Jag har längtat länge efter att bli publicerad, inget särskilt konstigt för en person som skriver skönlitterära texter. Men att det skulle kännas så starkt, till och med att se det färdiga korrekturet på omslaget till novellantologin där jag medverkar, hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Längtar tills boken är klar, och till releaserna i Stockholm och Göteborg där jag ska medverka.
Det som ska bli mest spännande är att få höra vad läsaren tänker, hur hen blir påverkad av berättelsen och om jag lyckats förmedla essensen i saknad som är temat för antologin.
Spännande är också att äntligen få läsa alla andras bidrag, från personer jag känner och från personer jag förhoppningsvis kommer att lära känna. Ordberoendes förläggare Ewa Åkerlind uttryckte häromdagen hur berörd hon blev av novellerna, och hur hon glömde korrekturläsa för att istället läsa vidare för att se hur de skulle sluta. Ett gott betyg av en garvad förläggare. Under väntans tid arbetar jag oförtrutet vidare med omstrukturering och djupredigering av mitt romanmanus.