Nu börjar det närma sig för min tredje novell att möta sina läsare. Så länge, tills det är dags för vårfika i Göteborg med boksläpp pågår förberedelsearbetet. En del i marknadsföringen av novellantologin är Aritons webtidning Allt om skrivande som publicerar intervjuer med  deltagande novellister, precis som inför Över en vinterfika.

Läs intervjun med mig här: http://www.alltomskrivande.se/en-varfika-med-sylvia-liden-nordlund/

Hurra för min fjärde antagna novell! Den kommer att publiceras i Ordberoende förlags fjärde årgång av ”Älskanoveller”.

Temat är Frihet. Ett stort och mäktigt tema som jag funderade länge över, innan jag kom på vad min novell skulle handla om. Ett tag var jag nära att ge upp och försökte intala mig att tre utgivna var nog. Men novellen pockade hela tiden på min uppmärksamhet tills idén hade vuxit klart.  Den skulle beröra hur kvinnors frihet i Sverige utvecklats under några generationer. Nu när ämnet var klart kom istället problemet med att begränsa sig till det antal tecken som var tillåtet att använda.

Så min glädje är stor över att återigen ha lyckats bli antagen!

Jag har flera gånger förundrats över vilket flyt jag haft med mina noveller. Samtidigt har jag med viss förtret varit tvungen att konstatera att det bitvis flutit på bra med romanen, men utan att den riktigt hittat sin väg ut till de presumtiva läsarna.

Jag har fått omvärdera min idé om hur bokutgivningen skulle gå till. När jag väl accepterat att det inte blir som jag tänkt, att jag inte heller vet hur det ska g till men ändå med tillförskansad tillförsikt tänker att det kommer att visa sig en lösning, så börjar det hända saker.

Först får jag ett erbjudande av att köpa reklampennor med anledning av att mitt företag Amadora firar tjugoårsjubileum i år. Jättesnygga pennor och texten ändrade jag till SYLVIA LIDÈN NORDLUND FÖRFATTARE. Lite övermaga kanske, men jag känner mig verkligen som en författare. Någon skrev att efter tre utgivna verk kan man kalla sig författare. Och jag har varit med i tre novellantologier, så då var saken klar.

Nästa steg var ett foto som min man hittade på internet när vi letade efter omslagsidéer tillsammans över nätet. Tur att Viber finns annars hade vi blivit ruinerade på mobilräkningar. Fotot föreställer den väntande sjömanshustrun. Så otroligt passande för min romankaraktär Mia, som bor i Majorna i Göteborg och som utan att egentligen förstå det själv väntar på en livsförändring. Men stjäla bild till ett bokomslag är naturligtvis inte en möjlighet. Min man tänker att den nog är dyr, flygfoto och allt. Men fotografen svarar samma dag på mitt mail och skänker bilden till mig eftersom han sett på min hemsida att jag jobbar för bra saker!

Och så del tre i detta fantastiska flyt; en av medlemmarna i Västförfattare har kontakt med en fotograf som sökte frivilliga modeller för headshot som han behövde till en fotouppgift. Som tack för hjälpen fick alla ett mycket proffsigt foto av sig själv. Dessutom hade några turen att bli sminkade av en make-upartist. Jag skulle egentligen inte få möjligheten, men gick förbi den lånade studion och då, just då, fanns en lucka i sminkningsschemat. Dessutom låg den lånade studion ungefär hundra meter från mitt hem. Så nu har jag ett superproffsigt författarfoto tack vara att Terese tänkte på mig och delade informationen!

Och efter allt detta har jag fått svar från två olika typer av förlag, där det ena är intresserat av att ge ut och det andra av att läsa manuset. Ja ni fattar, det måste ju bara bli något av detta!

En gång i månaden ska vi ses och låta ordförandeskapet vandra runt ibland oss. Den som stod på tur blev hastigt sjuk och jag hoppade in med kort varsel.

