Monthly Archives: juni 2016

Vikten av vänskap

imageSom liten hade jag i stort sett inga vänner alls, och det fortsatte så fram till åk 6, då jag fick en vän. Därefter hade jag länge en vän i taget, både under gymnasiet och på Lärarhögskolan.

Tog till mig umgänge genom pojkvänner men ingick aldrig i något ”tjejgäng”. Många säger att det är svårt att hitta nya vänner när alla fått sina fasta konstellationer efter färdig skolgång och med jobb. Det är, till min stora glädje, inget jag känner igen mig i. Sedan jag började skriva på allvar 2013 har jag i olika sammanhang lärt känns underbara människor, och en del kommer jag att ha som vänner för livet. I dag tillbringas dagen med Eva, som jag lärde känns på en magisk Marockoresa 2014. För en gång skull är det skönt att vara ett undantag!

#Älskanoveller Under kastanjen

imageDå var min debut avklarad. Väldigt sen debut kanske, eller inte. Inte den första debuten, har gjort många nya saker under åren. Nu var det författardebut. Boken kom ju för några dagar sedan, och idag var det äntligen releasedags.

Mitt i Gamla stan samlades ca 20 av novellisterna och förläggare Ewa på Ordberoende förlag. Inte så många utomstående, men det var gott nog att häls på alla medförfattare och signera i varandras böcker.

Spännande att höra de många berättelserna om skrivglädjen och få veta mer om personerna bakom bild och text i #Älskanoveller-30 nyanser av saknad. Tänker nog vara med i fler novellantologier, så mycket kul saker jag får vara med om!

 

Bekräftelsebehov kontra andras åsikter

kloka ordFortsätter fundera på samma tema som gårdagens inlägg. Denna gång ur en annan vinkel. Tänker att ett stort bekräftelsebehov gör oss mer sårbara än vad som är bra för oss. Sårbarhet är en mänsklig aspekt som hjälper oss att få kontakt på djupet med våra medmänniskor. Bra så, men om vi lägger för stor vikt på andras åsikter om oss, leder det ofta till lidande. Vi blir så upptagna av att få andras gillande och bekräftelse att vi glömmer bort oss själva och vad som är viktigt i livet. Alltför ofta hör jag meningar i stil med. ”Men vad ska … säga då?”, gällande alltifrån grannen till den egna partnern. Självklart vill vi ha bevis på att vi duger i andras ögon, något som vi är inskolade på, men tänk om det inte är nödvändigt. Tänk om vi kan bekräfta varandra och för den delen oss själva, utan värderande och etikettering. Om vi bara kan berätta hur vi uppskattar den andre och hur glada vi är för att ha mötts, oavsett hur långt detta möte är.

Bekräftelse – för egot eller själen?

imageFrågan är väldigt berättigad i mitt liv just nu. Jag roar mig och njuter hejdlöst av kommentarer och gillamarkeringar som handlar om min novell.

Att det är egot som förtjust tar in allt, råder det nog inget tvivel om. Men vad är bekräftelse för själen? För mig har det alltid handlar om att skapa kontakt, att beröra och bli berörd. I mina yrken såsom i mitt privatliv.

Och tänk i och med ”Aldrig mer” kan både själen och egot få sitt!