Jag älskar gamla talesätt, vilket märks om inte annat i mina tre romaner. Där är det Mias mormor som berättat om dem från början och Mia som minns dem lite då och då. Till min glädje är det även läsare som har uppmärksammat och gillat just detta.
I dag tänker jag på ordstävet ”Små sår och gamla vänner ska man inte förakta”. Fast sedan kom jag på att det heter ”Små sår och fattiga vänner …”, när jag googlade för säkerhets skull. (Vad gjorde jag innan Google fanns?!) Men strunt samma, tyckte min variant passade bättre!
I går träffade jag min fina vän sedan 45 år. Anita och jag möttes på Lärarhögskolan och har varit vänner sedan dess. I lördags var vi på en enorm secondhand, Reningsborg i Frölunda, och fyndade en massa saker som vi inte visste att vi behövde, och avslutade med asiatisk buffélunch. Mina nallar fick exempelvis en ny liten glasögonprydd kompis.
En guldstund att hinna ses i många timmar, med småprat om allt som ingår i livets utmaning.
Att omge mig med vänner som sprider glädje och positiv energi är väldigt viktigt för mitt välmående. Självklart är glaset inte alltid halvfullt, utan ibland avhandlas jobbiga saker, men inte utifrån offerposition utan medvetet. Det sägs att i Sverige finns många ensamma människor, en riktig hälsofara. Jag hopps att jag kommer att fortsätta umgås med gamla vänner samtidigt som jag hittar nya, allt eftersom jag hittar på olika projekt. Genom mitt författande har jag mött så många härliga personer, och även fått en del riktigt nära vänner som jag ofta har kontakt med, inte bara runt skrivandets vedermödor.