Ny milstolpe i författarskapet – så varför är jag inte nöjd?

By | oktober 18, 2017

Sedan ”Allt det du måste” släpptes den 19/6 har en massa bra saker hänt. Fastän jag som rubriken anger inte är nöjd måste jag när jag verkligen tänker efter ändå erkänna att det varit ett fantastiskt flyt.

I dag fick jag exempelvis garantihonorar från Word Audio Publishing insatt på mitt konto för avtal om ljudbok och E-bok. Jessica Rudin som skrev under avtalet fick jag flera trevliga pratstunder med under Bokmässan. Att vara där med min första egna roman var en spektakulär upplevelse.

Dessutom träffade jag Janesh Vaidya på mässan, författaren till den fantastiska bok ”I det sista regnet” som min huvudkaraktär Mia får i present av sin väninna, och som jag fått lov att citera ur.

Träffade också författaren Eva Swedenmark som så välvilligt tog sig tid att läsa min bok innan den gick till tryck och skrev så fina ord på framsidan.

Denna vecka finns en tvåsidig artikel med foton av både mig och boken  i Allas veckotidning.

Positiva läsaromdömen kommer titt som tätt via mail, sms, Facebook och vid personliga möten. Kort citat ur ett jag fick häromveckan:

”Tekniken imponerar med cliffhangers i många kapitel, författarens egna
funderingar korta och planerat utspridda, personbeskrivningar och skeenden
kapas innan de blir långtråkiga.
Överhuvudtaget är romanen nästan ”för perfekt” för att vara ett debutverk.”
Totalt har elva bokbloggare läst och gett goda recensioner, 5 av 5 och 4 av 5.
Två bokcirklar har valt att läsa och en tredje är på gång.
Så frågan jag behöver ställa till mig själv är varför jag ändå inte är nöjd. Så fort en milstolpe är passerad tar jag sikte på nästa steg och bortglömt är det jag uppnått. Ger mig knappt tid att fira utan tänker i stället på vad mer som finns att göra för att boken ska nå ut och hitta sina läsare. Ett mål som jag inte gett upp ännu är att hitta ett förlag som vill ge ut boken i pocket. En av de största intressenterna på området kommer att avvecklas så den vägen är stängd. Genast flåsar känslan av misslyckande mig i nacken.
Det är svårt att vara misslyckad och nöjd samtidigt. Ett annat mål är att nå ut till många med Mias historia som många sagt skapar funderingar över hur det egna livet fungerar. Funderingar om alla måsten vi upplever oss ha, kontra hur vi tar hand om oss och våra behov. Och även om boken säljs går det enligt min otåliga person alldeles för långsamt.
Att inför mig själv och nu även inför dig som läser punkta upp det som hänt på fyra månader är ett sätt att visa för mig själv att det faktiskt hänt en hel massa bra saker. Andra aspekter som förtjänar att kommas ihåg är att det faktiskt till slut blev en färdig bok, att jag hittade ett förlag och att jag är otroligt stolt över omslaget som blev precis så som jag önskat.
Under tiden som jag skriver detta passerar klockan midnatt och den nya dagens datum är 18 oktober, min födelsedag och sextioårsdag. Att starta en ny väg i livet några år före den milstolpe som att fylla sextio år innebär och dessutom kunna fira både bokrelease och födelsedag samma år är stort. Så kontentan av detta inlägg är att fortsättningsvis tänker jag vara tacksam för allt som gått min väg och nöjd med det jag åstadkommit som författare så här långt. Och fortsätta att skriva på del två i trilogin om Mia!

4 thoughts on “Ny milstolpe i författarskapet – så varför är jag inte nöjd?

  1. Ann-Charlotte

    Såklart att du ska vara nöjd med det som ditt författarskap givit, ger och för dig in på nya vägar. Stor kram på föllsedan. Lotta

    Reply
    1. Sylvia Post author

      Tack kära Lotta. För det mesta är jag mer än nöjd och väldigt tacksam över allt som jag får vara med om och allt som jag lär mig på vägen. För att inte tala om hur kul jag har!

      Reply
  2. Eva Swedenmark

    Sylvia,vad jag känner igen mig. Jag brukar säga att mitt mellannamn är ”aldrignöjd”. Precis som du ser jag nästa mål så fort jag uppnått ett. Men vi kanske måste försonas med tanken att detta ”missnöje” inte bara är på ont, det är också en drivkraft? Du kanske är en person som inte står stilla på stället utan vill vidare, längre, fördjupa … Så brukar jag trösta mig själv.

    Reply
    1. Sylvia Post author

      Så sant, Eva. Visst är den positiva aspekten en stark drivkraft. Gäller för mig att påminna mig om det är jag ibland tappar kraft. Tack för trösterika ord, riktiga pärlor att finna bland all skräppost …

      Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *