Runt storhelger känner jag ofta tacksamhet över att jag har en familj, och därmed ingår i ett socialt sammanhang. Det är så lätt att ta för givet att ha det så. Samtidigt så hör vi varje dag om människor som inte ens kan ta för givet att de har mat för dagen eller en säker plats att sova på. Egentligen borde det vara en självklarhet att vi delar med oss av vårt överflöd!
