Min första recension på Storytel var en ren katastrof. Om jag ska försöka vara positiv så är det tur att jag fått så många fina ord tidigare annars hade jag nog gått och lagt mig med täcket över huvudet.

Som tur är dröjde det inte många dagar innan det kom stjärnor och fina ord. Just nu har 188 personer satt betyg. Den låg nummer elva på topplistan bland mest lyssnade romaner. Känns toppenbra med tanke på att boken bara varit tillgänglig i två veckor. Hoppas på fler och att kanske jag får med ett inlägg på Storytels blogg.

Skrev ett sent i går kväll som hann bli natt innan jag var klar. Men det var alldeles för långt enligt nya direktiv. Jag kollade på en del gamla inlägg och tog i för mycket. Så nu håller jag tummarna för bättre lycka nästa gång!

På Göteborgs spårvagnar har jag under flera år sett reklambanners med text som ”Vad vill du lyssna på idag?”. Storytels stora utbud av ljudböcker och e-böcker. Från och med i dag finns även jag med där bland alla stora författare.

Allt detta för att jag vid ett mingel för flera år sedan stötte på Word Audios Jessica som kom ihåg mig när hon läste ett blogginlägg om Allt det du måste. Så fick jag ett mail med en förfrågan ifall jag ville skriva avtal. Först trodde jag inte att det var på riktigt men förstod snart att det faktiskt hände mig!

Ett nytt grymt omslag har den fått av Maria.

Nu hoppas jag på många, många lyssnare! Janna Erikssons röst är väldigt behaglig att lyssna till och inlevelsefull i de olika personligheterna.

I dagens Göteborgs-Posten finns Ann-Sofie Oscarsson Greiders artikel och foto. I nätupplagan, bakom betalvägg HÄR finns samma artikel och ytterligare två foton.

Alltid nervöst att berätta om sig själv men i Ann-Sofies sällskap var det lätt att trivas och slappna av!

För er som är intresserade av artikeln klistrar jag in den samt bildtext nedan:

Bildtext: Handledare och författare. Sylvia Lidén Nordlund växte upp med böcker i stället för lekkamrater. Nu skriver hon själv på sin andra roman. Debutromanen ”Allt det du måste” kom i fjol och ges nu i januari även ut som ljudbok.

”Askungesagorna blev Sylvias tillflykt. Böcker blev en ventil under en ensam och isolerad uppväxt. Hon älskade askungesagor, där fattiga flickor till sist fick det bra. Och numera kan författaren Sylvia Lidén Nordlund räkna sig själv till den skaran.

Hennes första roman har kommit ut. Nu skriver hon på del två i en blivande trilogi. Med sina böcker vill hon få läsaren att förstå att det går att förändra sitt liv, att det går att ta hjälp till att stå upp för sig själv och sina egna behov istället för drunkna i anpassning. Något hon själv höll på att göra.

Historierna formas hemma vid köksbordet. Vita skåpsluckor, svarta väggar, utom den i tegel, och en blommig duk inramar skrivarplatsen. Sylvia Lidén Nordlund är nuförtiden tillbaka i kvarteren nära Korsvägen där hon växte upp. Men då var det slutet av 50-talet och situationen en helt annan.

Då var världen väldigt liten. Mamma och pappa hade rymt, den ena ur sitt äktenskap, den andre från tidigare hustru och barn. De hade träffats i Skövde där mamma jobbade på en servering men gav sig av och hamnade i Göteborg. Där paret snabbt blev med barn.

-Det var ju såklart en skandal! Släkten tog avstånd och de blev väldigt ensamma utan varken jobb eller bostad.

-Dessutom stack pappa. Men han kom tillbaka efter några dagar och när det visade sig att hon inte var arg, utan faktiskt ville ha honom, bestämde sig att stanna för gott Han hade testat henne.

Dock, föräldrarna erbjöds en portvaktsbostad på ett rum och kök samt tjänsten som vicevärd på Tegnérsgatan. De flyttade in och innan Sylvia Lidén Nordlund föddes hann mamma arbeta en kort tid på en chokladfabrik, därefter tog hon hand om hushållet. Pappa var elektriker men skötte även annat i fastigheten.

De levde under knappa förhållanden bland välbärgade grannar i det fashionabla Lorensberg och drog sig undan allt umgänge. Förutom någon enstaka grannkontakt pratade mamma knappt med någon utanför familjen, pappa hade arbetskamrater men längtade mest efter sina gamla vänner. Så småningom kom två barn till men familjen fortsatte med sin insynsskyddade tillvaro.

