Idag ska jag träffa mina NVC- vänner igen. På bilden som är tagen i maj 2013 är vi i England, alla utom Hannah från Holland som inte kunde komma. Förra året vid denna tiden var vi samlade i Las Palmas, förutom Tracy från England och Hannah.
I år är det Göteborgs tur, med Ninni som värdinna. Denna gång kan Hannah medverka, men en av oss kommer aldrig att kunna medverka i detta fysiska liv. Vigdis lämnade oss i november förra året. Tre av oss fick några dagar tillsammans med henne i den norska fjäll- och fjordvärlden. Vi visste att det var sista gången vi skulle ses, och tog vara på glädjen i att umgås och i stundens allvar pratade vi om liv och död, om hur vi vill ha det efteråt, vad som är viktigt när man vet att man ska dö. Mellan dessa stunder av sorgsamheter, åkte vi in till byn och handlade på konditoriet och i barnklädesaffären, med Vigdis i rullstol. Vi skrattade, pratade och skämtade med varandra som om döden inte fanns mitt ibland oss. Växlade mellan de stora livsfrågorna och de små nära sakerna som julklappar till Vigdis barnbarn.
Tio dagar efter vi lämnade Stavanger somnade Vigdis in med sina närmaste vid sin sida. Och idag ska vår grupp träffas igen, minnas, sörja och samtidigt fira våra stunder tillsammans under åren sedan vi lärde känna varandra på NVC-kurs i Grekland 2008.