Det är svårt att acceptera att saker blir annorlunda än jag har tänkt eller önskat. De senaste månaderna borde det ha blivit svårare än någonsin.
Även om jag påbörjade min utbildning till Mindfulnessinstruktör hos Mindfulnesscenter i januari, är det nu först jag verkligen inser hur den har förändrat mitt förhållningssätt. Trots att tillvaron är mer oförutsägbar än någonsin känns det lättare att acceptera allt som händer. Med acceptans menar jag att konstatera ”nu är det som det är” och förhålla sig till det. Träningstillfällen finns det förstås gott om …
Jag försöker också fokusera på saker som jag hade missat utan denna Corona-kris, som att uppleva svensk vår exempelvis. En väldigt tråkig sak, som att fortsättningen på min kurs i förra veckan inte skulle kunna ske live på plats i Göteborg, blev ändå väldigt bra. För vi delades in i olika grupper på Zoom, ett utmärkt medel, och jag hamnade i den grupp som fick Ola Schenström i egen hög person som kursledare. Jag var som jag skrev i januari så nöjd med Beatrice Blidner, den ordinarie kursledaren, men att få höra 
visdomsord från den svenska källan själv, var förstås en extra bonus.
Jag tycker att fotot som en vän till min man lade upp på Facebook beskriver hur förhållningssätt kan hjälpa eller stjälpa …