Hurra för årets bok! Äntligen en bok som jag läst i förväg och älskat varje ord av, nästan i alla fall. Jag tror till och med att jag snart ska läsa om den, på originalspråk denna gång. Kanske lyckas jag övertala min bokklubb att välja den som nästa månadens bok. Denna gång läser vi Min kamp av Knausgård, inte precis en av mina favoriter.

Förra boken var mitt val, Silvervägen, som utsågs till Årets bok 2019. Den gången fanns jag på plats på bokmässan och såg själva utnämningen. När jag nu lång tid efteråt läste den förstod jag förstås varför den fick pris och har hyllats av så många. Verkligen inspirerande!

Det är alltid lika roligt att se all kreativitet som pågår runt omkring mig, i Göteborg som i går och på alla möjliga ställen.

Min förlagskollega Öyvind Ander inte bara författar utan är också fotokonstnär. I går besökte jag hans vernissage och fick chansen att prata en liten stund, ta ett glas vin och förstås titta på de färgglada och själfulla konstverken.

För några år seden deltog jag i några författarveckor på Fårö, och hoppas att ha möjligheten fler gånger. Under en av träffarna skapades Fåröakademien . Den är en sammanslutning av 34 svenska författare, spridda över stora delar av landet. Swedan starten har ett stort antal blivit utgivna och en del har debuterat som författare. Just nu slår Fåröakademien ett extra slag för sin profil på Instagram, som ett led i att försöka skapa publicitet och nå ut till nya läsare.

Jag finns med på stol nummer 28 och presenteras så här på Instagram i dag!

På tåget hem från den minnesvärda författarhelgen satt en man mitt över gången. Han pratade ganska högt i sin mobil om John som var FBI-agent och som när han behövde skyddad identitet flyttade till Karlstad. Hjälp, var min första tanke, sitter mannen och pratar om sådana hemligheter helt öppet?

Det andra som dök upp i huvudet var att jag skulle skriva upp idén i min anteckningsbok där jag samlar på idéer till nästa bok och följande. Först nu insåg jag att det ÄR en bok och att en av författarna blev intervjuad av en journalist.

Genast tog jag till min vän Google och sökte på ovanstående information. Då insåg jag att det är en i den författarduo som dagen innan hade vunnit Crimetimes debutantpris!

Så fort hans samtal var över passade jag förstår på att gratulera Peter Mohlin och ett trevligt småprat höll på tills han behövde uppdatera sina sociala medier. Då tog jag chansen att få med detta spännande möte på mitt Instagramkonto!

I helgen som gick var det mycket bokprat när Las Palmas Girls hade träff i Stockholm. Bakom namnet döljer sig Camilla Davidsson, Carina Drätting, Monica Österdahl och jag själv. Vi möttes på en skrivarkurs i nämnda stad, har mötts på Bokmässan sedan dess. Extra kul  eftersom de bott hos mig. Så roligt att vi ännu ses efter sju år även fast det inte blev någon fysisk bokmässa i år. Vi hade så mycket att prata om att vi helt glömde att det gick att titta digitalt …

I går träffade jag spänningsförfattaren Annika Klemming och fick ett långt och inspirerande snack om våra respektive pågående bokprojekt.

Så glad över allt som skrivandet ger förutom glädjen i att skriva. I dag blir det bokklubbsträff!

Therese Winterfjord som har jag träffat flera gånger när gruppen Skrivhäng har samlats hade i dag release av  Övervintra, sin diktsamling.  Skrivgruppen som ses med jämna mellanrum i Göteborg (!) hittade jag till tack vara Annika Klemming. (Annika som skrivit spänningsromanen ”Stungen” syns på mittersta bilden.)

Härligt att äntligen vara på en release i riktiga livet, i Majornas böcker och Kaffe, på Allmänna Vägen 22. Intressant och gripande att höra den självupplevda historien bakom dikterna, en historia om utmattning och förtvivlan men även om havets läkande kraft.

Härligt också att möta duktiga Kriss (Kristina Agnell från Spyglass text) som redaktörsläste min tredje bok, och som gärna läser fler för hon ”tyckte mycket om den”. Första gången man ses live måste det ju bli en selfie, eller hur?

