Skrivläger med Mian och Sara och glädjen i att bli sedd

By | maj 31, 2018

Förra året stötte jag på en kurs som hette ”Skriv med Mian (Lodalen) och Sara (Lövestam) i skärgården”. Till min förtret var redan sommarens Luleåbesök inplanerat. Stor var min glädje när kursen, eller skrivlägret som de föredrar att kalla sina fem dagar i vackra Roslagen, gavs i år igen.

När jag bokade i höstas såg kalendern luftig ut för maj månad, men som vanligt hann den fyllas på med både det ena och andra. Så jag anlände till Furusund direkt från Sundsvall där jag varit på sexolog-uppdrag på en konferens för ungdomsmottagningar. Att komma till den gamla gården som ligger i väldigt nära anslutning till havet var en ren lisa för själen. Jag kom kvällen innan och blev hjärtligt mottagen av husägare Ingrid, kursansvarig Ingrid och Mian. Fick ett vackert rum med kakelugn och gigantisk spegel med guldram samt sötaste blommiga lakanen.

Nästa dag droppade deltagarna in allt eftersom. Särskild bonus var att Annika Estassy också skulle vara med. Härliga dagar som innehöll allt; föreläsningar, vandringar, egen skrivtid, skratt, yoga och dragspel av Sara. Vegetarisk mat lagades av Petra Sandberg Holstensson också författare som jag träffat många gånger inte minst på Författarveckan på Fårö, som jag tyvärr missar i år igen.

Nya vänner fick jag också som jag småpratar med på nätet och förhoppningsvis kommer att träffa igen.

Fick jag då några idéer till bok nummer tre? Jo, fast kanske inte samma som jag förväntade mig. I stället kom funderingar om att försoning kan innebära att själv försonas med händelser utan att försonas med personen eller personerna som varit inblandade. Vi som hade böcker med oss fick en minut för att pitcha sin. Svårt men inte omöjligt. Min bok om Mia syns bredvid Mian:) Hon och jag bestämde att byta böcker, vilket kändes som en stor ära, liksom att Sara tänkte lyssna på den.

Väl hemkommen läste jag nästa dag vad Sara skrivit på gruppens Facebook-sida. Hon hade tagit sig tid och tankemöda att skriva en liten hälsning till var och en av oss m ed personliga reflektioner om hur hon uppfattat oss och vad vi bidragit med under dessa magiska fem dagar. Mina ögon blev fuktiga när jag läste alla innerliga ord, inte minst dem om mig: ”Tack Sylvia för dina insatta bidrag i diskussionerna, och frändskapet som uppstår mellan två storasystrar med uppstyrningstendenser och ett intresse för psykologi och relationer.”

Att bli så sedd och bekräftad som jag blivit under dessa dagar och dessutom efteråt är alldeles underbar balsam för kropp och själ. Ja, känner verkligen hur hela systemet inklusive kroppen hamnar i ett behagligt viloläge utan att vara på alerten som alltid annars.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *