Camilla och jag möttes första gången på en skrivkurs som jag hade hittat av en händelse. Som så många gånger tidigare i mitt liv hade en liten notis fångat mitt öga och fått mig att anmäla mig till en kurs, som senare visar sig påverka mitt liv för många år framåt. Denna kurs i Las Palmas blev starten på min trilogi om Mia och på en väldigt fin vänskap. Den gången i november 2013 hade Camilla ett nästan färdigt manus till det som sedan blev succéromanen ”Under Vintergatans alla stjärnor”, som är första delen av fyra om Emma. Emma och min Mia kunde vara kusiner, med sina liknande inre problem som de tampas med. De kommer dock från olika världar i livet för övrigt. Jag har följt Camillas författarskap, liksom hon har följt mitt. Jag vet att hon sällan skriver om andras böcker, därför är det väldigt speciellt för mig när hon skriver så här på Instagram om min tredje bok, ”Det enda du behöver”: ”Äntligen har jag läst ”Det enda du behöver”, en realistisk och ärlig skildring av ett sårigt mor-dotter förhållande och en kvinnas sökande efter sin egen kärna, skickligt gestaltat av min författarvän @sylvialidennordlund Tack Sylvia för en känslosam och fin lässtund! ?? Jag ser verkligen fram emot att få läsa dina kommande alster! ?” och fotot är fint dekorerat med en blomma!
Tack snälla Camilla, och lycka till med din sjunde bok som kommer i höst! Även om du är min förebild, hinner jag inte hålla din fart när det gäller antal utgivna böcker!