Att skiljas är att dö en smula, brukar det sägas. Vet inte om hela jag dör, men en liten bit av hjärtat försvinner säkert. När kära bort långt bort, blir det många avsked. Vi ska ses igen, men vet inte alltid när. Vem vet egentligen hur framtiden ser ut? En god vän till min man somnade häromdagen och vaknade aldrig igen, inte i denna världen i alla fall. Varje avsked känns som ett farväl. Sorgligt, så sorgligt. En lång tågresa passar bra för att återfå balansen och se fördelarna med att vara ensam hemma. Skrivarfördel hoppas jag!
