Februari går mot sitt slut och jag håller som bäst på med det stora projektet att skriva min tredje och avslutande bok  i serien om Mia. Min förläggare på Förlagshuset Siljans Måsar räknar med att den kommer att släppas i mitten av november år!

Men innan dess ska mycket hända och en hel del har redan hänt.

En hel del aktiviteter för att få möta läsare och författare står och har stått på min agenda under dessa månader och fler kommer. (Kontakta mig gärna om du vill att jag ska komma och prata runt något tema):

26/1 kl 12-15 Signering på Akademibokhandeln Kungsbacka

28/1 Deltagande i bokklubb

29/1 Artikel i Hemmets Journal

30/1 kl 15-18 Kvinnan i Focus, författarprat Focushuset Bra Under

9/2 kl 11-17 Smålit bokmässa Jönköping

14/2 Frukostmöte Gappio prat om relationer och böcker

23/3 Dalarnas bokmässa Falun

29/3 författarpresentation Vattumannens bokhandel Stockholm kl 17.30-19

30/3 Författarworkshop med Förlagshuset Siljans Måsar

2-6/6 Skrivarkurs med Sara Lövestam och Mian Lodalen

26-29/9 Bokmässa Göteborg

Bok nummer två ”Om du bara vågar” som släpptes i slutet av september förra året har fått fina recensioner av läsare och bokbloggare, bästa tänkbara start med 5 av 5 möjliga kaffekoppar av Annas fotnoter

Som grädde på moset släpptes e-bok och ljudbok redan i oktober. Två dagar senare hade 67 personer gett betyg på Storytel med snittet 3,97! Vilken superstart även här!

I skrivande stund (19 februari) har den 381 betyg med snitt 3,78 i betyg.

Jag kunde inte vara mer nöjd med arbetet runt boken! Härligt att ha en fin förläggare som backar upp och som jag är trygg med. Charlotta von Zweigbergk, augustprisnominerad författare har skrivit en blurb till framsidan.  Hon skrev så här till mig efter att ha läst manuset: Jag tycker mycket bra om det och det första som slår mig är att du beskriver så bra hur det är att vara kvinna!”

Min första roman om Mia,  ”Allt det du måste”, som kom i juni 2017 fortsätter sin väg ut till läsare landet runt. Även den har en fin blurb av författaren Eva Swedenmark. E-bok och ljudbok släpptes i januari förra året. De finns bland annat på Adlibris, Storytel och Nextory. I skrivande stund (19 februari) har den 712 betyg på Storytel med snittet 3,61 och antalet lyssningar är över 2500!

Första boken har även fått många positiva bloggutlåtanden och läsarutlåtanden. Läs mer på Allt det du måste

Min författarsida på Facebook hittar nya följare allt eftersom: https://www.facebook.com/sylvialidennordlundforfattare/

Finns det något som gläder ett författarhjärta mer än att läsare hör av sig? De senaste dagarna har jag fått flera uppmuntrande tillrop!  Här kommer ett: ”Hej Sylvia! Vill berätta att jag läst Det du måste, som var en verklig läsupplevelse. Kunde inte sluta läsa o nu står jag i kö på biblioteket för den andra (eller första) boken om Mia, Om du vågar, tror jag den heter! / Kram från I”

Och här kommer nästa: ”Håller på att läsa en mycket bra bok. Sylvia jag skriver betyg så fort jag är klar,brukar också skriva på boktipset Adlibris vad jag tycker om boken.”

Genast känns det lättare att slå sig ner framför datorn och fortsätta formulerandet av alla meningar som behövs innan del tre om Mia är klar …

Relationer och kommunikation stod på agendan när jag blev inbjuden att komma till Gappios frukostmöte på alla hjärtans dag. En härlig frukost bjöds på, liksom intresserade deltagare. En kort stunds bokprat ledde dessutom till bokförsäljning, en extra bonus.

Energin i kroppen efter en föreläsning med härliga deltagare räcker säkert hela dagen. Ett fint sätt att fira alla hjärtans dag på när maken ändå är på många mils avstånd.

