Psalmen ”Den blomstertid” har alltid varit speciell för mig, och säkert för väldigt många andra.
Minns mina egna skolavslutningar, när sommarens nya klänning var inköpt , spänningen inför betygen knep i magen och känslan av lättnad över att slippa vara inrutad i skolsystemet på flera månader gjorde att jag sjöng med i psalmen av hjärtans lust.
Under många år som lärare fick jag samma högtidliga inlevelse när jag ihop med mina elever sjöng de välkända orden.
Så kom tiden med min dotters och såsmåningom bonusbarnens avslutningar och kyrkobesök, och samma igenkännande leende under orgelbrusets dån.
Idag har jag varit med på Lovas, bonusbarnbarnets, avslutning och återigen upplevt sommarkänsla och barnaröster sjungandes de välkända orden. Många av de närvarande vuxna behövde läsa innantill på programmet för att sjunga med, men inte jag. Orden sitter inristade i mina sommarminnen, och jag hoppas det kommer bonusbarnbarnsbarn en dag så att jag kan få fortsätta att fira in sommaren och tänka tillbaka på alla livets ”Blomstertidstunder”.