Som liten hade jag i stort sett inga vänner alls, och det fortsatte så fram till åk 6, då jag fick en vän. Därefter hade jag länge en vän i taget, både under gymnasiet och på Lärarhögskolan.
Tog till mig umgänge genom pojkvänner men ingick aldrig i något ”tjejgäng”. Många säger att det är svårt att hitta nya vänner när alla fått sina fasta konstellationer efter färdig skolgång och med jobb. Det är, till min stora glädje, inget jag känner igen mig i. Sedan jag började skriva på allvar 2013 har jag i olika sammanhang lärt känns underbara människor, och en del kommer jag att ha som vänner för livet. I dag tillbringas dagen med Eva, som jag lärde känns på en magisk Marockoresa 2014. För en gång skull är det skönt att vara ett undantag!