En alldeles underbar tillställning i ett 26 grader varmt Malmö, precis vid vattnet. Så roligt att träffa det fina Word Audio-gänget och ett antal författarkollegor! Särskilt roligt att träffa Alexandra och Jessica som jag haft kontakt med runt min första och även nästa ljudbok. Tänk att min önskan från den dagen jag såg en annons på spårvagnen för Storytel (vad vill du lyssna på i dag?) gick i uppfyllelse. att även jag skulle ha böcker att lyssna på där …
En härlig dag i fina Varberg med förlagskollegorna på Siljans Måsar. Det är alltid lika givande att träffa potentiella läsare och berätta om min bok. Att ett antal valde att köpa den är extra bonus, det roligaste är ändå mötet med människorna. Samtalen om stort och smått och människoöden som jag får mig till dels genom spontana möten som uppstår är en riktig gåva. Kan sedan ”Allt det du måste” bidra till en förändring, aldrig så liten, till det bättre i någons liv är det stort att få uppleva!
När omslaget till ”Allt det du måste” var klart, tänkte jag att bättre än så här blir det inte. Och nu har Ann-Sofie Hammarström Östergren på Lilla Blå Tornet överträffat sig själv. Så glad och tacksam!
Tacksam är jag likaså över att en välrenommerad författare som till och med var Augustprisnominerad förra året för ”Fattigfällan”, Charlotta von Zweigbergk, tagit sig tid att läsa mitt manus och skrivit en så fin blurb(kommentar) på framsidan. Hon skriver ”Skickligt om en kvinnas inre resa – på vägen mot ett sannare jag.”
Bättre förutsättningar kan ingen bok ha! Den är dessutom genomgången kors och tvärs både av lektör och korrekturläsare, och till sist även av förläggare samt förlagets kommunikatör. Nu är det bara att vänta på att få hålla boken i min hand …
I och med min medverkan i Aritons antologi ”Mer än bara ord – på tal om framgångsrik kommunikation”, har jag också fått möjligheten att finnas med på flera av förlagets webbsidor inklusive webbradion där jag har pratat in ett 45 minuter långt program och min livs- och författarresa.
Det var alldeles fantastiskt kul, men också supersvårt att välja vad jag skulle prata om och vilken musik som skulle finnas med. Men själva inspelandet var den riktiga utmaningen. Själv tycker jag inte om att lyssna på sommarpratare som läser innantill från sitt manus, även om jag förstår att det är nödvändigt. Därför hade jag gett mig den på att prata fritt, utifrån några stödord, till varje avsnitt som finns mellan musiken. Gissa om det blev många omtagningar! Men jag känner mig mycket nöjd med resultatet. Lyssna du också! Länken till programmet som jag kallar ”Kommunikation, kontakt och kärlek” hittar ni här.
Jag finns också med på Aritons sida CoachingGuiden där jag skriver om den kommunikationsmodell, Nonviolent Communication (NVC), som jag också skriver om i själva antologin. Blogginlägget från den 6 juli finns här.
Längre fram till hösten kommer två inlägg till, ett i Allt om skrivande och ett på Aritons sida om företagande.
I samband med att Ariton förlag ger ut antologin ”Mer än bara ord: På tal om framgångsrik kommunikation” erbjuds vi 28 medverkande kvinnor att skriva artiklar till förlagets webbtidningar och att göra ett webbradioprogram av samma typ som ”Sommarpratare” med egenvald musik och personligt prat. Ett bra erbjudande som jag självklart nappade på. Tacksam är jag också för Ian Schempers fina foton av mig!
Först ut till publicering är Coachingguiden.se där jag skriver om ”NVC-undvik missförstånd och skapa samförstånd”. Temat går igen i alla artiklar liksom i mitt bidrag till antologin. När det gäller kommunikation tycker jag att Nonviolent Comunication eller NVC som det förkortas, är en metod och ett förhållningssätt som underlättar och lär ut ett respektfullt och ömsesidigt sätt att kommunicera.
Metoden har jag med mig i privatlivet och i mitt arbete med par och grupper liksom föreläsningar.
I dag plingade det till i mail-boxen och äntligen kom det lektörsutlåtande som jag har väntat på. En väntan med en viss oro och en hel del pirr i magen, måste jag erkänna. Luttrad blir jag förmodligen aldrig när det gäller mitt författande. Jag kallar det författande och inte skrivande som jag gjorde i början. Jag tror det är viktigt att ta sig själv på allvar oavsett vad det är som en håller på med.
Kanske det är den inställningen som gör att en del som skriver kommer till slutprodukt, en färdig bok, novell eller kanske dikt. Det pratas ofta om hur många som har manus som ligger längst in i någon sällan öppnad byrålåda. Jag har en sak till att erkänna här, att de funderingarna hade jag många gånger under tillblivelsen av min första roman ”Allt det du måste”. Men då jag rannsakade mig själv kom jag snabbt fram till att det hade jag aldrig kunnat sluta tänka på – att ha ett färdigt manus och inte fortsätta bearbeta det tills ett förlag nappade. Att ge ut alldeles på egen hand lockade inte alls.
Till min stora glädje var Yvonne och Förlagshuset Siljans Måsar intresserade även av uppföljaren ”Om du bara vågar”, som kommer i mitten av september. Först är det en massa roliga och samtidigt intrikata uppgifter som ska lösas; omslag, baksidestext, korrektur, inlaga. Det känns fantastiskt att ha ett helt team av proffsiga människor som tar hand om detta i samråd med mig. Det gillar jag särskilt – att få vara med i besluten som ska tas.
Lektören Sara Henjeby har gjort en väldigt ambitiös genomgång och jag drog en lättnadens suck när jag läste hennes slutkläm: ”Jag tycker detta är en fin skildring av en kvinnas utveckling som sker genom olika livskriser.” Sedan fanns det förstås en hel del förbättringsförslag som jag nu ska sätta fart med, väl förberedd som jag är med somrig bakgrundsbild och med ny musmatta med foto av Per Pixel som kommer att pryda alla böcker i trilogin om Mia!
Efter att ha medverkat i fem novellantologier under 2016-2017 kände jag mig färdig med den formen av skrivande … Ända tills jag såg erbjudandet från Ariton förlag att delta i en antologi med kommunikation som tema. Då var det kört, trots alla andra åtaganden. Till min glädje gick det dessutom lekande lätt att producera texten eftersom den skulle handla om mitt favoritämne och jag hade valt ut det absoluta guldkornet att skriva om, nämligen Nonviolent Communication. Texten passerade förläggare Petras stränga ögon med en liten detalj att ändra. Nu väntar jag på redaktörens kommentarer och längtar tills i september när jag har boken i min hand. Utifrån titlarna på mina medförfattares alster blir det en mycket intressant läsning. Alla författarna finns nu att betraktas här på Aritons facebooksida.
(Omslagsfotot på boken publiceras enligt Licensmodell: Conversation (www.flickr.com/photos/
Den här gången träffades Anita, Annika, Grazina och jag i Fiskebäckskil i Anitas fantastiska sommarhem. Två dagar av prat, skratt och god mat. Dessutom ägnade vi en stund, förstås, åt att utvärdera boken vi läst, ”Den blinde mördaren” av Margaret Atwood. Ingen av oss var översvallande positiv, även om boken hade sina goda sidor. De parallella historierna skapade intresse samtidigt som boken blev onödigt lång. men ett skickligt hantverk som författare, det var vi överens om.
Nu under sommaren kommer vi att välja var sin bok som vi ska referera för varandra. Ett spännande sätt att för att hitta litteratur som man vanligtvis inte läser. Vädret var på vår sida ända till bilresan hem närmade sig sitt slut, och det började regna strax utanför Göteborg! Längtar till nästa träff som blir i september.
Tänk vilka kreativa kamrater jag har. Camilla Davidssons femte bok firades en extra gång på Printz Publishing. En dryg vecka senare var det dags för nästa skrivarkurskamrat, Monica Österdahl, att ha både vernissage för sina tavlor
och bokförsäljning av ungdomsbok och barnbok. För att inte tala om de fina underlägg hon låtit trycka upp med tavlorna som förlagor.
Som ytterligare bonus tittade Louse Nicolin förbi, ännu en medlem från vår lilla grupp, som bildades efter skrivarkurs 2013. 
Hon har tillbringat en lång period i Frankrike men är nu till vår glädje tillbaka i Stockholm.
En härlig eftermiddag i strålande sol mitt i Gamla stan! Jag känner mig verkligen lyckligt lottad över allt jag får vara med om tack vare att jag bestämde mig för att börja skriva på allvar.