Danuta och jag har känt varandra länge. Vi träffades i Las Palmas och har alltid pratat om böcker. Danuta var bibliotekarie på Skandinaviska klubben, och presenterade mig och mina böcker där. Hon gjorde också en intervju med mig för klubbens tidning.
I dag träffades vi i Kista, där Danuta och hennes man bjöd på lunch. Danuta skulle förstås även få min nya bok. Hon har nämligen bidragit till en av karaktärernas bakgrundshistoria.
Jag har under några år hjälpt Danuta att teckna ner sin livshistoria, för att hennes barnbarn en dag ska kunna läsa den, om de vill.
Danuta växte upp i Polen under Andra världskriget, med otroliga umbäranden för familjen. När jag lyssnade och skrev, kom jag på att vissa delar skulle kunna göras om och passa som bakgrund till Naomi, som är mamma till en av mina huvudpersoner, Stella. Jag är mycket tacksam över att få låna en del av Danutas historia, men mest tacksam över hennes förtroende att låta mig teckna ner de minnen som Danuta fått genom sin syster.
Och i dag tror jag att Danuta redan har börjat läsa Sensommarserenader!