Jag hörde någonstans att tillkomsten av en bok kan liknas med en graviditet. Undrar hur långt gången jag är då? Jag vet att jag är med en bok, och att den ska få två syskon. Embryot börjar ta form så kanske att första ultraljudet är nära. Jag klistrade in mina scener i yWriter5 igår kväll. Jag la in dem i olika kapitel och formen av en bok börjar sakta växa fram. Ultraljudet,  med den lilla klumpen som ska bli ett barn skymtande suddigt på skärmen, stämmer faktiskt ganska bra. En tiondel skulle vara gjort tidsmässigt om det är en människa som är havande. Fast jag kanske får tänka att det är en elefant som ska föda, då har jag mer tid på mig…

Det känns roligare och mer meningsfullt att blogga när jag vet att okända personer läser och kommenterar. Mer spännande också! Ska läsa ett nyinköpt tidigare nummer av tidningen Skriva som handlar om bloggande (4/12) och se vad jag kan lära mig  av den. Dessutom fungerar bloggen som startskott för dagens skrivtid. Nu sitter jag nämligen vid datorn i stället för att göra alla småprojekt som mycket väl kan vänta!

Funderar på när man kan kalla sig författare. En del menar att det är när ett förlag ger ut något du skrivit. Andra menar att det är när du ger ut en skrift som egenutgivare. Några menar att du är författare när du skriver. Kanske det är lättare att skilja på författare som yrke och författare som hobby? I så fall är jag det senare, med förhoppning om det tidigare..

Bläddrar stolt igenom den än så långe minimala pappershögen med manusblad. Det är ändå en hög om dock liten. Det verkar vara sant som de kloka påstår att skrivande är som att borsta tänderna. Man måste göra det varje dag för att få effekt. Det är inte lika trögt att starta längre. Skönt att inte sitta på natten, utan vara klar mitt på dagen! Nu kan jag med gott samvete ge mig iväg till min danskurs.

Nu flyter romanskrivandet på bra. Egentligen borde jag inte säga mer än så. Ärlighet är dock en dygd, så jag fortsätter… Det jag författar nu finns i mitt anteckningshäfte från skrivarkursen i december. Många olika skrivövningar där Mia, min huvudperson, trädde fram och tog plats. Många fragment av hennes liv, som nu ska bli en bok. Ett perfekt sätt att komma igång, att gå kurs.  Om du är nyfiken, kan jag rekommendera www.annljungberg.se

Första skrivdagen har passerat. Egentligen hann dagen övergå till innevarande dag, innan jag skrivit långt nog för att nöja mig. Verkligen konstigt att det ska vara så svårt att komma igång. Gårdagen bjöd förstås på många trevliga distraktioner som shopping på stan, liksom besök av oväntad och mycket välkommen gäst. Några telefonsamtal senare var klockan på väg mot midnatt. Skulle jag sova och skriva dubbelt så mycket följande dag? Otroligt frestande. Jag är stolt över mig själv som följde min skrivplan istället.
Klockan vandrar fort fram idag också. Dags för middag, sen ”skrivtime”

Slut på helgerna, bara att sätta igång. Innan romanskrivandet ska ta fart 10 januari enligt skrivplanen, finns några andra skrivuppdrag. Jag ska skriva användarmanualer och produktblad, eller snarare redigera. Inte så stimulerande, men får inte bli en propp i systemet. Några timmar om dagen de närmaste dagarna borde räcka! Kanske ska hitta på någon bra belöning när jag är klar? Liten shoppingtur kanske eller läsning i sängen många timmar? Båda alternativen är lockande….

Variation är viktigt för mig för att få energi. Trettonhelgen har bjudit på stor variation, allt ifrån att plocka bort alla julattiraljer med en glad nio-åring till dans till levande orkester och den är inte slut än…

Utmaning verkar  vara mitt  års-tema. Upptäckte att jag redan använt ordet flera gånger i de första inläggen. För att känna att jag lever behöver jag stimulans från alla sinnen samtidigt med nya  utmaningar. Många gånger har jag frågat mig varför, när jag fastnat i ett nytt projekt eller kommit till platåfasen innan allt rullar på igen. I år vill jag komma ihåg de olika faserna, känna igen dem när de kommer och inte bekymra mig utan ha tillförsikt och tro på att jag hittar de lösningar som behövs för att komma vidare.