Med tanke på att frihet är en av mina viktigaste behov, förvånar jag mig ständigt. Trots att mitt liv är friare än någonsin känns det inte alltid så. När jag funderar på varför, kommer bara ett enda svar. Jag påverkar själv mina tankar och därmed oftast mina känslor. Om jag ställer krav på mig själv att prestera, att hålla en dead-line jag hittat på själv eller att anpassa mig när jag inte vill, upplever jag ofrihet. Mycket märkligt att jag, med tanke på detta, ännu inte lärt mig min läxa. Jag har alltid ett val. Om jag tänker att jag borde, eller ännu värre måste, glömmer jag mitt fria val och lusten att trotsa vaknar med risk för upplevd maktlöshet. Vägen är tydlig, dags att vandra längs den!
