Monthly Archives: mars 2016

Skam och skuld

skuldJag fortsätter att läsa Brené Browns bok ”Mod att vara sårbar”. Som så ofta, oftare och oftare verkar det, när mitt sinne är uppfyllt av ett engagerande och samtidigt jobbigt område, manifesteras det på flera ställen samtidigt. I morse när jag bytte blad på min kalender av Doreen Virtue, handlade dagens affirmation således med självklarhet om skuld, skam och ånger.

Det verkar som om jag har någonting att ta till mig, och förändra. Inte minst berättar mitt motstånd när jag läser om sårbarhet, att detta är ett ämne av stor betydelse. När det sedan står att ingen kan vara perfekt förälder, men är värd ändå, ja då får jag andas djupt några sekunder. Mammaskulden vilar tung på många axlar, liksom pappaskulden, men kanske med aningens olika innehåll, eller så inte. Brenés forskning säger att tyngden av skam är lika stor hos båda könen, men innehållet skiljer sig. Så då kan det möjligen anses bevisat. Hon berättar också om fyra förhållningssätt som fungerar som motvikt när man dyker ner i skammens djupa kalla vatten.

  • Lär dig känna igen skammen och förstå vad som utlöser den. Skam är biologi och biografi.
  • Öva dig i kritiskt tänkande – jämför krav och känslan av skam med verkligheten.
  • Öppna dig – dela med andra annars kan du inte få medkänsla.
  • Prata om skammen – om vad du känner och behöver.

Det gäller också att skilja på:  skuld – Jag gjorde fel, och skam – Det är fel på mig. Många insikter, som bekräftar tankar och känslor som jag snuddat vid förut, och ändå har jag bara läst halva boken!

 

”Hemligheten bakom kreativitetens död är skam.”

Nästa bok i att-läsa-högen är påbörjad. Jag kommer nog inte att lusläsa, snarare dyka in i texten här och där, när det ser extra intressant ut. Får något år sedan blev jag tipsad att lyssna på Brené Browns TED-talk om sårbarhet. Grymma 20 minuter som rekommenderas varmt: https://www.ted.com/talks/brene_brown_on_vulnerability?language=sv

Och nu läser jag boken på samma tema ”Mod att vara sårbar – i dina relationer, i ditt föräldraskap, i ditt arbete.

BrenéDet viktigaste jag tog till mig från talet är att vi alla bär på skam, som egentligen handlar om rädsla för utanförskap. Under den rädslan döljer sig tanken att jag inte duger och därmed inte är värd att bli sedd och älskad. Och för att känna samhörighet (Connection) måste vi känna oss sedda.

Så Brené, som forskat länge och intervjuat mängder av människor på temat, har tre ledord som frälser ifrån skammen, samt det som jag ser som ett paraplyord som behövs för de andra tre. Courage -att helhjärtat gå in för det man gör, Compassion – medkänsla med sig själv och andra samt Connection – att vara den man är. Till sist Vulnerability – att våga vara sårbar. Titeln på detta inlägg är ett citat från boken, och hennes samarbetspartner Pete Sheahan, författare och föreläsare. Att vara författare är att visa sig sårbar för andras kritiska blickar. Att ge efter för rädslan inför att misslyckas och den skam ett misslyckande skulle medföra, skulle definitivt ta död på kreativiteten.

Release, och med på ett hörn

Sylvia o Ann

 Våren 2013 ville jag gå en kurs, bara för att ha kul. Först behövde jag bara fundera ut vad som kunde vara kul. Språkkurs hade jag gått sedan länge. Skriva har jag alltid gillat och hållit på med i olika sammanhang. Skrivarkurs fick det bli. Och där med Ann Westermark tränade jag flödesskrivande, för första gången sedan uppsatsskrivningen på gymnasiet. Vilken kick! Någon av gångerna föddes personerna Mia och Torbjörn, som sedemera blev huvudpersoner i romanen jag håller på att skriva. Ni vet, den som egentligen är klar fast jag ska bara…

I dag hade Ann release för sin bok ”Skrivandets energi”. En bok där hon berättar om sin erfarenhet av intuitivt skrivande som livsavgörande vändpunkt. Dessutom finns olika skrivövningar. Ytterligare en bok som kommit till mig i rätt tid. Jenny Almsenius sjöng gudabenådat, och pratade om vad morgonsidor betytt för henne! Synkronicitet av hög klass.

