Author Archives: Sylvia

Pausar skrivandet för en stunds dans på Liseberg

I dag tog jag en paus från skrivandet och gick min man till Liseberg för en stunds dans med på Polketten. Vädret lockar till promenerande och uteaktivitet, vilket bokskrivande oftast inte är. I fasen där jag sitter med block och penna och fantiserar fram händelser och dialoger går det faktiskt utmärkt att sitta i solen på en av stadens bänkar. När det sedan kommer till datorknappande är det betydligt svårare.

Jag har satt ett beting på mitt författande för att få uppföljaren om Mia klar inom en rimlig tidsrymd ifrån publiceringen av debutromanen. Min författarkollega Annika tar emot tre kapitel via mail varje vecka. Ett utmärkt sätt att pressa på sig själv. När det är sommar finns alldeles för många frestelser som fungerar som tidstjuvar och distraktion.

När jag väl kommer till skott flyter allt på och jag kommer direkt in i Mias värld. Sedan är det tufft att återgå till den vanliga världen. Min man undrar ibland vem jag pratar om, och så är det en av karaktärerna i boken som hittat på något …

 

Det regnar inte bara utomhus

Den senaste tiden har recensionerna regnat över mig. Lycklig och löjligt stolt läser jag dem om och om igen. Kändes först helt overkligt att jag rott mitt bokprojekt i hamn till slut. Därefter kom egoboosten att få hålla i den och njuta av färgerna på omslaget. Sedan infann sig den stora nervositeten. Nu var det dags att få läsaromdömen … Jag är så tacksam över alla bokbloggare som tagit sig tid att läsa min förstfödda och över deras fina recensioner som duggat tätt de senaste veckorna. Och fler är på gång!

Under fliken Allt det du måste har jag längst ner på sidan samlat länkar till blogginläggen som hittills skrivit. Och HÄR kan du läsa Boklystens recension.

”Stark, gripande och insiktsfull”

”Stark, gripande och insiktsfull”, vilka fina ord från Jennies boklista som publicerades i dag, och betyget 4 av 5! Läs den HÄR.

Så här en dryg månad efter bokreleasen i Stockholm går jag i tankarna igenom vad som hänt sedan dess, för att påminna mig om att det faktiskt har hänt en hel del. Och riktigt roliga saker dessutom. Att få bekräftelse att allt jobb med boken varit värt varje ansträngning känns toppen. Tvivlen om vad läsarna ska tycka liksom tvivlen på om de kommer att hitta till fram till boken finns förstås kvar. Men det är lättare att jaga undan tvivelsmolnen när det finns soliga erfarenheter att plocka fram som dagens recension!

Amadora Books & Consulting AB

Kanske är det ett intressant sammanträffande att samma år som min mans och mitt handelsbolag Amadora Hb firade tjugoårsjubileum så kommer vi på idén att avveckla handelsbolaget och i stället starta ett aktiebolag, Amadora Books & Consulting.

Precis som när vi kom på idén för tjugo år sedan, alldeles i början av vårt gemensamma liv, var vi snabba från tanke till handling. Denna gång gick det fortare att få till namnet. Amadora hittade vi på den gången, inspirerade av ett skivomslag med ett liknande gruppnamn på. Efteråt insåg vi att det finns ett ställe i Portugal med samma namn, men vårt företagsnamn hade ändå gått igenom.

Denna gång var vi hos vår redovisningsbyrå för att diskutera runt idén om aktiebolag. Under timmen vi var där hade vi bestämt oss att köra och i diskussion med Tomas, vår redovisningskonsult, bestämt oss för det välklingande namnet Amadora Books & Consulting AB. ABCAB, en kul förkortning tycker jag, som trots att jag skriver så mycket fortfarande uppskattar finurligheter som denna bokstavsordning och en förkortningsrepris!

Samma dag gick vi till banken som visade sig ha förlängd öppettid just då och några dagar senare var allt klart.

Häromdagen kom de nya visitkorten, superläckra tack vare Per Pixels vackra Göteborgsvy och inte att förglömma de högglansiga bokstäverna.

Amadora Books & Consulting har redan sålt sina första böcker, och kommer precis som sin föregångare Amadora Hb att, förutom allt som rör författande, att ha konsultverksamhet, samtal, handledning och föreläsningar på agendan.

Enligt O recenserar

En trevlig överraskning vid min sena lördagsfrukost är att läsa en bloggrecension från Linda O. Hon beskriver Mias arbetssituation och hennes privata liv precis som jag hela tiden har hoppats att det ska uppfattas:

”Mia är förskollärare och arbetar på avdelningen Pysslingen. Hon brinner verkligen för sitt jobb. Med stor energi ger hon sig in i arbetet med barnen och vill gärna förändra pedagogiken för att de ska få det ännu bättre. När vi träffar henne första gången har den lilla personalgruppen ett kvällsmöte och Mia hoppas att hennes chef Malin ska föreslå den extra gemensamma planeringstid som Mia önskat. Allt för att hon och hennes kollegor ska kunna göra ett bättre arbete. Malin tar upp det, men på ett sätt som visar att hon inte alls tar ansvar, utan hänvisar bara till Mia. Solbritt, som är Mias största motståndare, är inte imponerad. Varför ska hon jobba extra och hur ska hon få kompensation för det? Att Mia gått bakom hennes rygg och pratat med chefen gör henne förbannad.” Läs resten av recensionen direkt från bloggen HÄR:

 

Finaste färgerna som jag vet

Jag tänker nästan varje dag på hur nöjd jag är med omslaget till min bok och tacksam över Lilla Blå Tornets Ann-Sofies proffsighet. Mer och mer förstår jag vikten av att ha ett lockande omslag. Har fått positiv feedback på färgerna och den vackra vyn från Majorna(Per Pixels foto) från väldigt många. En bokklubb som köpt in den uppskattade också bokens sidenmatta yta. Väntar på att få höra ännu mer synpunkter på innehållet mellan de tjusiga pärmarna. Hittills är det bara att tacka och ta emot idel rosor.