Innan en grupp har formerat sig får man treva sig fram för att hitta rätt former och innehåll för träffarna. Att ses och diskutera med likasinnade räcker gott som början.

Vi pratade en del om inspiration i skrivandet och vad göra när den är plötsligt försvunnen och skrivandet helt gått i stå. Att inspiration är en alldeles egen energi är en sak, men för att få tillgång till den energin behöver även kroppens eget energiförråd vara påfyllt såsom sömn, motion och kraft över till annat än det som får vardagen att fungera. En promenad i skogen eller en löpartur för dem som sysslar med sådant (inte jag som ni förstår) kan ge nya idéer och nytt driv.

Skrivarövningar och feedback brukar vara mycket givande och det ser jag framemot vid nästa möte i april.

Att det inte blivit så många blogginlägg det senaste har en väldigt trevlig anledning.  Jag har varit hos min man i Las Palmas och lämnat datorn hemma.

Förr blev jag ledig när jag inte gick till mitt arbete. Nuförtiden blir jag ledig när jag lämnar datorn hemma. Självklart arbetar jag, men inte i den utsträckningen som innan jag började mitt författande. Att ge min nyvaknade passion tillräckligt med tid känns väldigt meningsfullt och jag är tacksam över att det fungerar så bra. men ibland behöver både hjärnan och nacken få vila sig, för ny skaparlust.

I Las Palmas var jag med om årets stora begivenhet karnevalen liksom utflykt och semmeldag, en fin blandning av svenska och kanariska traditioner. Spanskan flyter allt lättare tack vare spanskakurs en gång i veckan på studieförbundet.

Att  kommunicera har alltid varit en hjärtesak, och därmed är det ingen tillfällighet att det är vad jag livnär mig på, så att förstå och göra sig förstådd på spanska tillför en extra dimension till mina besök.

• Allt sedan jag var på Västförfattarnas möte i början av februari har jag verkligen tagit tag i min hittills förhållandevis försummade marknadsföring. Eller snarare aktivt sökt efter sociala nätverkssammanhang, med avsikt att skapa nya kontakter för ömsesidigt utbyte.

Västförfattarna var startskottet, där jag mötte Terese Mörtvik som tipsade om två intressanta grupper i Göteborg; Social Media Club och Creative Mornings.

Idag lyssnade jag på producenten Måns Per Fogelberg som berättade om Göteborgs Symfonikers storsatsning GSOPlay och om att komma igång med eller blir bättre på websändningar. Han pratade om Facebooks prioriteringar och hur videosnuttar hamnar förmånligt i flödet jämfört med exempelvis delningar. Egentligen är det orättvist att säga att jag försummat marknadsföring med tanke på hur många olika grupper jag är aktiv i på Facebook. Men att ses i verkliga livet ger en extra kick.

En god lunch ingick i det humana priset av 125 kr, liksom en stunds gruppdiskussion om vad vi tänkte om skillnaden i att presentera mode jämfört med statliga myndigheter. Intressant samtalsämne och bra tillfälle att lära känna nya människor. Tack till Sina Farhat för diskussionsfotot.

Jag är supernöjd och ser fram emot nästa tillfälle som jag kan vara med på.

För någon vecka sedan gick jag med i Qoola Qvinnors stora nätverk och har bokat utställarbord på deras vårmässa på Ullevi konferenscenter den 27 mars.

Vid det laget har jag tre olika novellantologier att visa upp och förhoppningsvis också information om stundande romanutgivning. Mitt manus är nu på ett nytt hemligt ställe och jag skickar ut en massa positiv energi till den trevliga kvinna som håller på och läser för fullt.

Creative Mornings kommer jag att bevaka. En aning tidigt på morgonen, men det får det vara värt.

Ariton förlag ska medverka på Lakritsfestivalen i Stockholm och dit har jag bokat biljett, och ska stå i montern. Rena ketchupeffekten!!

Fin hälsning i dag på morgonen från min man som är på annan ort, ett mycket varmare ställe kan jag tillägga.

Tack och lov för tekniken som gör det möjligt att ha daglig kontakt utan stora mobilkostnader. Får drygt tjugo år sedan steg mobilräkningarna till löjliga höjder när vi var på olika platser.

Lördagen den 11 februari ordnade Frivilligcentralen Oscar en minibokmässa, med bokutställare och uppläsning från scenen.

Min kurskamrat från Skrivarakademin, Catharina Ståhlgren, fanns på plats och läste även ett avsnitt från sin bok Om trädens placering, utgiven på Axplock förlag. Den finns att ladda ner här: http://skonlitteratur.com/ladda-ner-om-trdens-placering-catharina-sthlgren/

Jag fick tillfälle att prata med flera författare om bokutgivning, och egenutgivning i synnerhet. Jag träffade också på Göteborgs Skrivarsällskap, en förening för människor med intresse för skrivande i alla former. Låter som en intressant grupp att titta närmare på.

Efter gårdagens mailbesked att förlaget som jag trodde skulle bli mitt, meddelat att jag inte passerat nålsögat sjönk tilltron till mitt skrivande till nytt lägsta rekord.

Dela eller inte dela? Jag valde att dela på Facebook, och dessutom berätta för dem jag av olika anledningar fick kontakt med under dagen.

Idag känns det som att jag rätat en del på nacken, accepterat läget och är beredd att fortsätta betrakta mig som författare. Tack vare jättefina kommentarer och uppmuntrande tillrop. Från släkt, vänner och andra författare som jag ser upp till.

Så vad är väl ett förlagskontrakt jämfört med allt som jag är välsignad med? Verkligen nyttigt att ta en titt på mig själv och hur stor vikt jag lägger på olika saker som egentligen blir banala jämfört med fin familj, stöttande släkt och vänner. Tacksamhet löser upp förtret och tyckasyndom-känslor. Så igen: tack!

I flera dagar har jag haft som  plan att komma igång ordentligt med del 2 i min planerade trilogi.

Första delen handlar om  Mia och hennes liv, ett vanligt liv men samtidigt ett liv som behöver förändras. Läsaren möter Mia på ett möte med kollegorna på förskolan där hon arbetar.

Hennes ambitioner har gjort att hon kommit på kant med en äldre kollega. Chefen är ung och ny och har svårt att hantera situationen. Läsaren får följa Mia i hennes vånda och ångest som växer; över arbetssituationen, över tonårsdottern som har svårt att finna sig tillrätta i sin nya skola, liksom en växande frustration över maken som mest har fokus på sig själv och sitt arbete.

Prövningarna tvingar Mia att stanna upp och se över allt som hon tror att hon måste. Serena, väninnan och ljuspunkten, ger henne en matlagningskurs och en bok i present. Mannen Mia möter på kursen liksom visdomsorden hon hittar i boken blir ögonöppnare som för henne till en punkt där det inte finns någon återvändo till hennes gamla jag.

Andra delen är tänkt att fortsätta direkt där ettan slutar, även om den är fristående. Under en dryg veckas tid har jag levt i tron att nummer ett hade ett förlag. Förvisso ett litet sådant, men ändå. Idag kom mailbesked att jag inte passerat nålsögat.

Skrivmotivationen ökade inte direkt efter det beskedet. Jag hade en så stark känsla att det skulle gå vägen och nu är det faktiskt svårare att ladda om än jag kunnat föreställa mig. Styra sina tankar, acceptera verkligheten, tänka att det finns en mening med det som händer; alla mina räddningsplankor känns hala och svåra att hålla sig upprätt på. Jag halkar lätt ner i havet av misströstan. Men även jag får väl tillåta mig en stund av beklagande innan jag börjar fundera på vad nästa steg ska bli. Kanske starten på nummer två blir en trevlig distraktion …