Intervju i Palmbladet nr 3 2017- 2018

By | februari 15, 2018

 

När jag var i Las Palmas i höstas intervjuades jag av bokentusiasten och före detta bibliotekarien Danuta Forsberg om mitt liv, författande och min debutroman. Ett långt och mycket givande samtal. Danutas funderingar om hur mina olika yrken vävts ihop i en kedja var intressant liksom hennes funderingar runt boken.

Hela artikeln finns att läsa i Palmbladet nummer 3 2017-2018 sidan 14, på Skandinaviska klubbens hemsida här samt nedan:

Intervju med Sylvia Lidén Nordlund.

Vi möts en eftermiddag på hotell Reina Isabel i Las Palmas över en kopp kaffe och samtalar kring livserfarenhet, skrivandet och böckerna. Sylvia debuterade i mogen ålder som författare och ser tillbaka på människomöten och situationer som har inspirerat. De som väckt engagemang, nyfikenhet och inte minst behov och lust att skriva. ”Att få ge något av sig själv, men ändå inte självbiografiskt”, som hon beskriver det

”Jag har en plan” var ett uttryck som återkom, att planera och sätta upp mål, det är något som har följt henne sedan unga år.

I mitt huvud dök Sickan från filmen Jönssonligan upp och ing-enting kunde vara mer fel, såklart! Sylvia har målmedvetet arbetat på att förverkliga sina planer och det oftast med framgång. Hon har alltid varit intresserad av och nyfiken på människor och relationer. Att skriva har varit roligt, lärorikt, ett behov.

När jag blickar tillbaka och ser vad hon arbetat med och upplevt är det som om en kedja, ett mönster blir synligt. Det ena leder till det andra, något som i sin tur kan ses som en förutsättning för det som blir nästa steg i hennes val av utbildning och arbetsuppgifter.

Hon har arbetat som lågstadielärare, haft fackliga uppdrag och arbetar nu som handledare, terapeut och föreläsare. När hon känt att hon ”kunde” ett jobb har det varit dags att gå vidare med fortbildning i konflikthantering, sexologi, samtalspedago-gik, handledning och med tiden skrivarkurser och författarskap. Många utmaningar har hon antagit genom åren.

Sylvias uppväxt har både varit till stor hjälp, men också, som för många av oss, ett hinder att ta sig över och landa med båda fötterna på jorden.

Sylvia är uppväxt i Göteborg i en familj ur arbetarklassen. Mamman arbetade på chokladfabrik och blev hemma när Sylvia och hennes två syskon föddes, skötte barn och hem. Hon var också portvakt i huset där de bodde. Barnen fick en relativt sträng uppfostran.

Pappan uppfostrade henne som om hon varit pojke. Hon skulle vara stark och tuff. Hon fick tidigt stora krav på sig, men hon fick också kärlek och förtroenden. På många sätt var hon hans favorit. Han var stolt över hennes kunskapstörst och iver att lära. Han kunde bli väldigt arg och lynnig. Mamman kunde också bli rädd för hans humörsvängningar. Det gällde att anpassa sig och vara lyhörd för stämningar i hemmet.

Den förmågan utvecklade Sylvia tidigt i livet. Den har varit både till hjälp och ett hinder i livets olika skeden. Den har gett henne en tro på att hon klarar mycket, men också en brist på lyhördhet för egna behov och rättigheter. Det är bara en av de mönster, som löper som en röd tråd genom hennes författarskap och huvudpersonens Mias privat och yrkesliv i första delen av romanen Allt det du måste.

”Jag kan”, men är det verkligen vad jag vill med mitt liv? Hur kommunicerar jag/vi – mina/våra behov i vardagen? Det utan att ge skuld, är ett annat … Att själv finna ut och ge sina klienter bra fungerande verktyg har varit en viktig drivkraft för senare studier. Hur låter jag bli att ta skulden på mig, när den inte är min? Det kunde vara en tredje länk i kedjan. Där kan hennes nyfikenhet på relationer, fortbildning och lust att berätta ger oss värdefulla nycklar, till en möjlig personlig utveckling och ev. försoning med sitt livsöde.

En annan viktig drivkraft i skrivandet har varit att själv förstå och bejaka sina behov och dela med sig av erfarenheter. Språket är flytande och lättläst. Har man som jag arbetat inom den offentliga sektorn med barn och ungdomar och levt i ett samhälle präglat av socialdemokratiska värderingar på 60- och 70-talet i folkhemmets Sverige är utmaningarna som Mia och hennes familj brottas med lätta att förstå. Har man dessutom vuxit upp med en känsla av utanförskap, i en lite ”annorlunda” familj än det som man visade upp till vardags, så känns det befriande att få det berättat med värme och humor. Det av en författare med insikt i och intresse för människans villkor och stora inre kapa-citet till att växa och utvecklas.

Det är teman som återkommer och berör oss alla, inte minst oss kvinnor. Vi som i generationer har anpassat oss till omgivning-ens förväntningar. Förväntningar från familj, vänner och i yrkes-livet. Med tiden också från oss själva, som en pusselbit i kvinnorollen. Livspuzzlet som ska gå ihop … Våra egna behov, har som Sylvia uttrycker det, om sitt liv och i sina böcker, ofta gett oss dåligt samvete och uppfattats som egoistiska. En syn vi ärvt av generationer och som inte varit ifrågasatt under lång tid.

När man rör en figur i en mobil … Vad händer då med de andra? Det kunde vara en bild som Sylvias huvudperson Mia, ställs inför. Hur ska hon ge deras dotter modet och kraften att lyssna och bejaka sina behov är en annan. Den gör mig nyfiken på fortsättningen. Vad kommer att hända, vilka vägar kommer de fem viktigaste personerna att välja… ”Man väljer varje dag om man ska anpassa sig eller inte, det finns ett val!” Det har Sylvia blivit medveten om och vill förmedla. Del 2 av romanen är på väg och sista delen är planerad till år 2019. Så ser planen ut och den är på god väg att bli verklighet. Författandet har också gett många nya insikter, givande möten med människor och skrivandets villkor.

Böcker som finns på biblioteket hos oss är: den första novellen i antologin 30 nyanser av saknad (2016), antologin Över en vårfika (2017) samt romanen Allt det du måste (2017)

Jag och flera andra ser med förväntan framemot del 2.

”Nu gör jag bara det jag själv vill”, säger Sylvia. Vi önskar av hela vårt hjärta att Du vill det vi vill – fortsätt och skriv och dela med Dig till oss, snälla Du!

Vid datorn

Danuta Forsberg, bokläsare och f.d. bibliotekarie i Las Palmas de Gran Canaria.

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *