I år mer än någonsin, njuter jag intensivt av alla vackra träd och blommor som fullkomligt exploderat i växtkraft i mitt närområde där jag bor så centralt man kan komma i Göteborg.
Träden som kantar Södra vägen strålar i lila skrud och plockar fram poeten i mig, som jag inte trodde fanns. Men jag ska bespara er mer av den varan.
Det jag funderar över är varför jag tar in prakten så mycket intensivare än förr om åren? Mitt positiva jag vill tro att min träning i att vara närvarande i nuet har gjort att jag uppmärksammar min omgivning mer och därmed får en starkare upplevelse. Min negativa sida säger att det har ingenting med personlig utveckling att göra utan handlar om att med åldern ökar sentimentaliteten inför naturens under. Tja varför inte både och, säger vågen i mig!
Åh, som jag känner igen mig! Njuter och tar in detaljer som aldrig förr.
Så härligt att höra att jag är i gott sällskap!
Om jag känner igen mig – se här vad jag skrev i höstas: https://herothecoach.com/2015/10/26/beauty-surrounds-us/
Ja, verkligen samma känsla. Skönt att det inte är åldern då;) verkligt fina foton du tagit!