Det är en stor ära att så många bokbloggare har tagit sig tid att läsa både min första bok och även den andra. De allra flesta var nyfikna på att följa Mia i nästa bok för att få se vad som händer.
En av bloggarna väntade jag ännu på att höra ifrån, men jag vet ju att det ges ut ett hav av böcker varje månad, så det är förståeligt att en recension dröjer. Häromdagen kikade jag in på Mias bokhörna och såg ”Om du bara vågar” angiven som läst och då mejlade jag Marie.
Det visade sig att hon läst redan i december men missat att posta sitt omdöme. Så nu har jag ytterligare en positiv recension. Hoppas bara att del tre lever upp till alla förväntningar som jag får höra om den!
Symboliken i att bränna gammalt ris som ligger och skräpar med att göra sig av med det som vi inte behöver känns tydlig. Att spara på onödig barlast, antingen det är gamla saker som ingen använder eller gamla föreställningar som spelat ut sin roll, nyttar inte till något alls. Det enda det gör är att ta en massa energi som är bättre till nytta någon annanstans!
Påskaftonskväll och samvaro med min fina svägerska och hennes man. Ljuvligt vårväder men det spelar egentligen mindre roll, för skrivandet tar aldrig semester med en deadline att passa.
Under några veckor framåt ökar jag mitt veckomål för skrivandet till fyra kapitel per vecka. Hittills håller min tidsplan, mycket tack vare att min författarvän Annika Klemming väntar mejl från mig varje söndagskväll med veckans kapitel. Utan en sträng deadline känner jag mig själv tillräckligt väl för att veta att jag är en mästare på att skjuta upp och skjuta upp ännu mer.
Till min glädje har jag under veckan som gått blivit nybliven medlem i både Egenutgivarna och Sverigeförfattarna. Författarskapet är ett ensamt ställe att befinna sig i, allt som oftast. Då är det fint med sammanhang där vi kan träffas, antingen i verkliga livet eller i cybervärlden. Jag värdesätter de mötesplatser som finns, allt ifrån bokmässor runt om i landet till skrivarkurser till olika sidor och grupper på Facebook.
betraktad som ”sprudlande”, när jag sitter hemma i mysklänning och skriver.
Nästan varje dag tänker jag på hur lycklig jag är över att ha fått just Förlagshuset Siljans Måsar, med Yvonne i ledningen, som mitt förlag. När jag hade mitt första romanmanus klart och letade efter förlag fick jag flera erbjudanden från liknande förlag som mitt. Men ett av dem valde jag bort ganska snart, efter att det tagit åtta dagar att få svar på ett mejl. De andra kunde säkert ha fungerat, men jag fastnade omgående för Yvonnes varma och närvarande sätt att lyssna och stötta. Hon finns alltid till hands för att svara på frågor eller göra något annat av all den service som förlaget har.
gång handlade det om författarmöte på Vattumannens bokhandel, samt en författarworkshop dagen efter då flera av förlagets duktiga medarbetare fanns på 
plats, exempelvis Ann-Sofie (till vänster i bild) som gjort mina fantastiska omslag.
med i arbetet med att öppna en Siljans Måsar filial i Göteborg! I Majorna dessutom, väldigt nära gatan där min huvudperson Mia bor. Den 26 maj slås portarna upp till den lilla lokalen där förlagets böcker kommer att finnas, inklusive mina två. En del författarmöten, föreläsningar och annat trevligt kommer det säkert att bli längre fram!
Anita fyllde sextiofem för några dagar sedan. Det är helt galet att tänka sig att en av mina bästa vänner snart är pensionär! Självklart fick hon en bok i present, dock inte någon av mina som hon lojalt redan har köpt både till sig och sina barn.
fikar, äter lunch (som med Annika Klemming på fotot) eller umgås på något bokevent. Dessa nya vänner är också otroligt viktiga, men på ett helt annat sätt. Förhoppningsvis kommer jag att ha kvar även dessa i en himla massa år.
Vilken alldeles underbar recension jag fick i dag! Bettan bokprataren fick båda mina böcker för fyra dagar sedan och i dag kom recensionen. ”Sylvias sätt att skriva böckerna gör att jag ibland får kalla kårar på min kropp, fast det inte är en thriller. Hon beskriver så väl de olika känslor och situationer som drabbar Mia, inblicken hon ger oss läsare i hur det kan kännas att bli utmattad och att inte själv förstå vad som händer är otroligt trovärdig och lysande. Berättelserna förs framåt i ett lugnt tempo samtidigt som det händer mycket i Mias inre.