Tänka att jag klarade mig ända hit utan att bli smittad. Men nu var det dags för en rejäl förkylning, med hosta och feber. Min man testade positivt några dagar innan jag blev sjuk. Det är hans snabbtest på fotot, för min visade såklart ingenting. Kanske jag faktiskt hade covid redan i december, när jag var förkyld och testade negativt? Sedan dess har ju informationen om snabbtesternas validitet förtydligats.

I min värld råder i alla fall ingen tvekan om att det var covid den här gången. Som tur är fick vi båda behålla lukt- och smaksinne. Är ännu trötta och sover mycket, men annars återställda.

Redigeringen av mitt manus fick vänta några dagar när jag var som mest sjuk. Det var helt omöjligt att fokusera på texten och att få hjärnan att samarbeta. men nu så …

Innan påsk ska manuset vara klart, så det så!

När jag skrev min första roman, fick jag tips om en bok jag bara måste läsa. Det var I det sista regnet av Janesh Vaidya. Jag älskar kloka ord och funderingar som blir livsvisdom att ta till sig.  I Janesh bok kryllade det av sådana. Under Bokmässan 2017 där jag medverkade som författare, var jag medbjuden till författarloungen av min vän Camilla. En av luncherna satt jag och väntade på henne, då ett sällskap slog sig ner vid bordet intill. Jag sneglade åt sidan … och sa alldeles överväldigad av känslor: ”Janesh is that really you?” Han svarade med ett leende, varmt och närvarande: ”Yes, I think so …”

Vi pratade en bra stund, och jag fick chansen att tacka honom för att han så generöst tillåtit mig att citera från hans bok. Vi tog ett kort, som jag värderar högt och hans agent fick min bok.

Så här skrev janesh till mig på messanger: ”Nice to hear from you Sylvia. You can use any of my quotes from the book referring the title/origin. All the best for your writing! Sending you love and light from the Ayurveda Village”

Nu håller jag på att redigera min fjärde roman, och har hittat ytterligare en bok av Janesh att citera ur, Lev som du drömmer, även här hittar jag en massa guldkorn.

Sex år sedan författardebuten! Den 28 februari 2016 skrev jag följande på Facebook:

Jag har väntat och hoppats och våndats och fortsatt vänta… Och så en dag kom besked att min novell är bland de 30 som valts ut till Ordberoende förlags #älskanoveller 30 nyanser av saknad! Grannarna under undrade nog vad det var för ovanligt oväsen när jag tjoade runt i lägenheten

Sedan dess har jag deltagit i ytterligare fem antologier och skrivit tre böcker. Och redigerar en fjärde. Rätt nöjd och stolt över mig själv, måste jag säga!

Återigen har jag haft glädjen att bli inbjuden till Saras vackra våning. Förutom Sara och Christina, träffade hennes trevliga gäster och pratade författarskap. En av gästerna kändes väldigt bekant. Hon bodde i Olskroken där min huvudperson Mia jobbar, och där jag har bott. Kanske där jag sett Bettan då, tänkte jag. Men så sa en av hennes väninnor som också var med att Bettan boxas. Då trillade polletten ner och vi tog ett foto tillsammans med böckerna som hon köpte.

Mätt, väldigt mätt, och mycket glad åkte jag hem. Tackar min lyckliga stjärna att jag får vara med om så många roliga saker, tack vare mina böcker. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen under hösten …

Bokrea är en favorit i repris. När jag gjorde min förhandsbokning fick jag en bekräftelse undertecknad av Caroline, men tänkte inte mer på det. Förrän jag kom in i butiken och mötte ett bekant ansikte.

Första gången jag träffade Caroline var när min författarvän Camilla Davidsson hade en signering på Akademibokhandeln i Kungsbacka. Då var Caroline en av de trevliga anställda som organiserade signeringen.

När min första bok kommit fick även jag komma dit och signera och Caroline till och med hade med boken på ”Vi tipsar.” Det blev fler signeringar, så roligt varje gång.

Och nu är Caroline butikschef på Kungsgatans butik! En riktigt glad överraskning, med ett trevligt men kort samtal mitt bland bokreabesökare. Och om drömmar går i uppfyllelse kommr jag en dag inom en rimlig framtid att signera min nästa bok hos henne!

Sofias_books på Instagram vann andra delen i min trilogi, Om du bara vågar, för ett tag sedan. När hon la ut bilder på bokhögar, såg jag den och erbjöd henne de andra två delarna om hon ville läsa. Och idag kom första recensionen:

””Allt det du måste” är den första boken i Sylvia Lidén Nordlunds trilogi om förskolläraren Mia. Det här är en bok som berör och väcker känslor. Den känns verklighetstrogen och man kan lätt identifiera sig med Mia.

Jag lider verkligen med Mia när hon blir mobbad och utfryst av sina kollegor och dessutom har en man som är självcentrerad och tar henne för given. När det dessutom visar sig att hennes 12-åriga dotter har problem i skolan blir det för mycket för Mia och hon blir sjukskriven för utmattningssyndrom.
Hennes vän Serena ger henne en matlagningskurs och en bok med visdomsord i present. Det blir ljuspunkterna i hennes liv. Ett liv som hon förstår måste få en ändring för att hon ska komma vidare i livet.

Boken är både fängslade och välskriven. Jag är glad att jag har de två andra böckerna här hemma för jag vill veta hur det kommer gå framöver för Mia, både på jobbet och på hemmaplan.

Tack för recensionsexemplaret @sylvialidennordlund ❤️

Bokens första mening: Min mage rör sig i obekväma inre dallringar.”

Tack själv, säger jag till Sofia och ser med spänning fram emot när hon läst fler delar!

När jag var liten var Stadsbiblioteket min tillflyktsort, på mellanstadiet var jag där nästan varje rast. Där fanns bibliotekarien Margareta som såg den ensamma tjejen och lade undan nyinkomna böcker till mig. Rätt person på rätt plats!

Som tonåring träffade jag Gunwor, som också arbetade som bibliotekarie där. Hon behövde någon som rastade hennes beagle Vicky ibland. Jag älskade samtalen med Gunwor och de små meddelanden som hon alltid lämnade åt mig i lägenheten när jag skulle hämta Vicky. Sedan tappade vi kontakten och jag sörjde när jag fick höra att hon gått bort alldeles för ung.

Som nybliven lärare tog jag ofta med mina elever för att låna böcker. Att läsa är en av de viktigaste sakerna vi lär oss i livet. En dörr öppnas till oändlig kunskap och glädje.

Som förälder var biblioteket och öppna förskolan tätt ihopkopplade, liksom sagoläsning vid sängdags.

Sedan drygt tio år bor jag återigen på nära gångavstånd till Stadsbiblioteket och även som vuxen hittar jag alltid ett inre lugn där.

Att min trilogi finns att låna på Göteborgs bibliotek, både som fysisk bok, e-bok och ljudbok känns otroligt stort!

Jag håller tummarna för att boken jag skriver på nu, en äkta feelgood, också kommer att finnas där en dag  …

Senaste veckan har mina tankar många gånger gått till Björn Natthiko Lindeblad, som lämnade denna världen den 17 januari. En stor man på så många sätt, inte minst i hjärtat, och han lämnar ett tomrum efter sig som ingen lär kunna fylla. Jag hade förmånen att träffa Björn vid flera tillfällen. Senaste gången, och sista visade det sig, var efter en av hans Nycklar-föreställningar. Jag gick fram efteråt för att tacka för en magisk stund. Björn såg mig på långt håll, log sitt varma leende och sa: ”Och här kommer ju Sylvia också!”, så fick jag en kram innan nästa person ville komma till tals med honom.

Redan då, 2019, misstänkte jag att de skulle vara sista gången vi sågs. Pandemi och Björns sviktande hälsa satte stopp för offentliga framträdanden sedan. Vilken otrolig tur att han hann åka på turné med sina visdomsord innan pandemin, att hans bok ”Jag kan ha fel” for iväg ut på segertåg i världen och  att han fick ha sin 60-årsfest i höstas.

Så otroligt sorgligt att inte få lyssna till honom live mer, och att han hade det så fysiskt begränsat den sista tiden. Men hans humor fanns kvar i inlägg på Facebook och Instagram in i det sista.

Fotot på honom och mig är ett litet bevis på den humorn. Fotot är taget efter två meditationsdagar som Björn ledde 2016. Det var Allahelgona helg, så när jag ville ta ett foto av oss tyckte Björn att döden också kunde vara med, för den är ändå alltid närvarande. Så sant …

Lördag strax innan jul, efter allt julpyntande, är det roligt att träffa författarvänner från förlaget och förhoppningsvis en och annan bokintresserad. KonTur i Varberg är mötesplatsen den här gången!

Särskilt roligt, som alltid, är att träffa min förläggare Yvonne, lika sprudlande energisk som vanligt. Åsa Danielsson Grimpe träffade jag också, nytillskottet i förlagsfamiljen. Hon presenterade sin bok ”Hon kallar mig dotter”.

Förlagshuset Siljans Måsar som gett ut min trilogi har en digital plattform inom Bokmässans ram, länken finns här. Nu i december finns mina böcker med, och går att köpa från förlaget till specialpris.

Det är även möjligt att köpa direkt från mig, hela serien för 250 kr inklusive porto.