Lita på vägledningen

Av | april 12, 2016

kortIbland när jag känner mig vilsen, använder jag mig av min ”orakelkortlek”, som jag fått av en författarväninna. Jag ställer en fråga och får ett svar. Många tänker att det är rent nonsens, men för mig har det en sorts mening. Jag kan tolka in det jag ändå undermedvetet har funderat på, runt ett dilemma eller en obestämbar oro. På det sättet ställer jag frågan till mitt inre, och med hjälp av kortet får jag svar. En del säger att du kan skriva frågor till dig själv, låta pennan flyta över pappret för att svara dig själv, och då kommer svaren från en obekant källa inom dig.

Att ha någon sorts förtröstan på det som är större än oss själva, oavsett vad vi kallar detta stora, tror jag har skänkt tröst och lugn till människor i alla tider. I modernismen har det vi inte kan ta på, eller verifiera, fått en undangömd position i många fall, vilket lämnat vilsenhet som alternativ. Att hoppas på tur, eller att önska av hela sitt hjärta att något speciellt ska ske är ett sätt att släppa vilsenheten och kunna lugnt vänta på det vi ändå inte rår över själva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *