den har korta kapitel och är lättläst (smidigt när man ofta blir avbruten).
3. Att den behandlar vardagliga problem.

Läs hela blogginlägget HÄR.

Bokcirkel – populärt fenomen

Bokcirklar verkar vara en populär företeelse. I kväll hade min egen bokklubb möte hemma hos mig och jag fick fantastiska blommor. Boken alla läst var min egna om Mia! Så spännande att få höra mina karaktärer diskuteras som om de vore verkliga. Det som jag tog till mig förutom att boken blev godkänd var att den borde läsas på arbetsplatser med liknande problematik. Ska fundera vidare på hur det ska gå till.
För ett tag sedan fick jag ett meddelande från andra bokintresserade som tyckte om Allt det du måste: ”Vi har läst boken i vår bokcirkel och tyckte om den allihop. Den är lättläst och man kommer snabbt in i den. Mia är en person att tycka om och i början känns hon svår att få grepp om men när man i handlingen får vetskap om att hon är utsatt för mobbing på sin arbetsplats och relationen till maken som visar sig vara ytterst självupptagen så klarnar bilden kring hela hennes situation … vi ser framemot fortsättningen. Kram Lisbeth och bokcirkelgänget” (som syns på fotot)
Hoppas Mia får hälsa på i fler cirklar. Det finns mycket att diskutera runt boken och framfförallt Mias och Torbjörns beteenden.

Bokmässa på gott och ont

Ingen har väl missat den stora uppståndelse som omgärdade årets Bokmässa. Anhängare för och emot att bojlotta mässan har debatterat i medier. Utanför mässan drabbade nazister och motdemonstranter samman. Lyckligtvis och tack vare polisen klarade de allra flesta sig utan skador och några blev lindrigt skadade. Inne på mässan märktes minskat besöksantal av,. men annars var det mesta sig likt. Fast förstås en alldeles speciell upplevelse att finnas i det egna förlagets monter med en egen roman.

Förra året fanns jag med och signerade den första novellantologin som jag medverkade i. Därefter har det blivit ytterligare fyra antologier samt en roman. Jag kan faktiskt slå mig lite för bröstet över allt jag åstadkommit under dryga året. Typiskt mig är väl att inte stanna upp och njuta utan i stället fokusera på nästa mål. Och får då känna mig ganska nöjd att jag kommit en bra bit på väg med uppföljaren till del ett om Mia.

Bokmässan blev i och för sig ett manifesterande av vad jag uppnått och ett firande på många plan. Ett antal bokmingel, signeringstillfällen i montern där gamla vänner som jag inte sett på många år dök upp liksom okända intresserade nya läsare.

En av mässans absoluta höjdpunkter är ändå att vi fyra kvinnor,  som lärde känna varandra i Las Palmas i november 2013 på Ann Ljungbergs skrivarkurs, bor tillsammans hemma hos mig. Denna gång fångades vi alla Las Palmas Girls tillsammans med Ann på bild! Då på kursen var ingen av oss publicerad. Nu är alla det även om vi inte når upp till Camilla Davidssons nästan 100 000 sålda böcker. En makalös siffra som är något att drömma om snarare än att sträva efter. Kanske, kanske  …