Anns releaseSom om inte allt detta varit nog för en hellyckad dag, fick dessutom ett antal författare som varit elever eller haft annan kontakt med Ann, möjlighet att vid ett eget bokbord visa sina alster. En fin träning inför stora releasen av #Älskanoveller- 30 nyanser av saknad. Först i Stockholm, anordnad av Ordberoende förlag 3 juni och så i Göteborg den 12 juni, anordnad av sju av oss Västnovellister. Tacksamheten fyller mig, vid tanken på vad skrivandet betyder för mig, hur många fantastiska ställen den tar mig till, och vilka storartade människor jag lär känna på vägen.

En god själ har idag lämnat detta liv

Monicas himmelMorgonsidorna som jag berättat om tidigare, är ett bra sätt att hitta inspiration till dagens blogginlägg.

I morse trodde jag att jag skulle skriva om hur viktig återhämtning är, hur viktigt det är att berömma sig själv och belöna sig själv för väl utfört arbete eller vad det nu kan vara. Eller varför inte belöna sig själv just när man förtjänar det som minst.

I stället vill jag skriva om en fin vän som jag känt sedan början av nittiotalet. Vi arbetade ihop och utvecklade under alla samtal en vacker vänskap. Den var sann, utan förvrängningar eller tillrättalägganden av det vi samtalade om. En ärlig och respektfull kommunikation och en glädje i det lilla. Våra liv var parallella på flera sätt, under åren som gått sedan dess.

Tidigt i morse lämnade hon detta livet, efter en tids sjukdom. Vi sågs sista gången för en dryg månad sedan och gjorde vårt eget bokslut och tackade varandra för många fina stunder. I förmiddags fick jag en föraning om att något hänt och fick det bekräftat under dagen. Jag kunde tack vare den föraningen ta farväl en gång till.

När jag kom hem, sorgsen och samtidigt tacksam över vår vänskap, färgades himlen utanför min balkong i vackra färger. Som en sista hälsning från en dimension långt bortom alla ord.

Även magen behöver sitt

matDet har varit mycket skrivande och pysslande framför datorn det senaste. Idag tänker jag skriva om mat för magen i stället för mat för själen. Fast mat för magen kanske gynnar själen också.

Och förvisso äter vi med både ögon och luktsinne. Min lunch idag tilltalade ögat särskilt, med alla färger. Vackert mönster på tallriken, som ringar in maten bidrar till helhetsintrycket. Ingen märkvärdig meny; torskrygg kryddad med limepepper, kokt broccoli, olika salladsblad, paprika och morot med mycket tuggmotstånd, pumpakärnor och en citronklyfta.

Jag blir alltid behagligt mätt av denna slags mat. Inte för mycket mättnadskänsla, bara tillräckligt för att inte vara hungrig längre.

”Maken”, maken till bok var länge sen jag läste

makenStadsbiblioteket som ligger underbart nära mitt hem, förser mig med en mängd olika nöjen. Boklån, ja såklart, men också skrivarkvällar med skrivövningar och intressanta föreläsningar. Häromsistens läste jag personalens boktips  på den stora skärmen i taket i entréhallen. Varje gång jag är på biblioteket, går jag till den gamla ingången, som nu är stängd sedan tillbyggnaden, som om jag vore mellanstadieelev igen och på väg in i min tillflyktsort. Skulle kunna skriva många sidor om detta biblioteks betydelse i mitt liv,  men nu var det boktips jag skulle prata om. ”Maken” av Gun-Britt Sundström, räknas nu som en klassiker, och utgavs första gången 1976. Aktuell idag, även om den utspelar sig på 1960-talet. En förhållanderoman, står det på omslaget. Jag har tänkt att min blivande roman, som finns som utkast väntande på ytterligare snilleblixtar i redigeringen, också ska vara en förhållanderoman. Om jag nu vetat att begreppet fanns, förstås. Men min roman är inte i första hand en sådan, är det senaste jag kommit på. Den handlar i första hand om hur det känns att vara utanför på jobbet, hur konflikterna äter på ork och självkänsla. Och i andra hand om ett förhållande. Så nu väntar omskrivning. Samtidigt som jag konstaterar att Sundströms bok är något annat, får jag bekräftat att mina tankar om att ändra preteritum till presens inte behöver vara fel, om än himla massa arbete. Närvaron i texten blir mer tillspetsad när alla händelser utspelas just nu. Boken är i jag-form, vilket jag också funderat över. De allra första raderna som jag skrev, var i jag-form, långt innan jag visste att detta skulle bli en roman, del ett av tre dessutom. Men jag-form sägs vara nybörjarmässigt. Det kan vara så att det blivit omodernt, eller så kan det vara så att en virtuos författare som Sundström kan göra hur som helst. Och ändå få till en klassiker som känns fräsch efter 40 år.

