En sak som inte blev inställd, men flyttad till annat ställe, är min kära bokklubb. Vi brukar turas om att
ses hemma hos varandra på lunch. Denna gång sågs vi utomhus i Trädgårdsföreningen och pratade om ”Vera” av Anne Swärd och om livet i största allmänhet. Alla var friska, men något uppgivna inför situationen precis som jag själv. Vi hade en engagerad diskussion om Vera i alla fall, fick se underbara blommor och fikade på Rosencaféet.
Boken engagerade oss alla på olika sätt. Som vanligt hade jag hittat några exempel på meningar som stannade i mitt minne, till exempel att jämföra livet med ett fiskskelett i sanden … Vi tyckte olika, men var eniga om att det var en skildring av ett människoöde som hade fångat oss allihop.