I ett av mina arbetsuppdrag ingår att ringa och prata med trevliga människor. Allt bra så långt. Sedan ska jag dokumentera vad som kommer fram i samtalet och kontaktuppgifter. Det har jag skött utmärkt. Slutligen ska det jag skrivit också in i en lista som finns sparad på datorn. Listan fanns som den skulle. Det var ett annat mycket värre problem. Mina anteckningar var fullständigt försvunna. Kvar fanns ofullständiga minnesanteckningar, men inte huvuddokumentet med noggranna anteckningar.
Man kan lugnt säga att jag har letat. Rivit ut saker från osannolika ställen, och lagt tillbaks dem organiserat. Bra att få städat, men inte med det önskade resultatet. Så det var bara att bita ihop och försöka rädda det som räddas kunde. Detta är vad jag ägnat dagen åt. Det är svårt att utföra en sådan uppgift med ett leende på läpparna, snarare en surgrinig grimas.
Ett avbrott har jag haft, måste erkännas, med lunchträff med bonusson. Ett nödvändigt avbrott, även om det betyder att arbetsdagen inte är slut ännu på några timmar…