(Tack till Gappio för fina foton.)

Varje dag gläds jag över vilket oerhört stimulerande och varierande liv/jobb jag har. Att i mina handledningstillfällen och samtal få träffa människor som behöver en stunds guidning är givande på många sätt.

I min roll som sexolog träffar jag på andra sorters frågor men minst lika viktiga för en god hälsa. Denna dag har jag tillbringat framför kameran och underbara fotografen Leo Raa för Belladots räkning, och har spelat in informationsvideos för några av deras produkter. ”Greta” som jag håller i handen passar särskilt för kvinnor som lidit av smärtproblematik och som börjar hitta tillbaka till sitt sexliv. Filmerna kommer att läggas ut på Youtube så småningom.

I dag blev det äntligen officiellt att antologin där jag medverkar med ett kapitel är nominerad tillsammans med nio andra böcker till Årets Projektledarbok. Det känns otroligt roligt av flera skäl. Främst tänker jag på förläggaren på Ariton förlag, Petra Ariton, som lagt ner ett stort arbete på att plocka ut de bidrag som nu finns med i ”Mer än bara ord – På tal om framgångsrik kommunikation, och som kom med idén till boken. Sedan tänker jag att det vore väldigt roligt om boken vinner eftersom kommunikation är ett så superviktigt ämne. Att jag genom min text som handlar om Nonviolent Communication, ”Att undvika missförstånd och skapa samförstånd”, förhoppningsvis kan bidra till att sprida modellen och förhållningssättet är toppen. Till sist tänker jag helt egoistiskt att det är alltid bra att synas!

Jag ska försöka sammanfatta helgens Smålit genom mina foton. Jag fick möjlighet att umgås extra min fina vän Carina Drätting som generöst erbjöd övernattning i Tranås och bilfärd nästa morgon till Jönköping och stadsbiblioteket. Gratis första kapitelanalys erbjöds av lektören Erica Eklund vilket jag direkt nappade på. Så rätt i tiden när jag har fått till de första kapitlen i min tredje roman. Det var trevligt att få träffa författarna Sofia Ymén, Charlotta Lagerberg-Thunes, Elisabeth Öhman , Petronella Simonsbacka och även träffa Malin K Eriksson som var med i samma reportage som jag i Hemmets Journal. En kul parantes är att även fotografen i reportaget kom förbi. Sedan mötte jag förstås en hel del andra människor och intresserade läsare. Vilken härlig mässa med många inspirerande möten och många fler böcker sålda än förväntat!

Susanne Hydén och jag har följts åt som författare ända sedan våren 2017 då vi båda var med i samma novellantologi, Över en vårfika på Ariton förlag, och ordnade release tillsammans. Sedan dess har vi funnits med i samma antologi flera gånger. Det är verkligen en förmån att kunna stötta varandra i författarprocessen och ha kul tillsammans när vi signerar böcker. Denna gång samarbetade vi med Jolanta i Focushuset och höll till i hennes affär BraUnder. Inte så många besökare men vi hade nog så trevligt på egen hand. Vi köpte böcker av varandra och handlade fina saker från Jolanta och fick var sin present dessutom. En supertrevlig kväll!

Colette van Luik har gjort en informativ artikel till Hemmets Journal nummer 6 2019, efter att ha intervjuat mig om vuxenmobbning, som ju min första bok Allt det du måste handlar om.

Jag hoppas artikeln kommer att läggas ut, tills dess klistrar jag in intervjun (som är något förkortad i tidningen).

”Högljudda suckar, rullande ögon, skitsnack bakom din rygg… Dina kollegor mobbar dig och du mår dåligt. Du är inte ensam. 350 000 vuxna känner motstånd att gå till jobbet på grund av mobbning.

Arbetskamrater är för många av oss vänner som vi har trevligt tillsammans med, som vi jobbar ihop med och hjälper och stöttar när det behövs. Men så är det inte för alla. Många mår så dåligt av relationerna på sin arbetsplats att de väljer att sjukskriva sig eller säga upp sig.