-Jag hade inga kompisar utan lekte bara med mina småsyskon, så när jag började skolan visste jag inte riktigt hur man skulle bete sig. Jag hade vuxit upp i en slags tomhet och var lite udda. Dessutom matchade jag socialt och ekonomiskt väldigt dåligt och förblev ensam.

Hemma var det besvärligt. Mamma var rädd för pappa som höll familjen hårt. Han var dominant och lynnig.

-Han styrde och ställde och det fanns ofta ett hot om vrede och våld i luften.

De höga krav han ställde i kombination med opålitlighet fick de andra att bli följsamma.

Sylvia Lidén Nordlund blev en anpassningsbar människa som fick lära sig att känna in sin omgivning. Men hon var begåvad och hade trots allt ett stort självförtroende.

-Den enda som vågade stå upp mot pappa var jag, han trodde på och räknade med mig och det gav en styrka mitt i alltihop, förklarar Sylvia Lidén Nordlund.

Trots brist på vänner gick det bra i skolan, hon hade lätt för sig och när hon väl lärt sig läsa öppnades världen av litteratur.

-Jag läste allt jag kom över och lånade massor på stadsbiblioteket. Böcker var något man alltid kunde försvinna in i och de fick vara mina vänner när nu inga andra fanns.

Hon var ambitiös och målmedveten. Vid 20 var hon färdig lärare och fick jobb på en skola i Lövgärdet. Här var hennes uppväxt till nytta, hon var ingen akademiker i botten utan delade bakgrund med klassens föräldrar, vilket gjorde det lätt att nå fram till dem.

Med tiden engagerade hon sig fackligt och övergick till det på heltid. Tio år senare ville hon vidare i livet och en dag fann hon kurser i konflikthantering och sexologi i en kurskatalog. Det blev en fil kand och en ny bana i livet. Och i samband med studier i Nonviolent Communication som handlar om kommunikation och empati, kom hon mer underfund med sig själv. Hon fick syn på sitt eget sätt att foga sig efter omgivningens krav och livets alla måsten.

-Ofta har jag pressat mig hårt, intill utmattning. Jag tror att det är vanligare bland kvinnor, man biter ihop och fortsätter lite till.

-Men man måste inte ha det så, genom medvetenhet och bejakande av de egna behoven, går det att göra andra val och få ett bättre liv.

Numera jobbar Sylvia Lidén Nordlund som samtalspedagog både enskilt och med par samt som föreläsare och handledare i konflikthantering.

Och så skriver hon.

-Jag har nog alltid tänkt mig detta egentligen, fast trodde det skulle bli i form av faktaböcker. Men så gick jag en skrivarkurs, och en till… och insåg att det går att uttrycka sitt tema i skönlitterär form istället, avslutar Sylvia Lidén Nordlund.

Hittills har det blivit ett antal noveller i olika antologier förutom den första romanen.

-Och jag gillar egentligen långa historier i många delar. Sådana som inte tar slut, det lärde jag mig när jag var liten.”

Aldrig har väl ett år varit så innehållsrikt som detta. Det är på gränsen till omöjligt att tänka sig att när 2017 tog sin början letade jag för fullt efter en utgivare till Allt det du måste och får villigt erkänna att jag tvivlade emellanåt.

Några månader senare hade jag fem olika valmöjligheter till utgivning. Jag bestämde med hjärtat och skrev avtal med Förlagshuset Siljans Måsar i april. I slutet av juni fick jag för första gången hålla i min bok med Ann-Sofie Hammarströms fina omslag.

Sedan startade det som väl får kallas för en bokkarusell: Stockholmsrelease, Göteborgsrelease, recensioner från välrenommerade bloggare, olika intervjuer  i Bakom boken av Bra Böcker Books, Örgryte Härlandaposten liksom veckotidningen Allas samt till Göteborgs-Postens namnsida (Kommer i januari 2018) …

Lycklig skrev jag dessutom på ett ljudboksavtal och e-boksavtal när Word Audio Publishing International kontaktade mig i somras. Ser så fram emot när de släpps den 11 januari med nytt tjusigt omslag.

