Vädergudarna fortsätter att vara nådiga, och jag fortsätter att njuta av naturens vackra rikedom mitt i storstaden.
Idag promenerade jag från Östra till Sävedalen via ett parkområde och bland stora sjok av vitsippor växte några små blå blommor. Tänkte att det var blåsippor, fast kände inte riktigt igen bladen. Men vad spelar det för roll vilken art det är, när den lyser med himlens blåaste färg.
Litet filosofiskt tänker jag att så enkelt borde det alltid vara, att vilken färg eller vilket folk människan tillhör borde inte spela någon roll, utan var och en av oss borde få lysa med sin egen kraft och leva ett fritt liv.
Det var väl bibeln som pratar om att vara som blommorna på marken. Kanske med den innebörden?