– Vuxenmobbning kan drabba vem som helst. Kanske är man kreativ och duktig vilket kan upplevas som ett hot av vissa. Eller så påminner man kanske om en lärare eller förälder som mobbaren minns från sin barndom. Eller så kan det vara en sakkonflikt som växer och blir en mobbningssituation. Skälen till vuxenmobbning är många, enligt Sylvia Lidén Nordlund, fil kand i konflikthantering med många års erfarenhet av att jobba med konflikthantering och vuxenmobbning, bland annat på skolor och förskolor.

Vuxenmobbning skiljer sig från en konflikt, förklarar Sylvia. En konflikt är mellan två likvärdiga parter medan mobbning innebär en part som är i underläge och inte kan försvara sig. Det är också ett upprepat beteende till skillnad från en konflikt som lika gärna kan vara en engångsgrej. Mobbning börjar ofta med småsaker och sedan växer den sig allt starkare och tar sig grövre uttryck.

– Det kan börja med att man ignorerar en kollega, det är en klassisk härskarteknik. Kollegan får till exempel inte veta om att det är afterwork på gång eller att de andra ska gå och äta lunch. Det kan också vara att man inte svarar på tilltal om kollegan säger något till en. Eller så går man till chefen och pratar illa om kollegan, men berättar inte det för den det berör.

Det är vanligt att mobbningen börjar redan när man är ny på jobbet. Kanske är man för duktig och framåt eller helt enkelt har “fel” kön. I båda fallen anses man vara ett hot av något slag.

– Det uppstår ofta mobbning på arbetsplatser där det inte finns någon trygg gemenskap i personalgruppen. Då är det lätt att man ger sig på den som är ny.

Ständiga omorganisationer och hot om uppsägning kan också vara orsak till dålig stämning bland personalen.

– Ständigt nya chefer och nya strukturer skapar sällan gemenskap. När människor är oroliga för sina jobb kan andra ses som ett hot. Rädda människor mobbar, tänker jag. Ett sätt att hämta styrka är genom att trycka ner någon annan.

– Forskning visar att det finns ett samband mellan kaos på arbetsplatsen och mobbning. Har man en bra konflikthanteringsstrategi på arbetsplatsen och är duktig på att hantera sådana problem, kan de lösas ändå. Men det är långt ifrån alla som är det.

   Enligt forskare på Nordiska högskolan för folkhälsokunskap i Göteborg är det inte udda, osäkra eller underpresterande personer som utsätts för vuxenmobbning. Det är de starka man vill trycka ner.

Mobbning kan påverka människor på samma sätt som tortyr och kan leda till att offret slutligen begår självmord. Förändringar i hjärnan och posttraumatisk stress-syndrom uppvisas hos både tortyroffer och mobbningsoffer, enligt Reza Emdad, psykoterapeut och hjärnforskare vid Karolinska Institutet.

– Man krymper mer och mer som människa och tappar självförtroendet. Man börjar ifrågasätta sig själv varför man hamnat i den situationen. Det är lätt att tro att det är ens eget fel, fortsätter Sylvia.

– Det är vanligt med både fysiska och psykiska problem. Ofta sover man dåligt, får ont i magen och det känns motigt att gå till jobbet. Man känner sig maktlös och blir ofta deprimerad. Man undrar om man håller på att bli tokig. Och till slut kan det faktiskt bli så att man börjar reagera på ett annat sätt än vad man brukar, och då får mobbarna vatten på sin kvarn.

Om man är utsatt för mobbning måste man agera. Först ska man förstås vända sig till chefen, förutsatt att det inte är hen som mobbar. Annars kan man vända sig till skyddsombud eller facket. Är det personer i facket som är mobbare får man vända sig till facket centralt. Får man hälsoproblem ska man vända sig till företagshälsovården eller vårdcentralen. Dokumentera mobbningen.

– Prata med vänner, familj, chefen, facket… Lid inte i tysthet och lid inte länge, då kan det bli farligt och ohälsosamt. Lita på dig själv, det är inte dig det är fel på. Säg till dig själv att detta kan drabba nästan vem som helst.

I vissa lägen kan det också vara bäst att faktiskt se sig om efter ett nytt jobb.

– Fundera över om det är värt att ta en strid. Har det blivit en personfråga kan det vara svårt att backa bandet. Fundera över vad det kostar dig att stanna kvar? Många är rädda för att säga upp sig, men om mobbningen gått för långt kanske man till slut inte orkar söka nytt jobb. Så vänta inte för länge med att agera.

Som anställd, facklig eller chef, se till att det pratas om den sociala arbetsmiljön på ditt jobb. Vilka rutiner behöver ni när någon mobbas och vad vill ni ha för klimat?

– Diskutera dessa frågor och jobba med fiktiva situationer, till exempel på workshops och möten. Det blir en bas om något sedan skulle hända. Då har ni redan övat på hur ni pratar med varandra, vilket språk man använder och så vidare.

– Det råder stor osäkerhet på arbetsplatser när en mobbningssituation dyker upp. Man vet inte vad man ska säga eller hur. Att jobba med kommunikationen är jätteviktigt. Man måste ärligt kunna säga vad man tycker och lyssna på varandra med respekt.

– Checka av stämningen i arbetsgruppen och ha som vana att ta en runda på mötena. Hur känns det för alla och finns det förslag på lösningar på eventuella problem? Ta upp även småsaker innan de hinner eskalera. Då kan man reda ut missförstånd direkt innan det leder till att man börjar frysa ut och mobba varandra.

Det ställer krav på arbetsplatsen att jobba förebyggande, ha en policy för kränkande särbehandling och på att chefens dörr står öppen för den som behöver prata. Börja arbetet mot mobbning innan det händer, är Sylvias bästa råd.”

Till min stora glädje har redaktionen bestämt sig för att lotta ut boken: Tävling SYLVIA6

Nu är det fjärde gången jag signerar i denna Akademibokhandel. Rekord för mig, dessutom trivs jag så bra med den trevliga personalen. Inte så många böcker blev signerade denna gång, men har i alla fall mitt personbästa just i denna affär. I stället blev det jag som köpte en bok om hälsa och tarmbakterier. Låter kanske inte så spännande, men den är en riktig rysare faktiskt!

I går träffade jag en av mina äldsta väninnor som jag har känt i snart 44 år. Varje gång vi ses känner jag mig tacksam för att vi har kontakten kvar efter alla år, och att vi har lika mycket att prata om nu som förr. Om inte mer …

För ovanlighetens skull gick vi på bio. En film som grep tag om hjärtat på mig, liksom den gjort på så många andra. Dessutom är det fjärde gången som en variant på manuset spelas in. Första gången var redan 1937, och sedan på femtiotalet med Judy Garland och så med Barbara Streisand på sjuttiotalet. Denna version var med lady Gaga som jag hade dålig koll på innan. Välkänt namn förstås, men visste inte mycket om henne innan jag googlade när jag kom hem.

Vilken närvaro hon och min favorit Bradley Cooper hade i sitt skådespeleri! Vi hade inte läst på, och var övertygade om att detta nog var en sann historia. Mer trovärdigt än så går nästan inte att få till. Precis som jag önskar med mina böcker om Mia, som ju är fiktiva.

Som vanligt när det handlar om manus, funderar jag över författande av böcker. Tänk om det skulle vara så att en bok skulle kunna komma ut igen och igen, fast med en annan författare. Fast egentligen är det väl så, men inte lika tydligt. Romeo och Julia-temat återfinns ju liksom askunge-teman.

I filmen säger han något i den här stilen till henne om att stå på scen och uppträda, att det enda som gäller är att vara sann och äkta. Tänker att det gäller i allra högsta grad även i skrivandet av böcker. Även om det är fiktiva historier måste det vara äkta känslor och väldigt trovärdiga karaktärer. Många har känt igen sig i min Mia. Det känns märkligt men ändå bra att det nu är sista delen i serien om henne som jag har börjat planera för. Och förhoppningsvis rivstartar med i veckan som kommer …