En trött dotter, en tröttare hund, och allra tröttast är fotografen

Anja och MilleDagens blogginlägg blir förmodligen det kortaste av alla #blogg100inläggen, denna omgång. Hela dagen har rullat på i ett onådigt tempo. Det är som att jag hela tiden legat steget efter mig själv. Ändå vaknade jag i planerad tid, men sen tappade jag greppet. Det kan bero på tillfällig trötthet. Då har jag en tendens till att starta ett göromål, för att strax gå över till ett annat och till sist vet jag inte ens vad jag håller på med.                                 Men för att tänka positivt, har många bra saker blivit gjorda igen. Spanskalektion, en promenad i solskenet, jobb, en trycksak om novellsamlingen, inköp av tre böcker på antikvariat och mycket mer. Inte så konstigt att tiden har försvunnit. Som kronan på verket kom min dotter, med hund, på besök. Jag är tacksam över kontakten med dotter och bonusbarn, den ger så otroligt mycket positiv energi, trots all trötthet!

Ibland blir det inte som planerat

LinaNär väckarklockan ringde 05.30, lovade jag mig själv att gå och lägga mig senast kl 21. Det var enda sättet att lura mig upp ur sängen. Jag åkte iväg och jobbade och kände mig nöjd. Inget inbokat jobb på eftermiddagen, så då passade det bra att gå och träna. Jag lovade mig själv en halvtimmes avslappning i gymmets massagestol, ifall jag kom iväg trots trötthet. Träningen gick bra, men massagestolen var trasig. Jag tog en tidning från hyllan och la mig i stolen ändå, och kopplade av med en stunds läsning innan promenaden hem. Ja, ja det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blev bra ändå.

Nu skulle jag bara hämta ut ett paket och sen skulle jag bara ta det lugnt i min ensamhet. Då mötte jag min bonusdotter, som glatt utbrister: ”Där är du ju.” Jo, det var jag ju. Hon hade sökt mig på mobilen som låg hemma, och behövde låna min dator för ett skrivjobb, som skulle lämnas in tidigt i morgon. Och så behövde vi förstås äta och prata litet andra saker förutom ”kassaflödesanalys” och andra intressanta företeelser, som hon skulle skriva om. Verkligen jättetrevligt att ses, tänkte jag när hon åkte hem runt 22.30. Det var inte så jag i morse planerat för denna kväll, men den blev bra ändå. Att ta vara på stunden och det som dyker upp, utan att låta sig störas av rubbade planer, är bra träning som erbjöds mig denna dag.

Bra slut på en bra helg, planerad releasefest för min novell

SaknadEn otroligt inspirerande helg ihop med min väninna på besök från Stockholm, avslutas än mer fantastiskt. Min novell ”Aldrig mer” kommer att finnas med, tillsammans med 29 andra noveller, i novellantologin #Älskanoveller – 30 nyanser av saknad. När jag fick veta att den blivit uttagen, bland av en massa inskickade bidrag, rusade jag runt som en tok i min lilla lägenhet och tjoade högt. När jag precis vant mig vid  tanken är det dags att tänka releasefest. Och ikväll blev inbjudan klar, för oss sju novellister som ordnar egen release i Göteborg den 12 juni. Ordberoende förlag ordnar release i Stockholm i början av juni, och boken finns redan att boka på Adlibris, Bokus och hos förlaget. http://ordberoende.com/bocker/alskanoveller-30-nyanser-av-saknad/

Hur spännande är inte det! Detta är sannerligen ett gigantiskt jättekliv, (Ja, jag vet att det blir tautologi, men det struntar jag i just nu!) på min väg till författare. Nu ska jag rida på energivågen och en gång för alla redigera klart utkastet till min första roman. Är man i flow, så är man…

En bra lördag

sjömagasinet 1En bra lördag sover jag tills jag vaknar av mig själv. En bra lördag äter jag frukost länge med en mycket god vän. En bra lördag tittar vi  i viktiga fotoalbum tillsammans, för att sen ge oss ut på stan. En bra lördag promenerar vi nerför Avenyn och genom Haga och shoppar några småsaker. Så fortsätter vi med lunch/middag med havsläckerheter. En bra lördag kan vi sen promenera hem och invänta final i melodifestivalen.(Vägrar att säga Mello, och att använda andra liknande förkortningar)

Avslappnade samtal och goda skratt ringlar sig över denna dag, som sirap över friterad banan…