Det är verkligen trist med situationen som är just nu, av många orsaker. Värst är det förstås för de som blir allvarligt sjuka och deras närstående, de som mister sin försörjning och de som får leva helt isolerade. Så jag ska verkligen vara tacksam för jag har hälsan och jobb. Men all författarverksamhet har helt avstannat sedan i januari när jag var på bokmässa i Strömstad.

Ibland är det lite aktivitet runt böckerna exempelvis på Instagram som idag när Boktokdelux firar 3500 följare, med en utlottning! Och gissa vems bok som är med där?

I januari var jag på Susannes release av sin debutroman Det som ingen ser. Vi har följts åt i våra författarkarriärer sedan 2017 då vi båda var med i novellantologin Över en vårfika från Ariton förlag. Vi hade en härlig gemensam release på Susannes kontor ihop med Johanna Hildebrand. Susanne är en av mina största påhejare, och mycket glädjande är det nu min tur.

Boken släpptes som ljudbok denna månaden bland annat på Storytel. Det fick mig återigen att skamset konstatera att jag har påbörjat den, men sedan kom en massa annat emellan hela tiden. Så jag bestämde mig för att läsa den som ett av de fria val av litteratur till min kurs i Kreativt skrivande. Första modulen handlar om självbiografiskt skrivande så Susannes bok passar perfekt eftersom den är en självbiografi, även om namnen på karaktärerna är fiktiva.

Boken beskriver ett äktenskaps uppgång med familjelivet och de två döttrarna, den långsamma och försåtliga nedbrytningen av hennes kärlek och tillit fram till den fullständiga kollapsen av både äktenskap och tillvaro. Det är författarens eget liv som skildras in i minsta solkiga detalj, berättad med en trovärdighet som gör att jag ibland vrider mig av obehag.

Syftet med berättelsen är att vara ett varnande exempel till de kvinnor som befinner sig i samma situation som Susanne/Anne gjorde, de som liksom hon hittar på förklaringar och ursäkter och anpassar sig, ibland till döds. Syftet är även att visa på stegen i förtrycket, hur det psykologiska våldet trappas upp i samma takt som kvinnans självkänsla krymper, och att stärka kvinnor i samma situation för att kunna reagera och agera på ett mycket tidigare stadium än författaren själv gjorde.

Och detta gör Susanne så skickligt att jag ibland glömmer att andas under läsningen. Denna bok borde finnas med som faktalitteratur i de sammanhang där temat är aktuellt, både för personal och utsatta kvinnor!

Det har förstås varit svårt att umgås som vanligt med vänner, så jag är extra glad över att min bokklubb fick till en sommarträff, enligt traditionen denna gång tillsammans med våra respektive.

Vi samlades alla hos Anita och Janne. Som traditionen bjuder på alla våra träffar bjöd värdinnan på lunch. Så var det dags att prata om Siri Hustvedts bok som vi hade som utvald bok. Till nästa träff blir det Silvervägen av Stina Jackson. Den boken tilltalar mig mycket mer!

På kvällen var vi på spansk restaurang och åt tapas innan det var sängdags i tre olika stugor. och självklart höll vi avstånd och var utomhus, tur att vädret var underbart! Ett bad hade vi också hunnit med på eftermiddagen.

Hurra, ytterligare en sak att lägga till på mitt cv. En av mina bonusdöttrar sa häromdagen att det är synd att jag inte behöver något cv, för jag har då många olika saker att skriva dit!

Denna kurs har varit ett rent nöje, med så många nyttiga kunskaper för egen del och kunskaper som jag hoppas kunna förmedla vidare längre fram.

Jag skulle nog säga att kursen blev min livlina mitt i Coronakrångel. Att hitta mitt lugn i all turbulens, att acceptera verkligheten som den var och att andas djupt var helt avgörande och det fick jag trygg guidning i.

Kursen blev på Zoom i stället för live, men det blev fantastiskt bra. Att Mindfulnesscenters grundare, Ola Schenström, i egen hög person ledde oss var ett extra plus även om jag var väldigt nöjd med Beatrice Blidner som jag hann träffa en gång innan Sverige stängde ner.

Och efter ett drygt halvår, med inlämningsuppgifter och träning i att leda en liten grupp är jag nu diplomerad!