Det är en helt overklig känsla att få feedback på mina böcker på detta sätt! Jag har ju fått många fina ord på både Facebook och Instagram, men nu kommer det dessutom mejl!
”Hej! När jag gick i pension i slutet av november fick jag tre böcker som handlade om Mia. Ville bara tacka för en fantastisk berättelse. Jag tyckte väldigt mycket om böckerna. De är fint skrivna och handlade om vardagsnära ting. Hoppas att det kommer ut fler! Hjärtliga hälsningar …”
Och häromdagen kom detta:
”Nu har jag läst trilogin om Mia.Du har ett sätt att skriva som lockar fram känslor. För jag har varit riktigt irriterad på Torbjörn, frustrerad på Mia och Olas relation och faktiskt fällde jag några tårar när Mias mamma gick bort.Dessutom har du ett driv i de lagom långa kapitlen som gör att jag tänker att jag bara ska läsa ett kapitel till, som sen blir ett till… Och bokomslagen är jättefina! Men det finns en mening i sista boken som jag läste ut idag som fastnade extra hos mig. ”För att vårt vi gör oss båda större som människor än vad vi är var för sig.” Det är stort och fint. Kanske är jag extra känslig för jag är hemma och är sjuk? Sen slog det mig att just idag är det 35 år sedan jag träffade min man. Vad hade Serena sagt om det sammanträffandet?! Lycka till med kommande böcker! Kramar från …”