Den 5 juli i år träffade jag min författarväninna Annika Klemming. Vi utbytte böcker och pratade om vårt skrivande. Annika var testläsare för Allt det du måste. Jag beklagade mig över att det var trögt att komma igång med den utlovade uppföljaren utan veckovis deadline som jag hade med den första genom Skrivarakademins författarskola. Hon erbjöd sig då att vara min deadline och vi kom överens om att senast varje söndagkväll skulle jag skicka tre nya kapitel till henne.
Det har jag gjort med två undantag. Det ena under Bokmässetid och det andra alldeles i slutet när orken och motivationen var på sparlåga mitt i alla aktiviteter som avlöst varandra under hösten.
Men nu är första utkastet med dryga 66 000 ord klart och lämnat till testläsare. Nu kan jag andas ut, ge manuset och mig själv runt en månads vilotid innan redigeringen tar fart.
Annika är imponerad över min idoga beslutsamhet och får nog erkänna att jag också är det. Ibland kändes det oöverkomligt långt till mål och nu är jag där!