Jag har läst hyllmetrar av böcker om hur parrelationer fungerar och hur man gör för att de ska hålla och frodas. Jag har läst sexologi och träffat säkert upp emot hundra par i rådgivning. Och de flesta råden är av samma innehåll. Respektera din partner, brukar vara i ledande position som framgångsfaktor. Vad betyder det? I min värld betyder det att lyssna på varandra och att lägga lika stor vikt vid egna behov som den andres. Att inte döma eller anklaga varandra, utan försöka förstå varandras ståndpunkter och leta efter lösningar som tillgodoser bådas behov och önskemål. Tid och uppmärksamhet är en oerhört viktig ingrediens i ett välfungerande förhållande. Om man inte har så mycket tid till förfogande kan man ändå ägna varandra fullständig uppmärksamhet en stund, och mer tid så snart det går. Att känna sig prioriterad och viktig för den andre, bidrar till att man känner sig älskad. Att hjälpas åt i stort och smått och lita på att den andre finns när det blåser skapar trygghet och tillit. Det finns mycket mer att tillägga, men jag avslutar med det som kan vara avgörande för om man blir kvävd i sin relation eller om man kan andas fritt; vilket utrymme som finns för att utveckla och uppfylla egna drömmar. Och det är egentligen anledningen till att temat i dagens inlägg blev ovanstående. När jag satt på flyget hem från Las Palmas tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är som har en partner som bejakar mitt utrymme för att utveckla drömmen om att skriva en roman. Samtidigt som han lever sin dröm att bo i Las Palmas när det är som kallast i Göteborg. Dessutom behöver jag inte prestera, vara duktig eller göra om mig för att duga i hans ögon. Det räcker att jag bara är. Det är nog förresten det bästa av allt!
