Envis som en röd gris

En del av mina bloggande kamrater på #blogg100 har tappat lusten att fortsätta. Inte så konstigt, det gör jag också då och då. Vad är det som hindrar mig från att lämna utmaningen innan den är klar? Mest troligt min envishet, svarar jag direkt. För många år sedan arbetade jag i lärarlag med en kollega som hetsade upp sig ibland. När jag påpekade det, på mitt vänligaste vis, såg hon irriterad ut. ”Inte så konstigt att jag hetsar upp mig. Du är ju envis som en röd gris!” Två lärdomar i en smäll. Min tolkning av situationen var att hon hetsade upp sig, hennes en helt annan. Tänk om vi alltid tolkar omvärlden så olika? Lärdom nummer två, jag var otroligt envis. Alla våra egenskaper har en fram- och en baksida. I mitt skrivande tänker jag dra nytta av framsidan! Baksidan får andra ta hand om…