Under helgen 22/10-23/10 gick Sveriges största konferens för oss som skriver av stapeln. Eventet startades för några år sedan av Ann Ljungberg och hette då Författarkliniken. Nu har den övergått till Tidningen Skriva men som tur är finns Ann med i arrangerandet och som moderator.

Två underbara dagar med en trivsam fest på lördagkvällen, allt i Dieselverkstadens lokaler i Nacka. Ett digert program, exempelvis lyssnade jag på Sara Lövestam, Jan Arnald och Simona Ahlstedt.  Martin Schibbyes berättelse från sina dagar i fångenskap var en ögonöppnare.

På lördagen, sist av programpunkterna, fick tio glada deltagare varav jag hade turen att vara en, berätta om sitt skrivande. Jag berättade om Laspalmasgirls som jag skriver mer om en annan gång.

På övervåningen hade vi bokbord och möjlighet att sälja våra böcker. Jag sålde sju Älskanoveller – 30 nyandser av saknad, i vilken jag debuterade som författare i juni.

Jag kom hem sent på söndagkväll, full av intryck och oerhört taggad att skriva klart min roman en gång för alla.

Lennart Gullbrandsen på http://www.elementx.se/ har gjort otroligt utförliga referat från båda dagarna, som är läsvärda även för mig som fanns på plats. Måste nog åka nästa år också!

Härliga Carina Drätting till vänster är en av Laspalmasgirls. Birgittta Backlund i mitten är alltid redo för en kram.

Att mingla, träffa nya författare både utgivna och aspiranter, och att sen mötas på Facebook  och kanske IRL nästa gång på Skriv2017 är fantastiskt inspirerande!

Häromveckan läste jag ut Camillas tredje bok i serien om Emma och hennes resor på flera plan. ”Änglarna dansar i gryningen” är den bok jag gillar bäst i av de tre.

Relationerna runt Emma ligger i fokus och hon utsätts för svåra prövningar som bidrar till hennes växande såsom de flesta prövningar gör. Jag tar Emma till mitt hjärta, liksom många läsare med mig.

Om det blir en fjärde bok, får tiden utvisa. Camilla skriver för fullt, liksom jag själv gör för att avsluta del ett i min romanserie om Mia. Mia har en hel del likheter med Emma, men också många olikheter. Även Mia kommer att göra en utvecklingsresa, som jag hoppas ska röna samma intresse som Emmas.

Pocketförlaget har placerat  ”Änglarna dansar i gryningen” på framsidan till sin vårkatalog vilket gläder mig mycket och är en bedrift som författare att sträva efter. Camilla är min förebild och mentor. Vi två tillsammans med tre andra kvinnor från vår skrivarkurs för Ann Ljungberg i Las Palmas 2013 ingår i gruppen Laspalmasgirls. Vi har kontakt via vår Facebookgrupp och bor hos varandra vid olika event, och stöttar i stort och smått och framför allt i vårt skrivande.

Den 8 oktober 1916 föddes min far.  År 1885 föddes min farfar. Och nu är vi på 2000-talet. En svindlande tanke. Hur mycket av mina far och morföräldrars värderingar har jag, utan att vara medveten om det? Svårt att säga, men det torde vara en hel del.

Jag träffade min farfar en gång som fyraåring. Då var han 76 år och en riktigt gammal man, med förvärkta händer och fötter, och kunde knappt gå. Idag är min storebror 76 år, en vital och aktiv man. Mycket har hänt, bra och dåligt, på ett århundrade.

Den äldsta människan hittills blev 122 år.  Jag siktar på att bli runt 105 år, så att jag hinner fira barnens sjuttioårsdagar. Denna helg som kommer ska jag fira min storasysters sjuttioårsdag!