När det var dags för nya visitkort till nybildade aktiebolaget Amadora Books & Consulting AB var valet av motiv enkelt. När det sedan gick att få de havsturkosa bokstäverna att glänsa var lyckan fullständig!

Hurra – ny recension!

Yippeee!! Vilken superfin recension av Villivonkansbooks!

Allt det du måste av Sylvia Lidén Nordlund utgiven av Förlagshuset Siljans Måsar Mia fyller snart fyrtio och lever ett vanligt liv, men ett liv som behöver förändras. Hennes höga ambitioner gör att hon kommit på kant med en äldre kollega på förskolan där hon arbetar. Mias vånda och ångest växer; över arbetssituationen, över tonårsdottern som har svårt att finna sig tillrätta i sin nya skola och över maken som mest har fokus på sig själv och sitt arbete. Det är en bok med hög igenkänning i. Arbetsmässigt känner jag väl igen hur det är att komma på kant med en kollega som tycker sig veta mer och ger sig på en psykiskt. Men även i privatlivet där det krockar med familj och släkt som tycker en sak, medans man själv vill något annat. Vi får följa Mias trevande resa, där hon börjar känna efter vad hon själv vill. Där hon börjar lyssna på sina egna känslor och åsikter. Jag gillar boken, tycker författaren både skriver bra och fångar livet närmre 40 väldigt bra. Jag kände med Mia och ville att hon skulle stå på sig och få det bra. Boken fick mig fast direkt, läste hela boken i ett sträck i natt, kunde inte släppa den förrän jag visste hur det skulle gå. Ser fram emot att läsa nästa bok om Mia, hoppas den kommer snart! Blir ???? i betyg (av 5) ? Tack ? @forlagshusetsiljansmasar !

A post shared by Villivonkansbooks (@villivonkansbooks) on

Vargnatts bokhylla bloggar

Fantastiskt roligt när Vargnatts bokhylla i sin bloggrecension skriver att hon bryr sig om Mia och känner igen sig i hur Mia upplever vissa situationer! Och ännu roligare:
”Trots att den tar upp en del jobbiga känslor och situationer så känns den hela tiden luftig och lätt att läsa. Det här är första delen i vad som ska bli en trilogi om Mia och hennes utveckling och det verkar som hon har mycket nytt och omtumlande att se fram emot i kommande böcker.”

Läs Vargnatts blogginlägg HÄR.

Bok till allmänt beskådande

Nu har jag fått min första recension av en bloggare och det kunde inte bli bättre! Fem av fem möjliga.

Fotot är taget från Susanne Arvidssons blogginlägg som du hittar HÄR.

En av mina författarvänner jämförde känslan av att skicka ut sin bok i världen till allmänt beskådande med att låta sitt yngsta barn sova borta över natten. Det ligger en hel del sanning i det!

Att sticka ut hakan, göra sig själv synlig och därmed öppna för att kunna bli både risad och rosad är inte helt lätt. Att skriva en bok är ett vidunderligt stort projekt, men att sedan hjälpa sin bok att hitta sina presumtiva läsare är en helt annan utmaning. Rolig, tidsslukande och på toppen av det hela innebär det att lämna ifrån sig kontrollen. Människors åsikter är tack och lov fria i Sverige, vilket också innebär en risk när en utsätter sig för dem. Hittills har det gått fint, håller tummarna för att det fortsätter så.

Nu längtar jag efter att få feedback från någon av dem som köpt boken under de första signeringarna i Norrland …

Inspirerande att bli intervjuad

I morse skrev jag för att distrahera min nervositet ett inlägg i Mias värld om intervjun som bara var några timmar bort,( https://www.facebook.com/sylvialidennordlundforfattare), och delade det på min privata sida. Många uppmuntrande tillrop, och även kommentarer om att jag har bra flyt nu. Stämmer precis, för det har jag. Samtidigt gäller det att komma ihåg allt arbete som ligger bakom. Att jag fick kontakt just med denna tidning var faktiskt till en stor del tur, eftersom jag tog möjligheten att presentera mig som författare när tillfälle gavs i samband med mitt andra arbete.

Hur gick intervjun? Supertrevlig journalist och likaså supertrevlig fotograf. Vi fikade, pratade och vips så hade det gått nästan två timmar inklusive fotografering. Har ju fått träna mig på att slappna av när jag ställt upp som övningsmodell för några andra, tillika trevliga fotografer, och då fått fina profilbilder. Hur resultatet blev denna gång får jag vänta på ett tag, liksom på artikeln eftersom pressläggningen är lång.

Senare, efter träning, klädd i träningskläder tittade jag in i min vanliga Icahandel och där stod en butikskonsulent och packade upp böcker. Vi pratade en lång stund, om smycken och annat intressant såsom exempelvis min bok. Och nu ska jag kontakta grossisten. Och skicka mer info om boken till butikskonsulenten.

Så återigen; tur eller påpasslighet?