Skam och skuld

Jag fortsätter att läsa Brené Browns bok ”Mod att vara sårbar”. Som så ofta, oftare och oftare verkar det, när mitt sinne är uppfyllt av ett engagerande och samtidigt jobbigt område, manifesteras det på flera ställen samtidigt. I morse när jag bytte blad på min kalender av Doreen Virtue, handlade dagens affirmation således med självklarhet om skuld, skam och ånger.

Det verkar som om jag har någonting att ta till mig, och förändra. Inte minst berättar mitt motstånd när jag läser om sårbarhet, att detta är ett ämne av stor betydelse. När det sedan står att ingen kan vara perfekt förälder, men är värd ändå, ja då får jag andas djupt några sekunder. Mammaskulden vilar tung på många axlar, liksom pappaskulden, men kanske med aningens olika innehåll, eller så inte. Brenés forskning säger att tyngden av skam är lika stor hos båda könen, men innehållet skiljer sig. Så då kan det möjligen anses bevisat. Hon berättar också om fyra förhållningssätt som fungerar som motvikt när man dyker ner i skammens djupa kalla vatten.

• Lär dig känna igen skammen och förstå vad som utlöser den. Skam är biologi och biografi.
• Öva dig i kritiskt tänkande – jämför krav och känslan av skam med verkligheten.
• Öppna dig – dela med andra annars kan du inte få medkänsla.
• Prata om skammen – om vad du känner och behöver.

Det gäller också att skilja på:  skuld – Jag gjorde fel, och skam – Det är fel på mig. Många insikter, som bekräftar tankar och känslor som jag snuddat vid förut, och ändå har jag bara läst halva boken!