Årets stora tilldragelse Bokmässan var speciell med en alldeles egen nyfödd. Sveriges längsta bokbord liksom Allt för hälsan mässan var tilldragelser i Stockholm som jag medverkade på.

Jag har signerat i ett antal Akademibokhandlar, på Ica, på julmarknad samt som inbjuden föreläsare och mött så otroligt många intresserade köpare.

Vilket alldeles fantastiskt år det har varit! Det allra roligaste och samtidigt så mest meningsfulla har varit alla läsarreaktioner som kommit till mig via Instagram, Facebook, post, mail eller öga mot öga. Att få höra att Mias upplevelser är igenkända och har varit värdefulla för människor i liknande situationer eller engagerat och berört känns ofattbart stort.

Tack, tack för allt jag har fått vara med om. Undrar vad 2018 kommer att kunna tillföra för att toppa detta?

December har varit hektisk med många olika tillfällen att möta läsare och få presentera min roman.

Den 13 december var jag på Akademibokhandeln i Kungsmässan där Caroline skrivit ett fint boktips till kunderna. Fint att bli ditbjuden att signera ytterligare en gång. I november blev det personbästa i bokhandelssignering.

Den 16 december stod jag i min lokala Icahandel, Ica Focus, och blev bekant med en skrivande kvinna som visade sig bo i nästan samma kvarter som jag. Kul med nya kontakter inom skrivandet, och dessutom på nära håll!

Årets sista signering blev i Luleå, i Akademibokhandeln i Shopping, mer påpälsad än i somras!

Den 5 juli i år träffade jag min författarväninna Annika Klemming. Vi utbytte böcker och pratade om vårt skrivande. Annika var testläsare för Allt det du måste. Jag beklagade mig över att det var trögt att komma igång med den utlovade uppföljaren utan veckovis deadline som jag hade med den första genom Skrivarakademins författarskola. Hon erbjöd sig då att vara min deadline och vi kom överens om att senast varje söndagkväll skulle jag skicka tre nya kapitel till henne.

Det har jag gjort med två undantag. Det ena under Bokmässetid och det andra alldeles i slutet när orken och motivationen var på sparlåga mitt i alla aktiviteter som avlöst varandra under hösten.

Men nu är första utkastet med dryga 66 000 ord klart och lämnat till testläsare. Nu kan jag andas ut, ge manuset och mig själv runt en månads vilotid innan redigeringen tar fart.

Annika är imponerad över min idoga beslutsamhet och får nog erkänna att jag också är det. Ibland kändes det oöverkomligt långt till mål och nu är jag där!

Vilken fantastisk bedrift att släppa tre böcker samtidigt! ”Överraska dina läsare” (från Catrines eget förlag) och ”Loppet” (Harper Collins) fick jag signerade och ser fram emot att fördjupa mig i.

Fick samtidigt chansen att träffa trevliga Catrine och andra författarvänner. Jag gillar mitt Göteborg men ibland önskar jag att jag bott i Stockholm där de flesta releaser och andra skrivarevent sker.

Förutom gott småplock utmanades jag till att äta någon sorts friterade skalbaggar. Inte precis kvällens höjdpunkt!

En regnig och slaskig dag i december kändes det fint att sätta sig på tåget och åka söderut, dock bara till Ystad.

Där möttes jag av Yvonne Frank Månsson min fina förläggare som bjudit in mig till författarmingel och julmys.

Dessutom blev jag firad i efterskott på min sextioårsdag. Den som jag firat vid olika tillfällen ända sedan i somras.

Flera författare var där bland annat Anna som jag träffade på bokmässan som skrivit om högkänsliga. Klänningar i vackra tyger visades av Anette och boende runt omkring kom in för ett glas glögg och pepparkakor. Bland annat pratade jag med en medarbetare på tidningen Nära.

Kvällen avslutades med en stunds meditation och sedan var det dags för tågresa hem igen. Författarlivet är väldigt omväxlande får man säga. Det allra bästa är alla spännande möten med människor som alla delar mitt intresse för böcker och läsning.

Artikeln som publicerades den 12 oktober i papperstidningen finns nu att läsa på nätet. Det var mycket trevligt att bli intervjuad och fotograferad av två så behagliga och inkännande personer som Mathias och Julia. Att berätta om sig själv kan annars lätt kännas utlämnande och naket men det blev ett väldigt avslappnat samtal som jag också tycker speglas i intervjun.

Läs hela intervjun HÄR.