Agerar du av plikt eller kärlek?

Om jag agerar utifrån plikt eller kärlek kan ses i flera dimensioner. Jag funderar över hur lätt det är att välja plikten i stället för kärleken till mig själv. Jag är uppvuxen med det gamla kungavalspråket ”Plikten framför allt” som Gustav den VI Adolf tog till sitt. Kom på först idag att det måste ha påverkat mig. Jag väljer alltid (oftast) att klara av pliktgöromålen först för att känna mig helt ledig sedan. Problemet är bara att ganska ofta finns det ingen tid över till att bara göra det jag vill.  Att av kärlek till mig själv ta hand om mig såsom exempelvis att vila när jag är trött istället för att pressa mig själv litet till. Gränsen finns alltid en bit bort. Så jag ska träna på att låta nöjet få inleda för att sedan klara av plikten. Dessutom behöver plikten ibland nagelfaras för att den kan vara en illusion. Om jag synar den närmare kanske den löser upp sig precis som om den vore en hallucination. Det vill säga om jag synar den under luppen som heter egenvilja och egenvärde. Vill jag verkligen göra detta? I så fall varför, av plikt eller kärlek? Av ångest eller i glädje? Av tvång eller i frihet? Att ställa mig den frågan både i de egna valen liksom i hur jag väljer när det gäller andra människor. Jag skulle inte vilja att någon av de mina, familj eller vänner, hjälper mig utifrån tvång eller plikt. Då är det rimligt att jag inte heller utsätter dem. Utan tar mig tiden och ansträngningen att känna efter på djupet innan jag svarar ja på en förfrågan eller erbjuder min hjälp.