I dag somnade min sista släkting från föräldragenerationen in, lugnt och stilla, 92 år gammal. Min kusin Ingvar ringde några timmar senare och berättade.
Fotot är från sommaren 2016 hos Ingvar när jag sist mötte Moster Aina. Hon påminde så mycket om sin syster, min mamma som gått bort fyra år tidigare. Det blev en härlig stund med Ing-Maries goda lunch i den välskötta trädgården. Minnet av hur glad och överraskad moster Aina blev över att ses är ett särskilt fint minne att ha kvar liksom senare telefonsamtal. ??❤️??
Jag har ringt till dem av mina syskon som har samma mamma som jag och berättat att moster Aina stilla somnat in. Det blev en påminnelse om hur det var för åtta år sedan när vår mamma, Moster Ainas storasyster, var sjuk och till sist fick glida in i den sista vilan. Så fint att de båda fick ge sig iväg innan det blev alltför plågsamt att leva i denna världen. Det hoppas jag för egen del också på när det är dags, även om jag har tänkt att det ska dröja tills jag är minst 105 år!